• Shuffle
    Toggle On
    Toggle Off
  • Alphabetize
    Toggle On
    Toggle Off
  • Front First
    Toggle On
    Toggle Off
  • Both Sides
    Toggle On
    Toggle Off
  • Read
    Toggle On
    Toggle Off
Reading...
Front

Card Range To Study

through

image

Play button

image

Play button

image

Progress

1/29

Click to flip

Use LEFT and RIGHT arrow keys to navigate between flashcards;

Use UP and DOWN arrow keys to flip the card;

H to show hint;

A reads text to speech;

29 Cards in this Set

  • Front
  • Back

Vad är fonetik (wikipedias definition)?

Fonetik är läran om ljud, vetenskapen om talet, särskilt talljuden. Den ägnar sig både åt att beskriva språkljud, bl.a hur de bildas (talproduktion), och hur de uppfattas och förstås (talperception) (Källa: Wikipedia)

Fonetik berör hur ljuden och ljudsystemen i människans språk...:

* produceras och uppfattas av barn och vuxna


* är uppbyggda akustiskt


* tillägnas av barn


* varierar från språk till språk


* förändras med tiden


* förhåller sig till andra strukturer i språket (som morfologi, syntax, semantik och pragmatik)

Fonetikens viktigaste verktyg för en logoped:

* ett tränat öra som kan uppfatta olika ljudkontraster och nyanser (man tränar genom att lyssna noga, öva på att härma andra dialekter, språk, brytningar eller avvikande tal och samtidigt lägga märke till vad man gör med sin egen talapparat)


* talanalysprogram för att visualisera och mäta akustiska egenskaper i tal


* fonetisk skrift för att återge tal


* förmåga att resonera om vad det är i ett visst uttal som avviker från en given norm och förklara hur uttalet kan ändras i riktning mot normen


* förståelse för hur talet produceras och uppfattas (perception)

Vem behöver fonetik?

Alla som sysslar med språk, t.ex:


språklärare, logopeder, SFI-lärare, lingvister som sysslar med historisk lingvistik, lingvister i fältarbete, dövlärare eller döva som vill förbättra sitt tal, folk som talar inför folk...

Fonetikens tre huvudområden:

Ur talarens perspektiv - produktion


Ur ett överföringsperspektiv - talets akustiska egenskaper


Ur lyssnarens perspektiv - perception

Ur språkligt perspektiv kan man forska inom:

inomspråklig variation (dialektologi, sociolingvistik, alltså dialekter, yrkesspråk, talstilar, brytning m.m.)


och


icke-lingvistisk variation (paralingvistik) dvs. egenskaper i talet som är förbundna med talarens kön, ålder, sinnestillstånd, känslotillstånd, talstyrka m.m.

Ur ett medicinskt perspektiv kan man forska om:

* Språket och hjärnan (neurolingvistik) - lokalisering samt test som vägledning för neurokirurgi


* Fysiologiskt talhandikapp (talfysiologi) - pre/postoperationell vägledning och träning


* Hörselhjälpmedel (audiologi) - skadeanpassade filter, cochleaimplantat samt taktila hörselhjälpmedel


* rehabilitering (logopedi) - diagnosticering, testning

Ur ett psykologiskt perspektiv kan man forska om:

Talperception:


- bottom up eller top down?


- kategorisk perception?


- är talperceptionen speciell?


Psykoakustik:


- vilken är den minsta uppfattbara skillnad för tonhöjd, ljudstyrka och duration?


Psykofysik


- vilken är den relevanta skalan för att beskriva upplevd tonhöjd, ljudstyrka, duration?

Ur juridiskt perspektiv kan man använda fonetiken:

Rättsfonetik - talaridentifiering/talverifiering, talstilsigenkänning, ursprungsigenkänning


(jämför Rättslingvistik)

Ur talteknilogiskt perspektiv kan man använda fonetiken till:

Signalbehandling


- spektralanalys


- källa/filterteori


Talsyntes


- vilken typ ger bäst uppfattbarhet/flexibilitet?


- vilken roll spelar prosodin?


Taligenkänning


- var sitter den språkligt mest relevanta informationen?


- hur kan vi inkorporera omvärldskunskap?


Dialogsystem


- hur beter sig användare i kontakt med talande och lyssnande datorer?


Talarigenkänning


- var sitter den mest talarspecifika infon?


- Är talare tillräckligt olika för att säkert kunna identifieras?


- Hur bra är vi som mänskliga lyssnare?

Människors språkliga kod (det som gör vårt språk unikt jämfört med djurens):

* kan delas upp i mindre delar (konsonanter, vokaler, prosodi) (f+i+n m+a+t)


* bitarna kan kombineras på många olika sätt men följer vissa mönster


- språkljud kombineras till stavelser och morfem (fonotax)


- orddelar kombineras till ord (morfologi)


- ord kan kombineras till yttranden (syntax/grammatik)

Fonem är:

den minsta betydelseskiljande enheten


- ex r i röd. Ett annat fonem ger annan betydelse, exempelvis l ger löd (i japan är dessa ljud inte två olika fonem)



Allofon är en variant av fonemet som inte ändrar betydelsen.

Förhållandet mellan grafem/fonem:

inte alltid 1-1-förhållande.


1 ljud kan stavas med flera bokstäver


2 ljud kan stavas med en bokstav


samma ljud kan stavas på flera sätt

IPA står för:

International Phonetic Alphapet och International Phonetic Association

IPAs sex grundläggande principer:

1. Det ska finnas ett tecken för varje distinkt ljud


2. Lika ljud ska betecknas med samma tecken oavsett språk


3. Alfabetiska tecken ska så långt som möjligt utgöras av de vanliga romerska bokstäverna


4. Teckens ljudvärden ska i möjligaste mån följa redan etablerade internationella konvetnioner


5. Nya tecken ska göras lika de som representerar det närmast liggande ljud som det redan finns ett tecken för


6. Diakritiska tecken bör undvikas, för att inte göra texten onödigt svårläst

"The speech chain" innefattar dessa 6 steg:

Linguistic level ->


Physiological level - >


Acoustic level ->


Physiological level ->


Lingvuistic level

Fonetiska delen av talkommunikationskedjan innefattar följande 7 steg:

1. Neurolingvistisk programmering


2. Neuromuskulär fas


3. Organisk fas


4. Aerodynamisk fas


5. Akustisk fas


6. Neuroreceptiv fas


7. Neurolingvistisk identifiering

Neurolingvistisk programmering:

En tanke ska få en lingvistisk struktur. Ett innehåll (objekt) och en form (uttryck) bildar tillsammans språk.

Neuromuskulär fas:

Nervimpulserna instruerar musklerna i talapparaten

Organisk fas:

- Muskler intar vissa ställningar och utför vissa rörelser


- Mer än hundra muskler involverade


- 10 språkljud per sekund


- Automatiserade sekvenser

Aerodynamisk fas:

Muskelarbetet => luftströmmar och hinderbildning vilket skapar en ljudvåg

Akustisk fas:

Ljudvågor, dvs förtätningar och förtunningar av lufttrycket, vandrar från hindret där de uppstått, genom resonansrummen i talapparaten, ut genom munöppningen ut i luften

Fysiologisk fas:

Ljudvågorna träffar lyssnarens trumhinnor, vilka vibrerar i takt med förtätningarna och förtunningarna, tusentals gånger per sekund. Vibrationerna fortplantar sig via hörselbenen till innerörat.

Neuroreceptiv fas:

I innerörats snäcka omvandlas vibrationerna till nervimpulser. Nervimpulserna leds genom hörselnerven från öronen till hörselcentra i hjärnan

Neurolingvistisk identifiering:

I hjärnan ges nervimpulserna en lingvistisk tolkning, under förutsättning att personerna talar samma språk

Mycket kan gå fel på vägen. Vad gör att budskapet oftast går fram ändå?

- Omvärldskunskap


- Konsensus med den man talar med


- Välgrundade förväntningar


- Vi behöver inte all information i signalen


- Vi matchar det relevanta mot det vi redan vet eller förväntar oss

Återkoppling för den som talar:

Kinestetisk feedback: Proprioceptica och taktila sensationer



Auditiv feedback: Stimulering av talarens hörselorgan av ljudvågor från talarens egen mun dels via luften, dels via benledning

Talkommunikationskedjan och fonetiken:

Allmän och grundläggande klassificering av talljud, t.ex IPA, är huvudsakligen baserad på vad som händer i den organiska fasen av talet



Den akustiska fasen är den del av talet som är lättast att studera instrumentellt - akustisk fonetik

Segmenteringsproblemet:

Vi fyller i det vi förväntas höra. Därför upplever vi segment (bokstäver) trots att de inte alltid hörs.