• Shuffle
    Toggle On
    Toggle Off
  • Alphabetize
    Toggle On
    Toggle Off
  • Front First
    Toggle On
    Toggle Off
  • Both Sides
    Toggle On
    Toggle Off
  • Read
    Toggle On
    Toggle Off
Reading...
Front

Card Range To Study

through

image

Play button

image

Play button

image

Progress

1/14

Click to flip

Use LEFT and RIGHT arrow keys to navigate between flashcards;

Use UP and DOWN arrow keys to flip the card;

H to show hint;

A reads text to speech;

14 Cards in this Set

  • Front
  • Back
Vad är en komposit?
En komposit är ett material som är uppbyggt av en blandning av 2 eller fler huvudbeståndsdelar som skiljer sig i form och som inte är lösliga i varandra
Vad består komposit av?
Kompositer är silaniserade oorganiska partiklar (fillers) i ett polymermatrix.(monomerblandningen)

Det innehåller i opolymeriserad form:

- Monomerblandning

Fillern i kompositer är behandlade med:

- Silan

- Initiator

- Inhibitor (för att förhindra spontan polymerisering)

- Färgpigment
Vad exakt innehåller fillers?
X Zirkorniumdioxid

X Kvarts

X Amorf kiseldioxid
Vid vilka preparationer använder man komposit?
Klass I-V

Vad används komposit till?
- Fyllningsmaterial

- Fissurförsegling

- Cementering (för att fästa en krona till en tand)
Hur delar man in komposit efter "fillertyp"?
X Mikrofiller
- Storleken på filler är 0,01 - 0,12 mikrometer.
- Liten andel filler i förhållande till polymerer
- Kompositen krymper därför mer då den polymeriseras.
- Svagare material då det är lite fillers och därför används det ofta i framtänder där belastningen inte är så hög

X Hybridkomposit
- Innehåller en blandning av större och mindre fillerpartiklar så lite mindre krympning
- Starkare och mer hållbara
- Används i stort sett i hela bettet

X Nanohybrid
- Ca 20- 75 nm. (1 nm = 10^-9 mm)
Kompositer kan även delas in efter dess viskositet. Hur?
X Kondenserbara
- Har hög viskositet och är trögflytande
- Används i nästan alla fall.

X Låg viskositet
- Flytande och har mindre andel fillerpartiklar och krymper därför mera --> svagare.
- Används ofta som bonding då den flyter ut i ojämnheterna
Vilka 3 olika sätt kan man härda på?
1. Ljushärdande
- Kickar igång initiatorerna tex Kamferkinon
- Kräver en våglängd på 468 nm

2. Kemiskt härdande
- Två sorters pasta och då kickas reaktionen igång
- Den är tidsbegränsad då polymeriseringen börjar direkt då dessa blandas ihop

3. Dualhärdande
- Är en blandning av de båda.
- Den kemiska polymerisationen är långsam
- Först ljushärdar man och den substans man inte lyckats nå med rätt våglängd kommer förhoppningsvis att polymeriseras kemiskt.
- Finns dock ingen garanti att detta fungerar i munhålan.
- Ljushärdningen kan hämma den kemiska härdningen!
Vad är omsättningsgraden/konversionsgraden för komposit?
50-75%.

restmonomerer: 2-5%
Vad ska man tänka på då man ljushärdar?
- Att kolla så att ljuset har rätt våglängd

- Hålla koll på hur djup kaviteten är så man når ned med ljuset

- Om tandsubstans ligger ivägen och skuggar kompositen
Vad händer med materialet vid polymerisering?
- Materialet kommer att krympa med 3-4 %. Detta pga av monomerer tar mer plats än polymerer

- Krympningen leder till spänning i materialet

- Kompositer tar dock upp lite vatten från omgivningen som med tiden kan kompensera för krympningen men ju mer vatten desto svagare blir materialet.
Hur får man kompositen att fästa i tandsubstansen?
Emaljen består till ca 4 % av vatten, 95-96% av hydroxylapatit och ca 1 % organiska material, ex olika protein, men EJ KOLLAGEN TYP I.

Steg 1. Etsning
- Det gör man med 35-37procentig H3PO4 på emaljen ca 20-30 sek
- H3PO4 kommer att lösa ut lite tandsubstans.

2. Bonding
- På den etsade ytan läggs lättflytande komposit som agerar bonding. (Ibland har man även en primer innan.)
- Bondingen gör så att alla små ojämnheter fylls ut

3. Komposit
- På bondingen läggs komposit som inte alls är lika lättflytande
- För denna metod krävs det att man har emalj som kompositen kan binda till

Har man kommit in till dentinet måste man gå tillväga på ett annat sätt. Beroende på vart i dentinet man tittar har man lite olika sammansättning av dentin, peritubulärt dentin, olika andelar oorganiskt material osv. Detta ger olika bindningsstyrkor.

Borrar man ner i dentinet kommer vätska att rinna fram pga trycket i pulpan. Då kan man använda sig av en ”Wet – bonding” – teknik.
Hur går Wet-bonding till?
Det är svårare att fästa till dentin eftersom det innehåller mkt mer vatten och kompositerna är hydrofoba.

1. Organisk syra avlägsnar först smear layer. Det ger även en urkalkning av dentinytan. Bästa effekten fås om man använder 35-37procentin fosforsyra på emalj och 24procentig EDTA på dentin men oftast använder man fosforsyra på båda vävnaderna.

2. Syran sköljs bort då etsningen är klar. Man har då kommit ned ca 2-8 mikrometer. Kvarvarande syra avdunstar sedan

3. En lågviskös resinmonomer (Bis-fenol-A , BIS , Bowens resin) löst i alkohol eller aceton används som primer. Denna infiltrerar det frilagda kollagenet och avdunstar sedan av sig själv

4. Bonding sker mha BIS-GMA som fungerar som en mellanlänk mellan tandsubstans och kompositfyllning. Det ska inte vara helt torrblästrat. Fosforsyran löser ut det organiska innehållet och gör så att det lägger sig på ytan. Fukt hjälper kollagenfibrerna att hållas kvar på ytan så att materialet kan binda in till "kollagenmattan".
Vad kan sägas om dentinbindningen? 7 saker
1. Under rätt förhållanden kan man nå samma inbindningsstyrka som det blir till emalj

2. Bindningen bygger framför allt på mikromekanisk koppling mellan frilagd kollagen och en lågviskös, hydrofil resin

3. Utfyllnaden av öppnade dentintubuli bidrar till inbindning/koppling

4. Bindningsstyrkan till djupareliggande dentin är svagare än till ytligt liggande då andelen intertubulärt dentin avtar ju närmare pulpan man kommer

5. Hur länge bindningen mellan resin och dentin fungerar är fortfarande okänt.

6. Hypermineraliserat dentin kan ge sämre bindning än normalt dentin

7. Bakterier är det som är "farligast" för pulpan så förslutning av öppnade dentintubuli är mkt viktigt