Use LEFT and RIGHT arrow keys to navigate between flashcards;
Use UP and DOWN arrow keys to flip the card;
H to show hint;
A reads text to speech;
24 Cards in this Set
- Front
- Back
Vad måste organismer i marina miljöer anpassa sig till? |
- Att klara sig med lite syre - Att reglera pH - Temperatur‐reglering - Att hålla sig flytande - Ljus‐förhållanden - Tåla höga tryck - Reglera jon- och vattenbalansen |
|
Vad är Osmo- och Jonreglering? |
Organismens förmåga att reglera salt‐ ochvattenbalansen intracellulärt ochextracellulärt för att cellerna ska få optimalalevnadsförhållanden. |
|
Marina miljöer är mångsidiga |
- Temperaturer; -2 °C till 45 °C - Salthalter; kust 25-30, haven 35, hällkar 25-50, strandzoner 5-30 promille |
|
Vad är Osmotiskt tryck? |
Trycket som motverkar volymskillnaden som skapas när osmos sker. |
|
Vad är skillnaden på Osmolaritet och Osmolalitet? |
OSMOLARITET = lösta partiklar per liter vatten OSMOLALITET = lösta partiklarper kilo vatten |
|
Isoosmotisk |
En lösning med samma antal partiklar som referenslösningen, tex yttermediet (jmf med extracellulärvätskan) eller extracellulära vätskan (jmf med urin). |
|
Hypoosmotisk |
Lösning med färre partiklar än den en jämför med, tex yttermediet (jmf med extracellulärvätskan) eller extracellulära vätskan (jmf med urin). "Sötvatten är hypoosmotiskt jämfört med salthalten i en fisk" |
|
Hyperosmotisk |
En lösning med fler antal partiklar än den en jämför med, tex yttermediet (jmf med extracellulärvätskan) eller extracellulära vätskan (jmf med urin). "Salthalten i fisken är hyperosmotisk mot sötvatten" |
|
Euryhalin |
Klarar stora förändringar i yttermediets osmolaritet. Typiskt för brackvattenlevande organismer, evertebrater, musslor, sessila varelser. |
|
Stenohalin |
Klarar endast små förändringar i yttermediets osmolaritet. De klarar inte av brackvatten. De flesta osmokonformerare är stenohalina. Tex fisk i stora barriärrevet. |
|
|
Salterna varierar inte inne i cellerna, intracellulärt. Det är på den extracellulära nivån förändringar sker, i elasmobrancher (hajar, rockor) och marina evertebrater, vi andra har stabila koncentrationer i både intra och extracellulära vätskorna. |
|
Vad är osmolariteten i vatten jämfört med intracellulära vätskor? |
|
|
Strategi för att upprätthålla homeostas: Osmokonformera. |
Låter den inre miljöns osmolaritet förändras när den yttre gör det. Konformerare tål ofta miljöförändringar sämre än reglerare. Sådana djur har celler som tål förändringar i den inre miljön. Marina vertebrater + pirål gör detta. Hamnar de i sötare vatten kommer vatten tränga in i organismen och den sväller för det tar lång tid att osmokonformera. |
|
Strategi för att upprätthålla homeostas: Osmokonformera och jonreglera. |
Använder organiska ämnen (tex giftiga ämnet urea) som osmolyter i blodet för att kontrollera osmolariteten i extracellulära miljön. Vatten diffunderar in över alla epitel. Urea destabiliserar protein men detta motverkas av TMAO som även fungerar som osmolyt. Elasmobrancher (broskfiskar), kvastfeningar (latimeria) och grodor gör detta. |
|
Strategi för att upprätthålla homeostas: Osmoreglering. |
Håller den inre miljöns osmolaritet och jonhalt konstant, när den yttre förändras. De har alltså välutvecklade homeostasmekanismer. Marina benfiskar gör detta. Lugnare inre miljö men kräver mer energi. |
|
Vad är en Osmolyt? |
Ett ämne som används för att öka osmolariteten i extra/intracellulära vätskan. Aminosyror, organiska ämnen som tex urea och TMAO fungerar som osmolyter. |
|
Hypoosmotisk reglerare |
Saltvattenfisk, tex torsk. Lägre osmolaritet i inre miljön som den reglerar till att ha samma som i cellen. Vatten dras ut ur kroppen för att öka osmolariteten och motverka skillnaden, joner dras in. Lösningar är renal (via njurarna) exkretion av tvåvärda joner och extra-renal (ffa gälarna) exkretion av envärda joner mha kloridceller. De kissar lite och dricker mycket. |
|
Lösningar för hypoosmotiska reglerare: - Kloridceller |
Kloridceller är specialiserade celler i gälarna som transporterar ut envärda joner från fisken till havet. Mycket pumpaktivitet. Känsliga för tungmetaller |
|
Gälarnas celltyper |
CC - transporterar joner MC - mucocyter sekrerar mucus, slemlager på gälarna. PVC - gasepitelceller |
|
Lösningar för hypoosmotiska reglerare: - Låg urinproduktion av koncentrerad urin |
Njurarna koncentrerar urinen i henleys slinga, marina benfiskar har inte detta, deras urin är isoosmotiskt. |
|
Lösningar för hypoosmotiska reglerare: - Dricka vatten |
Benfiskar dricker saltvatten för attkunna extrahera ut vattnet ur det.Jon‐kopplad vattentransport i tarmen för att skapa gradienter och öka upptaget. |
|
Euryhalina fiskar |
Fiskar som vandrar kan anpassa sig till olika miljöer genom att vara i olika stadier som är anpassade för den dåvarande miljön. Tex smolt. |
|
Hyperosmotiska reglerare |
Högre osmolaritet i inre miljön än yttre gör att joner dras ut ur kroppen och vatten dras in för att utjämna gradienten till yttermiljön. Denna fisk lever i sött vatten. |
|
Extra-renala exkretionsorgan. |
Saltkörtlar som utsöndrar joner, finns kring ögonen hos marina fåglar och vissa reptiler vid Galapagos. |