Use LEFT and RIGHT arrow keys to navigate between flashcards;
Use UP and DOWN arrow keys to flip the card;
H to show hint;
A reads text to speech;
61 Cards in this Set
- Front
- Back
vad gör sensoriska neuron
|
leder impulser från sinnesorganen (t.ex hudens känselceller) till CNS (hjärna/ryggmärg) Ger afferenta signaler, från pns till cns.
|
|
Motoriska neuron, 2 uppdelningar
|
Leder nervimpulser utåt från cns till pns. är uppdelade i somatiska som är viljestyrda (till skelettmuskulatur) och autonoma som är sjävstyrande (parasympaticus/sympaticus) Motoriska nerver ger efferenta signaler. cellkropparna finns i CNS.
|
|
projektionscell
|
skickar signaler mellan olika cellkärnor (?)
|
|
Interneuron, och skillnad mellan interneuron och projektionscell
|
Finns i cns. förbiner två andra nervceller med varandra inne i cns och är varken sensoriska eller motoriska. skillnad från projektionsceller är att projektions kan skicka långa utskott och binda ihop två celler som är långt ifrån varandra och interneuron binder bara samman närliggande celler. Dom kopplar afferenta till efferenta, dvs tolkar en sensorisk signal och skickar sen en motorisk impuls.
|
|
Gatingstyrda jonkanaler 6st
|
Spänningsaktiverade: känner av spänningen över membranet, öppnas när den ändras
kemiskt styrda: kallad även ligandaktiverade kanaler, binder in substans. mekaniskt aktiverade: styrs av mekanisk påverkan, t.ex att cellskelettet töjs ut. termiskt aktiverade: styrs av tempförändringar. icke-styrda läckjonkanaler: läcker in |
|
Drivkrafter som styr jontransport över ett nervcellsmembran
|
Beror på kemisk och elektrisk gradient. koncentrationsgradienten är skillnaden på koncentrationen av in och utsida och ett mått på hur snabbt diffusionen kommer ske.
den elektriska gradienten är skillnad i laddningen på in och utsida av cellen. här vill jonerna också ha en balans. |
|
Hur ger flödet av joner upphov till en membranpotential
|
insidan är minusladdad pg. ac na/ka-pumpen som tar in två kalium för varje 3 na+ som lämnar. så det blir en minusladdad insida. K-koncentrationen är mkt större på insidan än utsidan, och så den vill då också ut och lämnar via läckkanaler bland annat, detta gör det för att jämna koncentrationsskillnaderna.
|
|
Membranpotential
|
det åsyftar den elektriska spänningen mellan den intracellulära- och extracellulära miljön hos en cell, som beror på den elektrokemiska gradienten.
Den elektrokemiska gradienten som ger membranpotentialen uppstår dels genom de stängda kanalerna, och dels med hjälp aav Na+/K+-pumpen. Detta är en pump som kräver energi (i form av ATP) och gör att Na+ pumpas ut ur cellen samtidigt som K+ (kalium) kommer in |
|
elektrokemiska gradienten
|
Den elektrokemiska gradienten som ger membranpotentialen uppstår dels genom de stängda kanalerna, och dels med hjälp aav Na+/K+-pumpen. Detta är en pump som kräver energi (i form av ATP) och gör att Na+ pumpas ut ur cellen samtidigt som K+ (kalium) kommer in
|
|
Jämviktpotential
|
jämviktspotential för en jon är spänningsskillnaden över membranet när det inte sker någon nettotransport av jonslaget. t.ex K+ kommer vilja lämna cellen eftersom det är mindre K+ på utsidan, detta kommer leda till em mera minusladdad insida som kommer generera en membranpotential. Den här membranpotentialen kommer motsätta sig att fler K+ lämnar cellen och då kommer ett jämviktsläge att upprättas --> jämviktpotential.
|
|
Vilopotential
|
är skillnaden i elektrisk spänning på membranets in och utsida då cellen är i vila, dvs när ingen nervimpuls/aktionspotential sker.
|
|
Na+/K+ pumpers roll för den transmembrana jonbalansen
|
En cell är 20ggr mer permeabel för K+ (via läckkanaler) än för Na+. Så K+ läcker ut. För att jonbalanske ska upprätthållas måste Na+ transporteras ut och K tas in. (3 Na ut och 2 K in) summan är att insidan bli minusladdad (ofta - 70mV)
|
|
Tröskelvärde
|
är ett värde (mV) som stimul/retningen måste passera för att Na+ kanalerna ska öppna sig och signalen skickas vidare.
|
|
Depolarisering
|
innebär att permeabiliteten för Na+ ökar genom att massa Na+ kanaler öppnar sig och joner strömmar i så att membranpotentialen ändras och blir positiv. När den positiva laddningen nått ett visst värde kommer cellen skicka iväg en nervimpuls via axonet till en annan nervcell eller muskelcell.
|
|
Hyperpolarisation
|
Innebär att spänningen sjunker lägre än vilopotentialen. Detta leder till att cellen blir slö. är hyperpolariseringen för stor kommer inte ett aktionspotential kunna ske eftersom membranpotentialen är så låg.
|
|
refraktärperiod
|
just after en aktionspotential är membrane minder retbart än i vila. denna period kallas refraktärperiod och kan delas in i de absoluta refraktärperioden och den relativa refraktärperioden.
|
|
absoluta refraktärperiod
|
Sträcker sig över hela depolariseringsfasen plus mesta delen av repolarisationsfasen hos en aktionspotential, under den här tiden kan inte en ny aktionspotential ske, oavsett styrka på stimulit.
|
|
relativa refraktärperioden
|
sker direkt efter den absoluta refraktärperioden, under den här tiden kan man generera en ny aktionspotential men bara som respons på ett stimuli som är starkare än det som normalt bheövs (starkare än det som behövs för att nå tröskelvärde undre viloförhållanden)
|
|
hur strömmar na+ och k+ över membranet under en aktionspotential
|
Na+kanaler kommer öppnas och Na strömma in i cellen, sen när ett visst spänningsvärde nåtts kommer nervimpulsen att skickas vidare, samtidigt som detta sker kommer K+ kanaler att öka aktivitete och skicka ut massa K+ för att cellen ska repolariseras och få tillbaka sitt gamla negativa vilovärde
|
|
varför Na+ kanaler depolariserar cellen medan K+ kanaler hyperpolarisera
|
Depolariseras: När na+kanalerna öppnas kommer NA+ rusa in och detta kommer göra insidan lite mera positv än vad den var innan, det negativa värdet går uppåt och blir positivt.
|
|
skillnad i reglering, när aktiveras och inaktiveras Na- och K-kanalerna
|
Spänningskänsliga Na-kanaler öppnas när tröskelvärdet upnås, vilket leder till depolarisering
När membranpotentialen nått en peak kommer signalen skickas vidare och K+ öppna. Na+ stängs när repolariseringen börjar. |
|
olika axontyper
|
A fibrer, alfa, a-beta, a-gamma, a-delta.
A-fibrer och C-fibrer (Kolla upp senare) |
|
snabb signalöverföring mellan nervceller
|
sker ofta direkt där signasubstansen binder till jonkanalerna hos den postsynaptiska cellen, jonkanalen öppnas och t.ex ändrar membranpotentialen.
|
|
långsam signalöverföring mellan nervceller
|
vid långsam signalöverföring sker en indirekt aktivering av jonkanalen. När signalsubstanser binder till receptorn aktiveras ett g-protein och sen sker en kaskadreaktion (där second messenger deltar som budbärare) sedan aktiveras jonkanalen och öppnar sig, alltså lite senare än när liganden band in till den g-proteinkopplade jonkanalen.
|
|
elektriska synapser
|
vid elektriska synapser förbinds den presynaptiska cellen med den postsynaptiska via gap junction (proteiner som bildar kanaler mellan celler) genom dom här kanalerna kan joner vandra igenom och resultatet blir en väldigt snabb signalering. (na+-joner kommer i cytoplasman via den elektriska synapsen (gapjunction)) t.ex atp brukar passera genom elektriska synapser
|
|
det sensoriska systemets receptorer utifrån vilken typ av energi som retar dem, 4st
|
Mekanoreceptorer: beröring i huden t.ex
kemoreceptorer: reagerar på kemiska substansen, t.ex syrgasnivåer i blodet, luktämnen/smak termoreceptorer: reagerar på värme i huden, men också kroppstemperatur som styrs via hypothalamus Fotoreceptorer: reagerar på ljus, stavar och tappar |
|
Skillnad på ionotrop och metabotrop transduktion
|
Ionotrop: här påverkar stimulit direkt jonkanalerna så att dessa öppnas, t.ex när huden utsätts för mekanisk stimuli (tryck) då kommer kanalerna öppnas och joner strömma in/ut. (och t.ex hårceller i örat)
metabotrop transduktion: stimuli kommer utifrån indirekt aktiverade jonkanaler, t.ex via g-proteinkopplade receptorer |
|
adekvat stimuli
|
den typ av retning som effektivast ativerar en specifik receptor.
|
|
adaption
|
innebär att sinnescellernas retbarhet successivt minskar om det blir utsatta för stimuli under en längre period. finns två olika typer av receptorer som adapterar olika snabbt. FA och SA
|
|
FA
|
Fast adapting. är effektiv för att känna av en start och ett stop. bra för förändringar
|
|
SA
|
Signalerar hela tiden och känner inte av förändringar lika bra som FA, känner av intensiviteten.
|
|
Somatosensoriska receptorer är
|
receptorer som leder in sensorisk information till cns. afferenta neuron.
hur signaleringen från mekanoreceptorer går till CNS och kan användas för att bestämma retningens lokalisation och dess intensivitet |
|
termoreceptorers morfologi och egenskaper (hudtermoreceptorer)
|
termorecptorer är på fria nervändsslut på C-fibrer (värme) eller på A delta-fibrer (kyla)
C-fibrer är omyeliniserade och har låg ledningshastighet. A delta-fibrer är tunna och myeliniserade med högre hastighet. |
|
Våra proprioreceptorer 4st
|
Golgis senorgan: sitter mellan sena och muskel och mätter spänningen därimellan
Muskelspolar: känner av när musklerna sträcks eller förkortas vid minsta lägesförändring. ledreceptorer: kontrollerar extrimitetens rörelse, balans mm tryck och beröringsreceptorer: .. |
|
proprioception
|
Receptorerna registrerar ledernas lägen genom att registrera spänningen i muskler och senor. Viktigt är att denna information inte alltid görs medvetet av oss. Receptorerna skickar informationen i lillhjärnsbanor i ryggmärgen till lillhjärnan där beslut om åtgärd fattas. Då vi blundar och medvetet försöker avgöra i vilken vinkel vårt knä (exempelvis) är böjt i leds informationen från proprioceptorerna till somatsensoriska cortex där informationen görs förståelig för oss.
|
|
Somatotopi
|
Sensoriska homunculus demonstrerar hur stort område inom den primära sensoriska hjärnbarken som hänger ihop med ett visst parti av kroppen (somatotopi).
Detta beror på receptortätheten i olika områden. Ett område med stor receptortäthet kommer att uppta en stor del av hjärnbarkens yta. |
|
Tonotopi
|
är tan på hjärnbarken där ljud av olika frekvens behandlas i hjärnan.
|
|
retinotopi
|
ytan på hjärnbarken där synen behandlas.
|
|
Divergens
|
utgår från en nerv som förgrenar sig. t.ex trigeminusnreven fördelar sig i tre subnerver i ansiktet.
|
|
Konvergens
|
är nerver som förgrenar ihop sig till en stor nerv.
|
|
corticifugal control
|
selektiv styrning av signaltrafik i sensoriska system möjliggörs med nedstigande inhibering (?!?) kläder känns inte?
|
|
somatotopi
|
Desto fler mekanoreceptorer det finns i ett område på huden, desto större är ytan på cortexen. Ett exempel på detta är fingertopparna samt ryggen. Påå fingertopparna har vi många receptorer, trots den lilla ytan, vilket ger oss ett stort område på cortex. På ryggen däremot finns det inte lika många receptorer, vilket ger oss en mindre yta på cortexen. På så sätt kan CNS lokalisera retningen.
|
|
somatosensoriska bansystemet som förmedlar beröring
|
Beröring förmedlas från mekaniska receptorer till en afferent neuron som går in i ryggmärgen via dorsalhornet (bakhornet) och därifrån fortsätter samma neuron till den förlängda märgen (medulla oblongata) och där sker den första omkopplingen.
Sen fortsätter den från medulla oblongata till thalamus, från thalamus till somatosensoriska cortex 1a neuronet: från mekanisk receptor till medulla oblongata via dorsalhornet. 2a neuronet: från medulla oblongata till thalamus. 3e neuronet: från thalamus till somatosensoriskt cortex. |
|
somatosensoriskt bansystem för smärta
|
från nocioreceptorn (smärtreceptor) utgår ett neuron och går till dorsalhornet där första omkoppling sker. det andra neuronet korsar sen ryggmärgen och lämnar ryggmärgen via ventralhornet och fortsätter upp till medulla oblongata för att sen kopplas om i thalamus. 3e neuronet eder vidare signalen till somatosensoriska cortex.
1a neuronet: från nocioreceptorer till dorsalhornet. 2a neuronet: från dorsalhornet via ventralhornet till medulla oblongata och sen till thalamus. 3e neuronet: från thalamus till somatosensoriskt cortex. |
|
Lamineringar i ryggmärgen
|
olika typer av kretsar för smärtsignalering.
|
|
Vilka funktioner har primära projektionsområden
|
primära projektionsområden ansvarar för det somatosensoriska, det visuella samt hörseln
|
|
Jämviktspotential, kort
|
Jämviktspotential går att räkna ut på genom nernst-ekvation och visar hur en sorts jon fördelar sig över ett membran.
|
|
Kunna klassificeringen av nervaxoner utifrån faktorerna diameter och isoleringsgrad.
|
Desto större diameter betyder större tvärsnittsarea vilket leder till fler pumpar vilket i slutändan leder till en snabbare fortledning. Den interna axiala resistansen minskar vid ökad tvärsnittsarea.
Det finns även myeliniserade samt omyeliniserade axon. I de myeliniserande härleds signalen mycket fortare än i de omyeliniserade. Myeliniseringen kan även vara olika tjock, desto tjockare den är desto snabbare fortleds impulsen. Myelinskidan gör att läckaget av joner inte sker samt att upptagningsförmångan av laddningar i membranet försvinner. |
|
retande (excitatoriska synaptiska signaler och hämmande (inhibitoriska) synaptiska signaler
|
Retande: Glutamata, accetylcholin Hämmande: GABA och glycin
|
|
Temporal summation
|
effekten av flera tättkommande impulser i samma afferent adderas till varandra.
|
|
Adaption
|
innebär att sinnescellernas retbarhet succesivt minskar om de blir utsatta för stimuli under lång tid. Vissa receptorer adapterar snabbt (FA=fast adaption) och SA= slowly adaption.
|
|
Hur avgörs lokalisation, intensitet och tidsförlopp av en retning?
|
Varje receptor har ett ansvarsområde, ett receptivt fält som svarar för lokalisationsförmågan. Intensiteten kodas i form av nervimpulsfrekvens i enskilda receptorer. Antalet receptorer som aktiveras beror på hur stor yta som påverkas. Retningens tidsförlopp kodas i receptorernas svarsmönster. Varaktigheten beror på receptorernas adapterande förmåga.
|
|
Hur avgörs Intensiteten vid en reting?
|
: nervcellen använder som vi tidigare skrivit sig av allt eller inget principen. Det vill säga att en större retning ger inte en starkare aktionspotential. Utan en större retning ger fler aktionspotentialer som följer en frekvens. Och utifrån frekvensen kan cns bedöma styrkan.
|
|
hur avgörs Lokalisation vid retning
|
receptorerna på den plats där vi blir påverkade känner av att något retar dem. Därför skickar de upp signaler om vart ifrån till hjärnan. I de områden man har en större receptortäthet har man storlokalisations förmåga. (fingrarnas detaljupplösning). Olika typer av receptorer reagerar på olika typer av stimuli. Varje receptor har ett ansvarsområde, ett receptivt fält som svarar för lokalisationsförmågan
|
|
hur avgörs Varaktigheten vid en retning
|
beror på receptorernas adapterande förmåga.
|
|
hur avgörs Tidsförlopp vid en retning
|
: kodas i receptorernas tidsmönster. FA och SA är de två olika sätten som receptorerna jobbar med.
|
|
Vart ligger alla FA och SA receptorer
|
I listhuden
|
|
Dom 3 associationscortexen och dess egenskaper
|
Parietala associationscortex
Sammanställer multimodal information och skapar reprensentationer av kroppen och dess omgivning. Skada ger svårigheter att avgöra spatiala förhållanden. Temporala associationscortex är viktigt för att kunna namnge objekt och personer Prefrontala associationscortex har hand om arbetsminnet, planering av framtiden, samt beslut och ändringar av stategier. Ger vårt beteende struktur och social riktning |
|
Vad är neglect
|
Neglect är en sjuklig omedvetenhet om ett funktionsbortfall och orsakas ofta av en enkelsidig skada på parietalloben, till exempel vid ett slaganfall (stroke), vilket ger upphov till synfältsbortfall på motsatt sida. Personen kan då komma att bete sig som om allt som finns på den sidan inte existerar.
Vid en neglect efter ett högersidigt slaganfall kan följande inträffa: Den drabbade förstår inte att vänster arm och vänster ben tillhör den egna kroppen. Personen har svårt att hitta saker, eftersom denne bara kan uppmärksamma de saker som befinner sig till höger, vilket också gör att personen inte kan föra ett samtal med någon som befinner sig på vänster sida. Personen äter bara det som ligger på högra halvan av tallriken. Denne har svårigheter att orientera sig i rummet, eftersom rummet ser helt annorlunda ut när man vänder sig om, och svårigheter att läsa, eftersom personen bara uppmärksammar högra delen av högra sidan i boken. Att skriva går däremot ofta bra. |
|
Kunna typiska funktioner kopplade till prefrontala cortex. T.ex. viljemässig planering av handlingar, personlighet (självkontroll) och (sexualbeteende).
|
Prefrontala cortex hör ihop med förmågor som att avstå från att följa stimuli, samt komplexa kogintiva processer som att planera rörelser och handlingar. I detta område finns förmågan att fatta beslut och att anpassa sig till olika sociala sammanhang. I prefrontala cortex bearbetas information utifrån individens erfarenheter och långsiktiga mål. Även empatihör till detta område Prefrontala cortex samverkar med premotorkortex och motorkortex när det gäller rörelser. Prefrontala cortex kontrollerar kognitiva processer så att passande rörelser väljs i rätt tid och på rätt plats. |
|
Förstå hur denervation och långvarig träning kan påverka ”Hjärnbarkskartorna” (neuronal plasticitet).
|
I hjärnan har man en karta över kroppen, alla är olika stora beroende på olika antal receptorer. Många receptorer = större yta. Skulle man sluta använda tex ett av fingrana och bara använda de resterande fyra kommer ytan på hjärnbarken för det femte fingret att minska (samt ytan av de andra mera stimulerade fingrarna att öka). |