Study your flashcards anywhere!

Download the official Cram app for free >

  • Shuffle
    Toggle On
    Toggle Off
  • Alphabetize
    Toggle On
    Toggle Off
  • Front First
    Toggle On
    Toggle Off
  • Both Sides
    Toggle On
    Toggle Off
  • Read
    Toggle On
    Toggle Off
Reading...
Front

How to study your flashcards.

Right/Left arrow keys: Navigate between flashcards.right arrow keyleft arrow key

Up/Down arrow keys: Flip the card between the front and back.down keyup key

H key: Show hint (3rd side).h key

A key: Read text to speech.a key

image

Play button

image

Play button

image

Progress

1/21

Click to flip

21 Cards in this Set

  • Front
  • Back
Lucker bindväv
har många celler och få fibrer. De är inte mekaniskt hållfasta och kan regenerera(läkning). Under inflammatoriska och immunologiska reaktioner kan den luckra bindväven svälla. Lucker bindväv finns i mucosa(slemhinna) och submucosa samt runt blodkärl, nerver och muskler.
Stram oregelbunden bindväv
har mycket fibrer men ingen tydlig riktning och finns i huden. Eftersom fibrerna har olika riktningar så kan bindväven stå emot mekanisk stress.
Stram regelbunden bindväv
har mycket fibrer och en tydlig riktning. Det finns i senor, ligament, aponeuroser, kapslar kring organ och retikulär bindväv. Maximal styrka och stabilitet ges utav ordningen på fibrerna – cellerna som producerar och bevarar fibrerna ligger tryckta och uppradade parallellt med fibrerna.
Senor
förbinder muskler med skelett. De består av kollagenfibrer och mellan kollagenfiberbuntarna finns fibroblaster som är inpackade i ett separat ECM. Senorna är på ytan täckt av ett enskiktat bindvävslager kallat epitendineum. Epitendineum innehåller små blodkärl och nerver som gör att senan kan kontrahera.
Ligament
består av fibrer och fibroblaster som ligger ordnade i paralella buntar men de är inte lika ordnade. De binder ben till ben och dess elasticitet varerar beroende på lokalisation.
Aponeuroser
är en platt sena som innehåller både längsgående och tvärgående senbuntar. Ett aponeuros skiljer skelettmuskler eller muskelgrupper.
Mesenkymal bindväv
finns främst i embryot och kommer att differentiera ut till olika celler under utveckligen. Det finns några mesenkymala celler kvar vid vuxen ålder, bland annat runt blodkärl.
Slemväv finns i navelsträngen och innehåller en viss typ av gelatinlikande ECM-stubstans.
Fibroblaster/fibrocyter
fibroblaster är aktiva celler som syntetiserar ett stort nettotillskott av ECM(kollagena, elastiska och retikulära fibrer). Fibroblasterna finns i bindväven. Fibrocyter har en lägre aktivitet och underhåller det redan existerande ECM. De är mindre än fibroblaster.
Myofibroblaster är ett mellanting mellan fibrobast och glatt muskelcell, de är involverade i sårläkning och tumörspridning.
MASTCELL
har utvecklats från stamceller i det fagocyterande systemet i benmärgen. De innehåller extermt många sekretkorn med bland annat histamin och heparin. Produkter kan lagras i sekretceller i flera månader, det är en reglerad exocytos. IgE är en antikropp från plasma som kan fastna på cellen. När den hittar ”rätt” molekyl släpps histamin/heparin ut.
Kondroblast
bildas från mesenkymceller som får en morfogen signal och då differentierar till kondroblaster. Kondroblasterna sekreterar broskmatrix, mest kollagen II, och ju mer de sekreterar destå längre avstånd blir det mellan dem. När cellerna är omringade utav broskmatrix kallas de kondrocyter. Vävnaden som omger brosket kallas perichondrium och är en slags bindväv av mesenkymala stamceller som kan differentiera till mer brosk.
Osteoblast
är epitel-liknande celler och formar ett enkellager som täcker området där ben formas. De är polariserade celler och sekreterar kollagen typ I, osteocalcin, osteopontin och sialoprotein. En utav de främsta uppgifterna är att producera osteroid(ben-matrix) och när osteoblasten är täckt av osteroid kallas den för osteocyt.
Varje osteocyt har utskott(”canaliculi” som gör att de kan kommunicera med närliggande celler. Osteocyter formar koncentriska lameller, mellan 4 och 20 stycken, runt haversianska kanaler(blodkärl, kapillär eller en förgrening från en ven).
Osteoblaster härstammar från en pluripotent mesenkymcell, precis som muskelceller, adipocyter, fibroblaster och kondroblaster.
Osteoklast
deriverar från en annan celllinje än osteoblasterna. Osteoklasten är en stor och polariserad cell som finns i en urholkning kallad Howships lakuna i benen. De är flerkärniga och innehåller hydrolytiska och proteinnedbrytande enzymer som behövs för resorptionen av benvävnad.
Makrofager
– är fagocyterande celler som utvecklas från celltypen monocyt. Monocyterna cirkulerar i blodet och migerar in i bindväven där de differentierar till makrofager. De har olika namn i olika vävnader och kallas för osteoklaster i benceller. Makrofagerna har tre stora funktioner: 1. Omsätta åldrande fibrer och ECM materiel. 2. Visa antigener till lymfocyter som en del av inflammatoriska och immunologiska responser. 3. Producera cytokiner(signalsubstanser mellan celler). De känns igen genom att de har många lysosomer(till nedbrytning av materiel), ojämnt kärnmembran och flertal fagocytiska vesiklar.
Plasmaceller
deriveras från differentieringen av B lymfocyter och syntetiserar och sekreterar en speciell sorts immunoglobulin. De finns i stor grad i lucker bindväv där antigener tenderar att ta sig in i kroppen. Plasmaceller har ett väl utvecklat rER, Golgi samt en framträdande kärna.
Kollagena fibrer
är de vanligaste typen av fibrer i bindväv. Kollagen är uppdelade i två grupper: fibrillärt kollagen och icke-fibrillärt kollagen. Syntetisering av kollagen startar i rER och transporteras efter modifieringar ut ur cellen. En kollagenmolekyl består av en högervriden trippenhelix av aminosyror, där glycin är var tredje aminosyra och hydroxy-/prolin förekommer med stor regelbundhet. Det finns 25 olika grupper av kollagen.
Kollagen typ I: Hittas i ben, ligament, dentin och hud och ger vävnader dragfast kraft.
Kollagen typ II: Finns i hyalin, elastiskt brosk, notochord och intervertebraldiskarna och har tunnare fibriller än kollagen typ I.
Kollagen typ III: Finns i det retikulära laminat hos membran och är en komponent i retikulära fibrer.
Kollagen typ IV: Hittas i basallamina och enskilda molekyler av kollagen typ IV binder till en bindingssite hos lamin.
Kollagen typ V: Finns i amnio och chorionhålan hos foster, samt i muskler och ligamentshöljen. Typ V kollagen formar inte fibriller.
Kollagen typ IX: Formar kollagen typ II och behövs för matrix i broskets sammanhängande struktur.
Typ I-III bildar fibriller, finns i brosk, bindväv och ben.
Typ IV, VIII och X bildar lameller, finns i basalmembran, cornean samt vissa typer av brosk.
Högre nummer fungerar hjälpande för att förankra fibrer i varandra, men bidrar inte själva till fibern i sig.
Retikulära fibrer
är uppbyggda av kollagen typ III. Fibrerna skapas av en speciell sorts fibroblast, kallad retikulär cell och de finns i lucker bindväv, runt blodkärl, i huden hos ett foster samt i vissa organ.
Elastiska fibrer
är tunnare än kollagena fibrer och består utav elastin som är ihopbundna med desmosin. När fibrerna töjs ut så sträcks elastinet ut och desmosinerna fungerar som fästpunkter. I elastiska blodkärl är elastiet ordnat i form av laminae som ligger i koncentriska lager mellan glatt muskulatur. De är syntetiserde av fibroblaster.
Hyalint brosk
är det vanligaste brosket och ser glasartat ut under mikroskop. Det hittas på ledytor, andingsvägar och vid benbildning. Brosket fungerar som tryckabsorberande och som en smörjd yta för rörbara leder. Det hyalina brosket består utav kondrocyter, typ II kollagen och ECM. Det hyalina brosket lever ”anaerobt”, med lite syre och näring eftersom att det inte finns några blodkärl som kan transportera det i närheten. Brosket bildas från mesenkymceller som får en morfogen signal och då differentierar till kondroblaster. Kondroblasterna sekreterar broskmatrix, mest kollagen II, och ju mer de sekreterar destå längre avstånd blir det mellan dem. När cellerna är omringade utav broskmatrix kallas de kondrocyter.
Hyalint brosk bildar en modell för fostrets utveckling utav ben. Det hyalina brosket fungerar alltså som en prekursor till benet. Brosket bildar först en mall, som sedan kommer att brytas ner och ersättas med benmassa under det att benet växer – till sist kommer endast kanten att vara broskbeklädd. Det är detta som bildar ledytan; condylen. I en vuxen människa finns också brosk kvar vid revbenen. Man hittar också hyalint brosk som en del utav skelettsystemet i trachea, bronkerna, larynx samt näsan.

Vävnaden som omger brosket kallas perichondrium och är en slags bindväv av mesenkymala stamceller som kan differentiera till mer brosk.
Elastiskt brosk
finns i ytterörat och i struplocket. Strukturen är lik hyalint brosk men elastiskt brosk har också elastiska fibrer i ECM som är syntetiserade från kondrocyter. Det speciella matrixet som brosket har gör att det har en flexibilitet och kan återfå sin forna form efter deformering. Elastiskt brosk är också omgivet av perichondrium.
Trådbrosk
är kondrocyter och fibroblaster som är omvignad av typ I kollagen(bindväv), typ II kollagen(brosk) och ECM. Trådbrosk är ansett som ett mellanting mellan hyalinbrosk och stram oregelbunden bindväv. Hittas i menisker, kotmellanskivor, hälen och vissa senfästen och saknar ett perichondrium.
Vad är ben?
Ben är en vävnad där ECM har blivit impregnerat av kalcium och fosfatsalter(kalciumfosfat) i en process som kallas mineralisering. Benens funktion är att stötta och skydda kroppen och dens organ samt fungerar som ett lager av kalcium och fosfatjoner(sköter en homeostatisk regleringen av kalcium i blodet). Det finns två sorters ben: trabekulärt(20%) och kompakt(80%).
Kompakt ben består av en solid massa som delas upp i osteron. Osteon är koncentriska lameller och är riktade mot belastningen(samma riktning som kraften). Osteonen ligger bredvid varandra och i mitten finns det en haversk kanal. I de haverska kanalerna så går det blodkärl och nerver.
Mellan kanalerna finns det också gånger som kallas Volkmann’s kanaler, de kanalerna för in blod och nerver in tll osteonerna. Runt de centrala haverska kanalerna ligger canaliculi ordnat i cirklar för att näringen ska kunna spridas mellan ostecyterna.
Osteonerna byggs upp av osteoid som i sin tur består utav kollagen typ I(95%), GAGs och benproteiner.
Trabekulärt ben är ett nätverk av gracila benspångar som har stor yta i förhållande till massan och finns på benets insida. Utrymmet som finns inne i den trabekulära vävnaden är ockuperat utav benmärg och blodkärl.