Use LEFT and RIGHT arrow keys to navigate between flashcards;
Use UP and DOWN arrow keys to flip the card;
H to show hint;
A reads text to speech;
36 Cards in this Set
- Front
- Back
|
Vattenpotential |
Benägenhet av en lösning att ta upp vatten från rent vatten. Osmotisk potential + tryckpotential |
|
|
Turgortryck |
Internt tryck i växters celler som utövas på cellväggen som en följd av vattenintag. Bibehåller växtens form. |
|
|
Osmos |
Vattenrörelse genom selektivt permeabelt membrabän från lägre koncentration av lösta ämnen (högre vattenpotential) till högre (lägre vattenpotential) |
|
|
Osmotisk potential |
0 i destillerat vatten. Desto högre koncentration lösta ämnen, desto lägre (negativ) osmotisk potential. |
|
|
Tryckpotential |
Växtceller sväller när de tar upo vatten, men cellväggar utövar ett mottryck - turgortryck. Trycket minskar cellens tendens att ta upp vatten. Vanligtvis positiv i en växtcell. |
|
|
Vad händer när en växtcell utsätts för rent vatten? |
Vatten strömmar in i cellen (genom osmos) tills tryckpotentialen balanserar upp den osmotiska potentialen och cellens totala vattenpotential är noll. Då är cellen helt svullen (turgid) och har en positiv tryckpotential. |
|
|
Varför medför lägre osmotisk potential i celler? |
Att de kan ta in vatten från angränsande celler. |
|
|
Vad händer då cellen utsätts för hypertoniskt medium, tex luft? |
Cellen förlorar vatten, och samtidigt sjunker cellens osmotiska potential och tryckpotential. |
|
|
Vad händer om tryckpotentialen i cellerna sjunker? |
Växten sloknar och vissnar. |
|
|
Fältkapacitet |
Vattenmängd som en genomfuktad mark kan hålla mot tyngdkraften (olika för olika jordarter - sand, silt och lera) |
|
|
Permanent vissningsgräns |
Vattenpotential där växter inte längre kan dra vatten från marken (konvention -1,5MPa) |
|
|
Hur mycket vatten är tillgängligt för växter att utnyttja i olika jordarter? |
Mellan fältkapacitet och permanent vissningsgräns (ca 9,5% i sand; 20% i ler) |
|
|
Kapillär potential |
Beror på porstorleken i marken, olika i olika jordarter. Desto högre porstorlek, desto lägre kapillär potential. Mäts i kPa. |
|
|
Vilka är de huvudsakliga drivkrafterna i vattenkretsloppet? |
Solen, dvs evaporation (avdunstning). Gravitation, vattenrörelser på och i marken. |
|
|
Vattenpotentialgradient |
Vattnet rör sig från cell till cell längs denna gradient. |
|
|
Massflöde |
Rörelse av vatten från en region med högre tryckpotential till en med lägre tryckpotential. |
|
|
Akvaporiner |
Finns i cellmembran och tonoplast (vakuolmembran) och möjliggör snabb vattenrörelse över membran. Antal och permeabilitet bestämmer hastigheten. Riktningen är dock alltid passiv, längs gradienten. |
|
|
Jonkanaler och -pumpar |
Behövs för att ta upp joner från marken. Dessa måste tas upp mot koncentrationsgradienten, vilket kräver energi. |
|
|
Elektrokemiska gradienter |
En kombination av elektriska och koncentrationsgradienter. |
|
|
Protonpump |
Flyttar protoner ut ur en cell mot en gradient. Ackumulering av protoner utanför cellen ger en elektrokemisk gradient. Eftersom det nu är mer negativ laddning inuti cellen än utanför, kan katjoner såsom K+ komma in genom faciliterad diffusion. |
|
|
Hur tas anjoner in i cellen? |
Med hjälp av aktiv transport mot protongradienten med hjälp av sk symportproteiner. De tar tex in Cl- tillsammans med H+. |
|
|
Apoplast |
Snabbt spår för transport av vatten och mineralämnen till xylemet, består av cellväggar och intercellulära utrymmen som bildar ett kontinuerligt nätverk. Ca 8-25% av vävnadsvolymen i växten. |
|
|
Symplast |
Långsam transport av vatten och mineralämnen. Den kontinuerliga cytoplasman hos levande celler vatten passerar genom celler (och deras membran) via plasmodesmata. Membran hos rotceller styr tillgång till symplast. |
|
|
Casparis strimmor |
Vattenavisande bälte runt celler i endodermis. Består av suberin, förhindrar transport av vatten och mineralämnen genom apoplast, som därför måste gå över till symplast för att korsa endodermis och fortsätta till ledningsvävnad (stele). |
|
|
Var sker aktiv transport av joner? |
In till xylemcellerna. In i epidermiscellerna för symplastisk transport. I övergången mellan apoplastisk och symplastisk transport. |
|
|
Vad transporteras i xylem (förutom vatten)? |
Joner och aminosyror i små mängder. Osmotisk potential mellan -0,02 och -0,2 MPa. |
|
|
Vad transporteras i floem? |
Joner och aminosyror i större mängder. Socker (100-300g per liter!). Osmotisk potential mellan -0,6 och -3 MPa. |
|
|
Vilka delar av växternas rötter tar upp vatten? |
Främst de yngsta delarna, dvs rotspetsarna. Detta beror på att äldre rötter innehåller suberin (kork), vilket minskar vattenupptaget. Detta är viktigt för att säkerställa att alla delar av roten får vattentillförsel, och för att växterna ska kunna leta efter vatten med sina växande rotspetsar. |
|
|
Xylemkärl |
Döda xylemceller som sitter ända mot ända och bildar ett långt rörformigt atrå av förvedade cellväggar. Ger strukturellt stöd och styvhet som behövs för att upprätthålla en tryckgradient |
|
|
Transpiration-spänning-kohesion |
Modell för vattenupptag och -transport i xylemkärlen |
|
|
Transpiration |
Vattenånga diffunderar från intercellulära utrymmen av bladen till atmosfären. I och med att vatten avdunstar från mesofyllscellernas väggar bildas en spänning som drar upp mer vatten. |
|
|
Soil-plant-atmosphere-continuum |
Skillnaden i vattenpotential från marken till luften. Atmosfären har en vattenpotential på -100MPa medan den i marken kan vara nära 0. |
|
|
Varför kan blad kännas svala? |
Pga att transpiration kyler bladen- förångning från mesofyllcellerna förbrukar värmeenergi. |
|
|
Vad styr öppning/slutning av stomata? |
Värme, CO2-nivåer, ljus, begränsat vatten |
|
|
Slutceller |
Celler som omger stomata och styr deras öppning och slutning |
|
|
Translokation |
Kolhydrater och joner som transporteras från källor till sänkor som floemsav |
