Use LEFT and RIGHT arrow keys to navigate between flashcards;
Use UP and DOWN arrow keys to flip the card;
H to show hint;
A reads text to speech;
57 Cards in this Set
- Front
- Back
|
Preposition |
Oböjligt formord som ofta används med ett substantiv. Vart?/när? Relationer mellan platser/personer/tid "Jag ska resa till Berlin" |
|
|
Fonem |
Det minsta betydelseskiljande ljudet |
|
|
Grafem |
Minsta betydelseskiljande enhet i skrift |
|
|
Morfem |
Minsta betydelsebärande orddel Fria- som fungerar på egen hand Bundna- ändelser som t.ex. -are -s |
|
|
Allofomer |
Ljudtypen så som den realiseras i munnen Kan variera beroende på ex dialekt. |
|
|
Fonematisk stavningsprincip |
- Ett fonem motsvaras av ett grafem eller en grafemkombination. - Ett grafem eller en grafemkombination motsvarar ett fonem. |
|
|
Morfematisk stavningsprincip |
- Ett och samma morfem stavas alltid på samma sätt även om realisationen kan variera. Ex: snabb /snab:/ och snabbt /snap:t/ |
|
|
Dubbeltecknad konsonant |
- en kombination av den fonematiska och den morfematiska principen - efter korta vokalljud i en betonad stavelse måste det finnas två konsonanter i samma morfem. Det behöver inte vara samma konsonant. |
|
|
Lexikal Stavningsprincip |
- Ord som inte följer ovan principer utan är undantag. - ex. låneord eller ord med historisk stavning. Kiwi, hjärta, Sverige osv. |
|
|
Fonetiskt acceptabla fel |
- om man läser ut ordet så låter det rätt även om stavningen är fel. |
|
|
Fonetiskt oacceptabla fel |
- Ordet är både felstavat och låter fel när man läser ut det. |
|
|
Dubbelteckningsfel |
- Dubbelteckning används felaktigt eller missas. |
|
|
Stavningsanalys |
Fontiskt acceptabla och oacceptabla fel samt dubbelteckningsfel |
|
|
Fonologisk- Grafematiska Orsaker till stavfel |
- Stavaren gör en korrekt fonemanalys men behärskar ej de fonologiska konventionerna, alltså förhållandet mellan fonem och grafem. |
|
|
Morfologiska Orsaker (till stavfel) |
- Fonemanalysen är korrekt men stavaren behärskar inte den morfematiska stavningsprincipen, alltså att morfem alltid stavas på ett visst sätt även om de realiseras på olika sätt. Ex farlit, sanppt, eller halspand. |
|
|
Lexikala orsaker (till stavfel) |
- Fonemanalysen är korrekt men ordet är felstavat p.g.a att det är ett låneord eller ett ord som är ett undantag till svenskans stavelsestrukturer. |
|
|
Det logografiska stadiet (inlärning) |
- ordet uppfattas som en bild men inläraren saknar uppfattning kring stavning. och förhållandet mellan fonem och grafem. |
|
|
Det alfabetiska stadiet (inlärning) |
- Inläraren har knäckt koden och förstår relationen mellan fonem och grafem. - kan ljuda och stava fonematiskt stavade ord. |
|
|
Det ortografiska stadiet (inlärning) |
- inläraren förstår även den morfematiska principen. - förstår att samma fonem kan skrivas med olika grafem. - har ett hum om lexikal stavning. |
|
|
Supradentaler (uttalslättnader) |
- uppstår när /r/ möts av en dental konsonant ex t, d, s, n, l. |
|
|
Nasalassimalationer (uttalslättnader) |
- Fonemet /n/ realiseras på olika sätt beroende på vilket ljud som följer. kan uttalas både som n, m och ng. |
|
|
Tonassimilationer (uttalslättnader) |
- En tonad konsonant realiseras som den närmsta tonlösa konsonanter när den följs av en tonlös konsonant. ex /snap:t/ för snabbt. |
|
|
Reduktion (uttalslättnad) |
Vi hoppar över vissa språkljud när vi pratar. ex Midda’ |
|
|
Svaga verb |
- Böjs genom att ändelser läggs på stammen (imperativformen) ex hoppa, hoppar, hoppade, hoppat. |
|
|
Starka verb |
- Böjs genom att vokalen ändras ex, springa, springer, sprang, sprungit. |
|
|
Hjälpverb |
- Abstrakta verb så som är, måste, borde kan, vill osv. |
|
|
Finita verb |
Presens Preteritum Imperativ |
|
|
Infinita verb |
Infinitiv Supinum |
|
|
Nutidssystem (tempus) |
Före nu - Perfekt - Har + Supinum Nu - Presens - Har Efter nu - Futurum - Ska + infinitiv |
|
|
Dåtidssystem (tempus) |
Före då - Pluskvamperfekt - Hade + Supinum Då - Preteritum Efter då - Futurum preteritum - skulle + infinitiv |
|
|
Substantivets fyra former |
Genus - en/ett Numeros - singular/plural Species - bestämd/obestämd Kasus - grundform/genetiv(ägandeform) |
|
|
Adjektiv |
- betecknar egenskaper hos substantiv. - placeras ofta framför substantivet. - kan placeras efter verbet vid verb så som vara eller bli. |
|
|
Adjektivets former |
Adjektivet kongruerar med det substantivet som det beskriver med avseende på substantivetsform.- genus (en röd cykel, ett gult hus)- numerus (en röd cykel, flera röda cyklar)- bestämdhet (en röd cykel, den röda cykeln) Komparering adjektiv kan komparera ex grön, grönare, grönast billig, billigare, billigast |
|
|
Particip |
- ord som bildats av verb men böjs och används som adjektiv - ex nymålad, sydd, stickad |
|
|
Adverb |
- delvis enkla små ord som inte kan böjas ex hit, dit där, här, hur, var, nu, då, igår, ofta, - ord som beskriver verbet ex. “Hon skriker högt” |
|
|
Satsadverb |
- ord med avseende på talarens inställning - ex tyvärr, antagligen, väl |
|
|
Personliga pronomen |
- fungerar oftast som ersättningsord för substantiv eller egennamn - Saknar egen betydelse men syftar tillbaka på något i en tex |
|
|
Definita pronomen |
- Personliga: Jag, du, han, hon, den - Demonstrativa: Denna, detta, dessa, den här, den där - Reflexiva: Mig, sig, dig, oss, er - Relativa: Som, vilken, vars |
|
|
Indefinita pronomen |
- Interrogativa: Vad, vem - Kvantitativa: Man, någon, ingen, alla, många, varje - Relationella: Sådana, samma, första, sista |
|
|
Interjektioner |
- Hälsningsord - Svarsord - Utropsord - Svordomar - Ljudhärmanden |
|
|
Platshållare |
- I svenskan har vi ett subjektstvång. Detta innebär att våra huvudsatser måste innehålla ett subjekt. När vi ej har ett tydligt subjekt i en mening lägger vi därför till ett det som får fungera som platshållare på subjektets plats. - ex: Det regnar ute. Det ringer på dörren. |
|
|
Bindeord |
- För att binda samman två satser med varandra använder vi ofta bindeord. Dessa fungerar som markör för att två satser relaterar till varandra. - ex på bindeord: "och", "samt", "eller", "men", "utan", "för", "ty". |
|
|
Fraser |
- En fras hänger ihop som en enhet i en sats och kan flyttas runt i satsen. - ex: / Stockholms högsta byggnad / finns / på Gärdet / På Gärdet / finns / Stockholms högsta byggnad / - Hela fraser kan bytas ut av enbart ett ord. - ex: Byggnaden finns på Gärdet. Den finns på Gärdet. Den finns där. |
|
|
Nominalfraser |
Nominalfraser är uppbyggda med ett substantiv, egennamn eller pronomen som huvudord. 1. Enkel - En enkel nominalfras består av endast huvudordet; ett enda substantiv, pronomen eller huvudnamn. 2. Utbyggd - I en utbyggd nominalfras har huvudordet byggts ut med bestämningar och attribut. - Den utbyggda nominalfrasen kan inte delas upp eller splittras utan hör alltid ihop som en enhet i satsen. |
|
|
Kongruens |
Nominalfrasens bestämningar kongruerar (ändrar form) beroende på huvudordets genus, numerus och i vissa fall bestämdhet. |
|
|
Främre vokaler (Mjuka) |
Rundade: Y, Ö Orundade: E, I, Ä |
|
|
Bakre vokaler (hårda) |
Rundade: O U Å Orundade: A |
|
|
Varför är svenskans vokalsystem svårt andraspråksinlärare? |
Främre rundade vokaler Många vokaler Många har inte korta och långa vokaler |
|
|
Dubbel bestämdhet |
Bestämd artikel och ett bestämt substantiv "Det röda huset" |
|
|
Acceptabelt att /å/ skrivs som <o>? |
Kort /å/ får skrivas som <å> eller <o> Långt /å/ - bara <å> (lexikala undantag) |
|
|
Acceptabelt att /ä/ skrivs som <e>? |
Kort /ä/ skrivs som <ä> och <e> Långt /ä/ - <ä> (lexikala undantag) |
|
|
Meningsfragment |
Ett fragment av en syntaktisk mening Saknar subjekt/objekt eller bägge |
|
|
Påståendesats |
Följer SVO och v2, vanligaste satsen. |
|
|
Frågesats |
Efterfrågar information/ ja eller nej |
|
|
Definita pronomen |
- Personliga: Jag, du, han, hon, den - Demonstrativa: Denna, detta, dessa, den här, den där - Reflexiva: Mig, sig, dig, oss, er - Relativa: Som, vilken, vars |
|
|
Indefinita pronomen |
- Interrogativa: Vad, vem - Kvantitativa: Man, någon, ingen, alla, många, varje - Relationella: Sådana, samma, första, sista |
|
|
Personliga pronomen |
- fungerar oftast som ersättningsord för substantiv eller egennamn - Saknar egen betydelse men syftar tillbaka på något i en text |
