Reading...
Play button
Play button
Use LEFT and RIGHT arrow keys to navigate between flashcards;
Use UP and DOWN arrow keys to flip the card;
H to show hint;
A reads text to speech;
88 Cards in this Set
- Front
- Back
|
Vad är homeostasis?
|
En stabil inre miljö - dynamisk stabilitet på grund av ständigt utbyte mellan inre och yttre miljö
|
|
|
Interna komponenter som skall bibehålla homeostasis
|
Koncentration av syre, koldioxid.
Koncentration av vatten, salt och andra osmosreglerande ämnen. pH i den interna miljön Koncentration av näringsämnen och restprodukter Temperatur Volym och tryck i extra- och intracellulära vätskor |
|
|
Epitelcellager
|
Det cellager som skiljer organismens inre miljö från den yttre, alltså den barriärsom utbyten sker över, tex kroppsväggen, tarmvägg eller cellväggen
|
|
|
Den inre miljöns delar
|
Intracellulär vätska (ICV) - samma jonsammansättning för alla organismer
Extracellulär vätska - Coelomvätska - Haeomolymfa - Interstitialvätska = lymfa och blod |
|
|
Hot mot homeostasis
|
Passiva utbyten - Diffusion
- Drivs av gradienter - Motverkas av aktiva utbyten - Beror på membranets permeabilitet |
|
|
Semipermeabelt membran
|
Släpper igenom hydrofoba och små oladdade partiklar men inte stora oladdade eller laddade partiklar
Membranprotein tar hand om det som inte glider igenom - faciliterad diffusion |
|
|
Passiva utbyten
|
Strävar efter utplåning av konc. skillnad och storleken beror på gradientens storlek över membranet/epitelet och dess permeabilitet samt yta i förhållande till volym.
|
|
|
Aktiva utbyten
|
Utbyten som regleras av organismen, drivs av energi då de jobbar mot gradienten. Sköts av specifika proteiner som ofta är enzymer och sker över epitel, ofta i specialiserade organ.
|
|
|
Na+,K+-ATPaset
|
Viktigaste enzymet
Förbrukar 1 ATP, skickar ut 3 Na+ och skickar in 2 K+ per cykel |
|
|
Problem för marina luftandare
|
Vattenförlust:
- Via urinen - Via avföringen - Genom avdunstning, främst genom respiratioriska epitelet Salt load: - via födan |
|
|
Lösningar på marina luftandares problem
|
Minska vattenförlusten:
- Minska avdunstningen - Kväveavfall i fast form - Koncentrerad urin - Låg urinproduktion Exkreera joner |
|
|
Exkretion
|
Man måste göra sig av med de organiska nedbrytningsprodukter som bildas då protein bryts ned till aminosyror som i sin tur bryts ned till ammoniak (giftigt)
|
|
|
Ammonotela djur
|
Exreerar huvudsakligen kvävet i form av ammoniak då det är lättdiffunderat, men detta kräver mycket vatten. Används främst av fiskar.
|
|
|
Ureotela djur
|
Ekreerar huvudsakligen kvävet i form av UREA som är mindre giftigt än ammoniak men kräver mer energi att tillverka. Kräver även en del vatten.
|
|
|
Uricotela djur
|
Ekreererar huvudsakligen kvävet i form av urinsyra som är i stort sätt ogiftigt. Kräver en hel del energi men lite vatten och är i stort sätt olösligt.
|
|
|
Extra-renal exkretion
|
Fåglar och reptiler har en liten eller ingen Henleys slinga vilket gör att de måste exkreera salter via saltkörtlar
|
|
|
Njuren (storskaligt)
|
1500 liter blod passerar per dygn
170 liter primärurin bildas 2 liter urin avges per dygn Vardera njuren innehåller 1.2 miljoner nefron |
|
|
Nefron
|
1) Filtration: Primärurin bildas i glomerulus
2) Reabsorption: vatten, salt, näringsämnen återupptas från njurtubili 3) Sekretion: Restprodukter sekreeras till njurtubili Urinkoncentrering (däggdjur/fåglar): Vatten återtas från njurtubili |
|
|
Henleys slinga
|
Låter organismer göra hyperosmotiskt urin i förhållande till blodet.
Marina däggdjur har en så pass lång slinga att de kan göra hyperosmotiskt blod i förhållande till havsvatten,. |
|
|
Hyperosmotisk
|
En lösning med högre antal partiklar än jämförande lösning
|
|
|
Hypoosmotisk
|
En lösning med färre antalet partiklar än den jämförande lösningen
|
|
|
Euryhalin
|
Klarar stora förändringar i salthalt
|
|
|
Stenohalin
|
Klarar bara små förändringar i salthalt
Ex. Sjöstjärna |
|
|
Osmolaritet
|
Mängd lösta partiklar per liter
|
|
|
Osmolalitet
|
Mängd lösta partiklar per kg (SI enhet)
|
|
|
Filtration
|
Blodtrycket pressar i tre "steg" ut allt utom blodceller och protein från glomerulikapillärerna över till Bowmans kapsel.
1) Kapillärväggarna släpper igenom allt utom blodkroppar 2) Basalmembranet stoppar proteinerna 3) Podocyter (celler) på basalmembranet bildar ytterligare en proteinbarriär |
|
|
Reabsorption
|
Aktiv transport från urinen till blodet, huvudsakligen m.h.a Na,K ATPaset
- Näringsämnen (glukos, aminosyror) - Joner (Na+, Cl-, HCO3-. PO4-2, Ca+2, Mg+2) - Vatten följer med osmotiskt, där epitelet är permeabelt för vatten |
|
|
Sekretion
|
Aktiv transport från blodet till urin av
- Avfallsprodukter som ej filtrerats ut ex. creatinin - Exogena substanser som ej filtrerats ut ex. gifter - pH reglering ex. H+ joner - K+ joner |
|
|
Aquaporiner
|
Aquaporiner är portar för vatten. När antidiuretiskt hormon (ADH) fäster mot aquaporinen på den apikala sidan (ut mot ECV) av samlingsröret öppnas porten. På den basolaterala sidan (in mot samlingsröret) flyer portarna omkring och när ADH fäster dockar dom och släpper igenom vatten.
|
|
|
Reglering av vattenbalansen
|
Vid vattenbrist känner osmoreceptorer av en ökad osmolaltitet och skickar signaler som stimulerar avhypofysen att avge ADH som ökar vattenpermeabiliteten i samlingsröret genom att öka antalet öppna aquaporiner. Vattenåtertaget i samlingsröret ökar -> urinproduktionen minskar.
En ökning av blodtrycket minskar dock förekomsten av ADH |
|
|
Anpassningar till marina miljöer
|
Klara sig med lite syre
Reglera pH Temperatur-reglering Hålla sig flytande Ljus förhållanden Tåla höga tryck Reglera jon och vattenbalansen |
|
|
Isoosmotisk
|
Två lösningar med samma antalet partiklar
|
|
|
Hypoosmotisk
|
En lösning med färre antalet partiklar än en annan
|
|
|
Hyperosmosisk
|
En lösning med fler antalet partiklar än en annan
|
|
|
Osmokonformera
|
Låta den extracellulära vätskan ha samma osmolalitet som den yttre miljön.
Fyller upp antalet partiklar i cellerna med organiska ämnen tex aminosyror Pirål och sjöstjärna |
|
|
Osmolyter
|
En partikel cellen kan använda sig av för att minska/öka konc. i cellen. Osmotiskt aktivt?
|
|
|
Jonreglering
|
Reglera jonhalten i den extracellulära vätskan m.h.a aktiv transport
|
|
|
För och nackdelar med att osmokonformerar och jonreglerar
|
+) Vatten diffunderar in över alla epitel
-) Joner in via föda och över gälepitel -) Blodet har höga halter av UREA -) Dessa höga halter måste upprätthållas Hajar, lobfeningar och grodor använder detta system. |
|
|
Rektalkörteln
|
Har mycket låg permeabilitet för joner över epitelen vilket ger en jonreglering som mynnar ut i en centralkanal till spiraltarmen
|
|
|
TMAO
|
TriMetilAaminOxid stabiliserar proteinerna i sina tetriära strukturer och fungerar som en osmolyt. Hindrar de höga halterna av UREA att lösa upp protein.
|
|
|
UREA retention
|
Bihållandet av en hög halt av UREA i blodet genom TMAO, Na,K-ATPaset och Cl-joner?
|
|
|
Osmoreglera
|
Reglera halten av partiklar i den extracellulära vätskan så den skiljer sig från ytter miljön.
Marina benfiskar kombinerar detta med jonreglering |
|
|
Hypoosmotiska reglerare
|
Joner dras in i kroppen och vatten dras ut.
Löses genom renal exkretion av två-värda joner Extra-renal exkretion av en-värda joner (över gälarna) Låg urinproduktion (isoosmotisk m blodet) Dricka massa vatten (jonkopplad vattentransport i tarm) |
|
|
Extrarenal exkretion av envärda joner
|
Specialiserade celler i gälarna, kloridceller, transporterar ut envärda joner från fisken till havet
|
|
|
Hyperosmotiska reglerare
|
Joner dras ut ur kroppen och vatten dras in.
Löses genom aktivt upptag av envärda joner Reabsorption av envärda joner (urinblåsa, proximala tubili) Hög urinproduktion Låg drickhastighet |
|
|
Cirkulationssystemets roll
|
Transport av respiratoriska gaser, näring, avfallsprodukter, hormoner, antikroppar, salter och värme
|
|
|
Inget eget cirkulationssystem
|
3 cells regeln: Djur utan cirkulationssystem litar enbart på diffusion och för att detta ska fungera bör man inte vara mer än tre cellager. Havet används som transportmedium och drivs av pump-mekanismer ex cilier rörelser.
Används av svampdjur, nässeldjur, plattmaskar och rundmaskar m.fl |
|
|
Kroppsvätskor
|
Blod
Coelomvätska Heamolymfa (coelomvätska & blod) |
|
|
Öppet cirkulationssystem
|
Lågt och varierande tryck
Långsam distribution Stor volym Ospecifikt Hydrostatisk funktion Pumpar från gälar till hjärtat och sen ut i kroppen, där det kärlen slutar och det sprids ut i vävnaden för att sedan återtas |
|
|
Slutet cirkulationssystem
|
Blod
Högt & jämt tryck Liten volym Specifik distribuering Snabbare återflöde Effektiv reglering |
|
|
Tagghudingars cirkulationssystem
|
Har olika system, där alla utom ett är öppna
Coelomvätska i kroppshåligheten Heamolymfa i delvis öppet system Ambulacralsystemet -> Hydrostatiskt, slutet och styr tubfötterna |
|
|
Molluskers cirkulationssystem
|
Ett (bivalver& gastropoder) eller flera (cephalopoder) hjärtan
Delvis öppet system. Cephalopoder har två gälhjärtan och ett centralhjärta |
|
|
Crustacéers cirkulationssystem
|
1 hjärta
Blodet går till ganska stora delar i blodkärl och distrubieras till de olika organen, regleringsbart. |
|
|
Nemertiners cirkulationssystem
|
Slutet system
Peristaliska rörelser i blodkärlen fungerar som pumpmekanism - blodkärlen kontraheras i intervall |
|
|
Myxine glutinosa (pirål) cirkulationssystem
|
Undantaget för verterbrater då det har ett delvis öppet cirkulationssystem med
1 systemiskt hjärta 1 portalhjärta 2 kardinalhjärtan 2 kaudalhjärtan |
|
|
Pumpmekanismer hos vertebrater
|
De krafter som driver blodet genom cirkulationssystemet är:
- Hjärtmuskeln - Skelettmuskulaturen = skelettmuskelpumpen - Blodkärlens glatta muskelatur |
|
|
Fiskars cirkulationssystem
|
Slutet cirkulationssystem - enkelt, seriellt
Hjärta -> gälar -> organ -> hjärta Fiskhjärtat är också enkelt och seriellt med fyra hålrum. |
|
|
Däggdjur och fåglars cirkulationssystem
|
Slutet system, dubbelt och parallellt.
Hjärtat är parallellkopplat |
|
|
Hjärtats uppbyggnad
|
2 förmak, 2 ventriklar
Vänstra ventriklen pumpar ut blodet i kroppen och har högre tryck och därför tjockare muskelvägg |
|
|
Koronarkärlsystemet
|
Förser hjärtats muskelvägg med syre
|
|
|
Myocardiet (hjärtmuskeln)
|
Röd muskel, tvärstrimmig
Kortare fibrer Organiserat lite mer förgrenat än skelettmuskler Cellernas kontaktytor, intercalated disks, har bra flöde av joner mellan cellerna pga jonkanaler, gap junctions, som går genom båda cellmembranen på intilliggnade celler. Funktionellt syncytium - Hjärtmuskeln är som en enda stor cell med flera kärnor |
|
|
Hjärtatcykeln
|
Ventrikelrelaxation: Blodet sugs in i ventriklarna som relaxerar, volymen ökar, trycket oförändrat
Atriekontraktion: Förmaket kontraheras & ventriklen når sin maxvolym (änddiastolisk volym), trycket ökar något Isometrisk ventrikelkontraktion: Ventriklarna kontraheras, volymoförändrad, trycket ökar Ventrikelkontraktion med utflux: Ventrikelkontraktionen har lett till att trycket nu är stort nog för att plodet ska pressas ut i aortan. Trycket fortsätter öka, volymen minskar. Isometrisk ventrikelrelaxation: Ventriklarna har pressat ut maximalt med blod och volymen är i minimum (ändsystoliskt volym) och relaxationen startar, trycket minskar. |
|
|
Hjärtats retledningssystem
|
Hjärtat styrs av specialiserade hjärtmuskelceller i olika delar av hjärtat:
SA-nod, AV-nod, His-bunt och purkinjefibrer Hjärtmuskelcellerna har en aktionspot. med platå för att kunna bibehålla kontraktionen längre och beror på Ca2+ kanaler som är voltstyrda -> längst platå längst ned i ventrikeln och |
|
|
SA-nod
|
Pacemakerceller som kontraherar spontant med en viss rytm och utlöser en aktionspot. med en viss hastighet = pacemaker potentialen och denna beror på en gradvis minskning av K+ permeabilitet
Alla hjärtmuskler har möjlighet till pacemakerpot. men SA-noden har högst/snabbast frekvens och blir därför styrande. SA-noden startar kontraktionen som sprids över atrierna. Isolerande septum mellan atrium och ventrikel hindrar impulsen från att spridas. |
|
|
AV-nod
|
Veller med låg ledningsförmåga och bromsar därför upp aktionspot. och samlar impulsvågen. Artrierna hinner kontrahera innan impulsen sprids till ventriklarna
|
|
|
His-bunt
|
Välisolerade celler med hög ledningsförmåga som leder impulsen från AV-noden till nedre spetsen på ventriklarna
|
|
|
Purkinjefibrer
|
Leder impulsen nedifrån och upp samt utifrån och in i ventriklarnas myokardie
|
|
|
Hjärtats reglering
|
Autonoma nervsystemet där det parasympatiska (cholinerg nerven) påverkar framför allt SA och AV noderna dvs hjärtfrekvensken - bromsar
Det sympatiska (adrenerga nerver)påverkar SA-noden och hjärtmuskelcellerna dvs hjärtfrekvens och hjärtmuskelns kontraktionskraft - gasar |
|
|
De olika blodkärlen
|
Aorta, stora artärer: elastiska väggar, tryckreservoir
Artärer: Glatt muskulatur, tryckreservoir, tryckreglerare Arterioler: Prekapillära sfinktrar, tryckreglerande, blod distribuerande Kapillärer: porer, utbyte Vener och hålvener: plastiska väggar, tunna, volymreservoir, klaffar |
|
|
Faktorer som påverkar blodets retur till hjärtat
|
Klaffarna
Skelettmuskelpumpen Diafragmarörelser Glatt muskelatur i stora vener |
|
|
Blodflödeshastigheten
|
Beror på tryckskillnaden och resistansen - motståndet i kärlväggen som i sin tur beror på kärlens diameter och blodets viskositet (Ohms lag)
|
|
|
Kapillärutbytet
|
Plasman pressat ut ur blodet på artärsidan för att minska diffusionsavståndet och underlätta för utbytet.
Hur mycket plasma som pressat ut beror på tryckskillnaden Kolloidosmostiskt tryck utgörs av de stora molekylerna och blodkroppar som inte filtrerats ut. Överskottet av vätska, som inte kan tas tillbaka förs iväg av lymfkärlssystemet |
|
|
Lymfkärlssystemet
|
Lymfan transporteras med hjälp av skelettmuskelpumpen, diafragmans rörelser och klaffarna. Saknar egen pump med då det sugs in i venerna igen precis innan hjärtat, bildar hjärtats slag ett undertryck
|
|
|
Transportvägar över kapillären
|
Trancytos
Diffusion Bilkflöde - underlättas av utfiltrering av plasman |
|
|
Reglering av cirkulationen
|
Öka hjärtslagen och ökad resistans i blodkärlen ger ökad genomblödning i kapillärerna.
Blodtrycket känns av i kroppen och regleras för att hålla rätt blodflöde - baroreceptorer till CNS Kärldiametern regleras av autonoma nervsystemet Lågt pH och ökat koldioxidtryck ger dilaterade blodkärl |
|
|
Kärldiameterns reglering
|
Autonoma nervsystemet sympatiska del: Adrenalin ger vid alfa-receptorer en kontrahering av blodkärl
Parasympatiska: muscalinreceptorer och acetylcolin ger en dilation av kärlen. |
|
|
När löser sig gaser bäst m.a.p temperatur och salthalt?
|
Gaslösligheten ökar med minskad temperatur och salthalt
|
|
|
Syreförsörjning (grundläggande steg)
|
Ventilering (andas in)
Diffusion av O2 och CO2 över det resperatoriska epitelet (syre tas upp och CO2 avges i lungorna-aveolerna) Transport av O2 och CO2 i blodet Utbyte av O2 och CO2 vid kapillärerna |
|
|
Vatten vs luftandning
|
I vatten är det lätt att bli av med CO2 men O2 är en bristvara
I luft är det svårt att bli av med CO2 men O2 finns i överskott. Båda fallen kräver konvektion |
|
|
Fiskars respirationssystem
|
Väldigt effektivt counter-current system där vatten sugs in när munnen öppnas för att passera över gälarna där gaser diffunderar över till blodet och eftersom blodet passerar åt motsatt håll får man hela tiden låg konc. av O2 i blodet och effektiv diffundering. När munnen stängs pressas vattnet ut genom bakre delen av gälen.
|
|
|
Fåglars respirationssystem
|
Har flera luftsäckar och luftfickor i skelettet.
Inandning: De främre luftsäckarna fylls med luft som passerat lungan (parabroncher) och utbyte skett, medan de bakre luftsäckarna fylls med luft som inte passerat lungan. Utandningen: Luften i främre luftsäcken passerar ut först, sedan kommer den "oanvända" luften från de bakre luftsäckarna och syreupptag sker. |
|
|
Däggdjurs respirationssystem
|
Diafragman dras ner, revbenen vidgas och undertryck bildas i lungan -> luft sugs in och passerar över aveoler som tar upp syre och skickar ut CO2. Diafragman relaxerar, bukmuskulaturen hjälper till och lungan dras ihop igen, luften glider ut.
|
|
|
Dead space
|
Anatomiskt: Det utrymme i lungan där gasutbyte inte kan ske
Fysiologiskt: Den inandningsluft som aldrig kommer i kontakt med lungväggen innan vi andas ut igen |
|
|
Varför kollapsar inte lungorna?
|
Negativt tryck i pleuralhålan (utrymmet lungorna kan flaxa i)
Ytspänningsnedsättare i aveolerna |
|
|
Erytrocyterna
|
Blodkroppar som består av 4 heme-grupper och kan binda till 4 syre. Har stor diffusionsyta, form som underlättar trånga passager och inga organeller.
Detta leder till att de inte kan repareras, inte lagra glykogen och har en kort livslängd |
|
|
Vad har erytrocyterna istället för organeller?
|
De har respiratoriskt pigment, antioxidations-enzym, glykolytiskt enzym, carboanhydras och fosfatföreningar, men saknar cellkärna, mitokondrie och ER.
|
|
|
Varför har vi organiska fosfater löst i blodet?
|
Organiska fosfater (PO2) ökar blodets mättnadsvärde av syre. Det går helt enkelt att lösa mer syre i blodet.
|
|
|
CNS reglering av respirationen
|
Inandning sker, lungan sträcks och sträckreceptorer skickar signaler till inandningcentra som skickar till pneumotaktiskt centra och utandningscentra som skickar tillbaks till lungorna att vi ska andas ut.
|
