Mar106 - Osmoreglering

Front 1

Vad måste organismer i marina miljöer anpassa sig till?

Back 1

- Att klara sig med lite syre

- Att reglera pH

- Temperatur‐reglering

- Att hålla sig flytande

- Ljus‐förhållanden

- Tåla höga tryck

- Reglera jon- och vattenbalansen

Front 2

Vad är Osmo- och Jonreglering?

Back 2

Organismens förmåga att reglera salt‐ ochvattenbalansen intracellulärt ochextracellulärt för att cellerna ska få optimalalevnadsförhållanden.

Front 3

Marina miljöer är mångsidiga

Back 3

- Temperaturer; -2 °C till 45 °C

- Salthalter; kust 25-30, haven 35, hällkar 25-50, strandzoner 5-30 promille

Front 4

Vad är Osmotiskt tryck?

Back 4

Trycket som motverkar volymskillnaden som skapas när osmos sker.

Front 5

Vad är skillnaden på Osmolaritet och Osmolalitet?

Back 5

OSMOLARITET = lösta partiklar per liter vatten

OSMOLALITET = lösta partiklarper kilo vatten

Front 6

Isoosmotisk

Back 6

En lösning med samma antal partiklar som referenslösningen, tex yttermediet (jmf med extracellulärvätskan) eller extracellulära vätskan (jmf med urin).

Front 7

Hypoosmotisk

Back 7

Lösning med färre partiklar än den en jämför med, tex yttermediet (jmf med extracellulärvätskan) eller extracellulära vätskan (jmf med urin).

"Sötvatten är hypoosmotiskt jämfört med salthalten i en fisk"

Front 8

Hyperosmotisk

Back 8

En lösning med fler antal partiklar än den en jämför med, tex yttermediet (jmf med extracellulärvätskan) eller extracellulära vätskan (jmf med urin).

"Salthalten i fisken är hyperosmotisk mot sötvatten"

Front 9

Euryhalin

Back 9

Klarar stora förändringar i yttermediets osmolaritet. Typiskt för brackvattenlevande organismer, evertebrater, musslor, sessila varelser.

Front 10

Stenohalin

Back 10

Klarar endast små förändringar i yttermediets osmolaritet. De klarar inte av brackvatten. De flesta osmokonformerare är stenohalina. Tex fisk i stora barriärrevet.

Front 11

Back 11

Salterna varierar inte inne i cellerna, intracellulärt. Det är på den extracellulära nivån förändringar sker, i elasmobrancher (hajar, rockor) och marina evertebrater, vi andra har stabila koncentrationer i både intra och extracellulära vätskorna.

Front 12

Vad är osmolariteten i vatten jämfört med intracellulära vätskor?

Back 12

Front 13

Strategi för att upprätthålla homeostas:

Osmokonformera.

Back 13

Låter den inre miljöns osmolaritet förändras när den yttre gör det. Konformerare tål ofta miljöförändringar sämre än reglerare. Sådana djur har celler som tål förändringar i den inre miljön. Marina vertebrater + pirål gör detta.

Hamnar de i sötare vatten kommer vatten tränga in i organismen och den sväller för det tar lång tid att osmokonformera.

Front 14

Strategi för att upprätthålla homeostas:

Osmokonformera och jonreglera.

Back 14

Använder organiska ämnen (tex giftiga ämnet urea) som osmolyter i blodet för att kontrollera osmolariteten i extracellulära miljön. Vatten diffunderar in över alla epitel. Urea destabiliserar protein men detta motverkas av TMAO som även fungerar som osmolyt.

Elasmobrancher (broskfiskar), kvastfeningar (latimeria) och grodor gör detta.

Front 15

Strategi för att upprätthålla homeostas:

Osmoreglering.

Back 15

Håller den inre miljöns osmolaritet och jonhalt konstant, när den yttre förändras. De har alltså välutvecklade homeostasmekanismer. Marina benfiskar gör detta. Lugnare inre miljö men kräver mer energi.

Front 16

Vad är en Osmolyt?

Back 16

Ett ämne som används för att öka osmolariteten i extra/intracellulära vätskan. Aminosyror, organiska ämnen som tex urea och TMAO fungerar som osmolyter.

Front 17

Hypoosmotisk reglerare

Back 17

Saltvattenfisk, tex torsk.

Lägre osmolaritet i inre miljön som den reglerar till att ha samma som i cellen. Vatten dras ut ur kroppen för att öka osmolariteten och motverka skillnaden, joner dras in. Lösningar är renal (via njurarna) exkretion av tvåvärda joner och extra-renal (ffa gälarna) exkretion av envärda joner mha kloridceller. De kissar lite och dricker mycket.

Front 18

Lösningar för hypoosmotiska reglerare:

- Kloridceller

Back 18

Kloridceller är specialiserade celler i gälarna som transporterar ut envärda joner från fisken till havet. Mycket pumpaktivitet. Känsliga för tungmetaller

Front 19

Gälarnas celltyper

Back 19

CC - transporterar joner

MC - mucocyter sekrerar mucus, slemlager på gälarna.

PVC - gasepitelceller

Front 20

Lösningar för hypoosmotiska reglerare:

- Låg urinproduktion av koncentrerad urin

Back 20

Njurarna koncentrerar urinen i henleys slinga, marina benfiskar har inte detta, deras urin är isoosmotiskt.

Front 21

Lösningar för hypoosmotiska reglerare:

- Dricka vatten

Back 21

Benfiskar dricker saltvatten för attkunna extrahera ut vattnet ur det.Jon‐kopplad vattentransport i tarmen för att skapa gradienter och öka upptaget.

Front 22

Euryhalina fiskar

Back 22

Fiskar som vandrar kan anpassa sig till olika miljöer genom att vara i olika stadier som är anpassade för den dåvarande miljön. Tex smolt.

Front 23

Hyperosmotiska reglerare

Back 23

Högre osmolaritet i inre miljön än yttre gör att joner dras ut ur kroppen och vatten dras in för att utjämna gradienten till yttermiljön. Denna fisk lever i sött vatten.

Front 24

Extra-renala exkretionsorgan.

Back 24

Saltkörtlar som utsöndrar joner, finns kring ögonen hos marina fåglar och vissa reptiler vid Galapagos.