• Shuffle
    Toggle On
    Toggle Off
  • Alphabetize
    Toggle On
    Toggle Off
  • Front First
    Toggle On
    Toggle Off
  • Both Sides
    Toggle On
    Toggle Off
  • Read
    Toggle On
    Toggle Off
Reading...
Front

Card Range To Study

through

image

Play button

image

Play button

image

Progress

1/56

Click to flip

Use LEFT and RIGHT arrow keys to navigate between flashcards;

Use UP and DOWN arrow keys to flip the card;

H to show hint;

A reads text to speech;

56 Cards in this Set

  • Front
  • Back

Vad syftar sociologer på när de talar om deskriptiv teori, normativ teori respektive metateori?

Deskriptiv – förklarande, förstående.


Normativ – hur något bör vara? Etisk.


Metateori – teori om teorin. Försöka förklara teorierna.


(s. 17)

Vad syftar man på när man talar om mikro-, makro- och mesoteori i sociologin? Ta upp och beskriv en teoririktning på vardera nivå.

Mikro – Individen. I liten skala


Meso – det mellanmänskliga. Mellanliggande teoretisk analysnivå. Grupper och organisationer.


Makro – Samhället, strukturerna. I stor skala.


(s. 21-22)

Vad är den grundläggande skillnaden på sociologiska perspektiv som präglas av metodologisk individualism och de som präglas av metodologisk kollektivism?

Metodologisk individualism – Teoretiska perspektiv som försöker beskriva och förklara enskilda människors handlande. Allt som sker i samhället måste förklaras med hänvisning till enskilda individer, eller de principer som styr deras handlingar samt de situationer de befinner sig i. Atomistiskt. (Weber)


Metodologisk kollektivism – Holistiskt. Helheten är mer än delarna, och de enskilda individernas agerande endast kan förklaras med hänvisning till samhällsstrukturen. (Durkheim).


(s. 29)

Vilka fyra grundkomponenter brukar man tala om när man vill beskriva och analysera aktörers handlingar/handlingssituationer?

(1) Handlingens avsikt och mening: Vilken avsikt eller vilket mål har aktören med sin handling, eller vilken var meningen med att den utfördes? (2) Handlingskompetens och resurser: Vilka kompetenser, resurser och medel måste en aktör ha för att kunna genomföra en handling? (3) Handlingsomgivning och handlingsutrymme: Vilka möjligheter och begränsningar finns i personens omgivning, och hur inverkar de på aktörens handlande? (4) Handlingsutfallet: Vad blev utfallet av handlingen, och hur formas framtida handlingar av konsekvenserna?


(s. 31-32)

Vilken är den avgörande analytiska skillnaden på begreppen ”handling” och ”beteende”?

Webers handling: ”ett mänskligt förhållningssätt, för så vitt individen inlägger en subjektiv innebörd i det”. En handling innefattar alltså ett subjekt; det finns en mening i vad som görs (intentionalitet). Ett beteende däremot är utan mening, ofta någon sorts medfödd ”reflex”.


(s. 32-35)

(1) Vilka handlingstyper ingår i Max Webers handlingstyplogi? (2) Vad är det avgörande för om en handling är rationell eller inte enligt denna handlingstypologi?

(1) Traditionella handlingar, nästan automatisk reaktion på kända stimuli i en redan invand riktning. Ligger nära beteenden, men är de facto inlärda från början.


Affektuella handlingar, ligger nära beteenden, men styrs av ”hämnd, njutning, hängivenhet, kontemplativ sällhet eller av avreagering av affekter”


Värderationella handlingar, är liksom de traditionella eftersträvansvärda i sig själva. De är förnuftiga eller rationella och styrs över att aktören medvetet reflekterar över vad som är ”rätt”.


Målrationella handlingar, ser nu konsekvenser av sitt handlande, och agerar efter utfallet istället. Förnuftsmässig överläggning om vilka medel som är effektivast för att uppnå egenmål.


(2) (OBS, INTE SÄKER) De traditionella och affektuella handlingarna utförs utan övervägning och är ofta nästan reflexmässiga eller spontana. Då de värderationella samt målrationella handlingarna sker utifrån medveten övervägning är dessa rationella.


(s.40-41)

Vad är skillnaden på en ”homo economicus” och ”homo sociologicus”?

Homo economicus är i grunden en ekonomisk varelse, som alltid gör rationella val utifrån en fullgod konskap.


Homo sociologicus är en produkt av samhället, näst intill en tabula rasa. Handlingsrationaliteten utformas i relation till sociala rättigheter, nätverk och instutitioner och förutom ekonomiska handlingsresurser ingår även utbildning och kontakter osv.


(s. 43-45, 56)

Beskriv kortfattat hur den rationella valhandlingsteorin (rational choice theory)


förklarar människors handlingar.

Valhandlingsteorin utgår från individernas subjektiva val av medel med intentionen att realisera vissa mål. Nyttomaximerande. Den förutsätter en rationell nyttomaximering, perfekt information och stabila preferenser. (Deskriptiv och normativ ansats)


(s. 43-44, 46)

Beskriv kortfattat hur teorin om normativ handling förklarar människors handlingar.

Avser i allmänhet en handling som orienterar sig efter ett värdebaserat normsystem som är gemensamt för en grupp människor. Genom normsystemet skapar gruppen en socialt eller normativt utförmad värld, som stadgar hur personer inom gruppen ”bör” agera. Individen måste här förstå och anpassa sig efter de förväntningar som ställs. Handlingar behöver inte vara egennyttiga. En normföljande individ.


(s. 53-54)

(1)Vad innebär G. H. Meads begrepp ”rollövertagande”? (2) Vilken roll spelar den analytiska distinktionen mellan ”I” och ”Me” i rollövertagandet?

(1) ”Ett deltagande i den andra” (Mead). En sätter sig i den andras ställe och riktar samma attityd mot sig själv som den andra gör. (2) De förutsätter varandra och kan ses som två faser i händelseförloppet. I kan ses som det fria jaget, som struntar i samhällets regler osv. Me kontrollerar däremot och fungerar som en sorts censor. ”Me är den verksamma kraften i oss när vi intar andras attityder, men när vi sedan reagerar på detta med att anpassa oss eller göra motstånd är det istället I som gör sig gällande.” Me – det efter samhället anpassat sociala.


(s. 54-55)

Beskriv kortfattat hur det dramaturgiska perspektivet förklarar människors handlingar.

Utgångspunkten är att människor betraktar andra som en publik för det egna uppträdandet. De är mer inriktade på sig själva. Försöker aktivt styra de intryck publiken får.


Självreflexivitet är essentiellt inom förevarande modell. Personen måste kunna skilja på sin subjektiva värld samt den objektiva för att kunna handla dramaturgiskt. Kan både användas för att få fördelar eller för att leva upp till andras förväntninger, kan alltså förstås både utifrån strategiska såsom normativa handlingsmodellen.


(s. 57)

Utifrån vilka kriterier (”giltighetsanspråk”) bedömer man enligt Habermas graden av


förnuft i handlingar som är A) instrumentella, B) normreglerade, C) expressiva D)


konstativa?

a) (manipulera ting (instrumentell) och människor (strategisk) som objekt) effektivitet b) (bevara sociala relationer) (normativ) riktighet c) (uttrycka subjektiva upplevelser) sannfärdighet d) (beskriva den objektiva världen) sanning


(s. 62)

Vad menar Habermas med att vissa handlingar präglas av ett ”kommunikativ


rationalitet”, och vilka av de följande handlingstyperna menar han präglas av ett


sådant förnuft: A) instrumentella, B) normreglerade, C) expressiva D) konstativa?

Handlingsmodellen lägger stor vikt vid mellanmänsklig kommunikation. Uppstod som en kritik av andra handlingsmodeller då det utelämnats att personerna måste förstå varandra. Språket behandlas som ett medel för att föra dialog och uppnå ömsesidig förståelse.


Enligt handlingsmodellen förutsätts denna vara en komponent av de ovan nämnda. Utan förståelse skulle ingen av de övriga fungera.


(s. 61)

Vad menas med emotion management och vad är skillnaden mellan det som kallas A)


ytlig emotionell handling (surface acting) och B) djup emotionell handling (deep acting)?

Inom den expressiva handlingsmodellen talas det om affektuellt handlande och i vilken grad människors känslor får fritt spelgrum och hur de kan förstå och styra sitt känsloliv. Emotion management behandlar hur en försöker bearbeta och styra sina känslor.


Surface acting uppstår när andra människor på något sätt ifrågasätter vår känslomässiga reaktion vilket får oss att ändra uttrycket för våra känslor på ytan (ex. Ansiktsuttryck, kroppsspråk osv), men själva känslorna ändras ej. Gällande deep acting försöker vi aktivt styra oss in i ett annat känslomässigt läge.


(s. 59-60)

När Giddens talar om att vi lever i ett ”posttraditionellt” samhälle, hur menar han att vi förhåller oss till traditioner? Kan du ge ett konkret exempel på detta?

I det posttraditionella samhället som har avmystifierat blir det istället ett aktivt val att följa traditioner, då dessa tappar sin originalbetydelse. Ett konkret exempel är jul i ett sekulärt samhälle, där få firar jesus födelse, utan istället aktivt väljer att följa traditionen.


(s. 68)

Vad är skillnaden på om människor har en ”social relation” eller inte?

Om en social relation har etablerats kan den ge förutsättningar för återkommande transaktioner. Utan denna måste individen alltså etablera nya kontakter varje gång ett utbyte är behövligt. (?)


(s. 88)

A) Vad är enligt utbytesteorin själva förutsättningen för att människor ska interagera


med varandra? B) Vad är det som gör att utbytesteorin är ett


relationellt/interaktionistiskt perspektiv snarare än en individualistiskt?

a) Att båda parter besitter något som den andra vill ha.


b) Resurser en part besitter är i detta fall snarare symboliska, där de enbart har ett värde så länge den andra erkänner dess värde och vill ha ett utbyte.


(s. 88)

I den symboliska interaktionismen hävdas att handlingen ”relationellt bestämd” – t.ex.


i form av det G. H. Mead kallar för en ”triadisk” kommunikationsprocessen. Förklara


vad som menas.

Enligt den triadiska kommunikationsprocessen ges en initial gest, som indikerar vad hen planerar att göra, vilket leder till att en annan person ger en anpassningsrespons som uppvisar en tolkning av den första personens gest. Fullbordandet av handlingen sker i den samhandling de båda aktörerna utför. Om någon av aktörerna misstolkar varandra blir kommunikationen ineffektiv. Den slutgiltliga meningen uppstår genom denna triadiska process vilket medför att den är relationellt bestämd då den innefattar den mening de båda aktörerna tillskriver varandra, men även sig själva.


(s. 104-105)

Vad menar sociologer när de talar om ”stigmatisering”?

Då talas det om en person som för övrigt skulle ha passat in i sitt kulturella/sociala sammanhang besitter en egenskap som brännmärker hen; ett avvikande på ett icke önskvärt sätt från sammanhangets förväntningar, vilket också medför en exklusion från nämnda sammanhang.


(s. 110-111)

Vad är skillnaden på det Goffman talar om som ”främre” respektive ”bakre regioner”?


Ge ett vardagligt exempel på vardera.


Främre regioner uppstår tillsammans med en medvetenhet om att de är betraktade; då de behöver behärska sig och vara formella. Motsatsen, den bakre regionen, är den informella, där en tränar på sitt formella framträdande, eller slappnar av tillsammans med familjära personer.


Ett vardagligt exempel är vad jag väljer att prata om, samt hur jag pratar om detsamma, framför mina svärföräldrar (då jag är mer behärskad då jag vill förmedla en positiv bild av mig själv) jämfört med vad jag säger när jag blir ensam i rummet med enbart min sambo, då jag kan slappna av mer och använda ett ofta hårdare språkbruk och framföra mina åsikter rakare.


(s. 115)

Vad menar etnometodologin med att innebörden av sociala interaktionssituationer är


principiellt öppen? Vad illustrerar Garfinkels experiment med


"kommunikationshaverier"?

Att innebörden av sociala interaktionssituationer är principiellt öppen innebär att trots individers förmåga att att förutsätta att det finns en riktig tolkning, baserat på antaganden om avsikter, regler så är varje situation egentligen öppen för tolkning.


Detta är något som illustreras väl av Garfinkels experiment då det visar sig att genom ett ifrågasättande av den ena partens frågor (som vanligtvis besvaras på ett visst sätt) kan hela kommunikationen rubbas. Det finns alltså en tydlig mall över hur sådana samtal ska gå till, och kan trots allt inte hävdas vara öppna.


(s. 104-105, 109-110)

Vad innebär Scheffs begrepp ”isolerade relationer” och ”uppslukande relationer”, och


hur förhåller sig dessa till känslor av skam?

I isolerade relationer saknar aktörerna klara föreställningar om vad som förväntas av dem och varför. Den kommunikativa komponenten är svag och det uppstår lätt anpassnings- och samarbetssvårigheter. I relationer präglade av isolation hanteras skam genom att förbikopplas. Personen försöker då komma ifrån smärtfulla känslor genom att ta initiativet.


I uppslukande relationer saknar aktörerna ömsesidig respekt, vilket får till följd att en individ måste anpassa sig till den andra. Resultatet blir att den anpassande individens egna behov, känslor och synsätt undertrycks eller uppslukas på grund av start identifiering/lojalitet med/till den andra personen. Det emotionella uttrycket för skam denna relationstyp associeras med är den öppet odifferentierade skammen. Ofta märks det att personen har blivit generad eller förödmjukad. De kan vända bort blicken, undvika att prata, sänka rösten och vända sig inåt.


(s. 120-121, 124)

Vad innebär att det pågår en ”informaliseringsprocess” i vår tid? Ge något vardagligt


exempel på detta, och förklara varför denna tendens verkar motsäga Norbert Elias teori om den europeiska civilisationsprocessen.

En informaliseringsprocess innebär att gränserna för vad som är tillåtet att göra flyttas – till det mer tillåtande. För att använda Goffmans terminologi förläggs mer till den främre regionen, då det får synas i det offentliga. Ett exempel kan vara hur mycket hud som får synas. På 20-talet bötfälldes kvinnor som visade för mycket hud på stranden, medan samma hud idag fläks över reklamtavlor. Gränsen för vad som är tillåtet har helt enkelt flyttats fram.


Elias teori kring civilisationsprocessen kretsar snarare kring det motsatta – att mer och mer flyttas till den bakre regionen. Utifrån en historisk studie påvisar han hur människor döljer allt fler av sina funktioner (kroppsfunktioner såväl som nakenhet) genom en raffinering av beteendet. Han menar att överklassen söker förfining för att särskilja sig från lägre klasser, något de gör genom denna ökade självkontroll. Dagens informaliseringsprocess uppvisar inte samma tendens, även om Elias har en förklaring – när levnadsstandarden förbättras minskar klyftor och maktförhållanden kan ifrågasättas.


(s. 135-137, 142-143)

(1) Vad menar Mark Granovetter när han talar om ”de svaga bandens styrka”?


(2) Vad för teoririktning inom sociologin hör detta resonemang till?

Han menar att vi genom de svaga banden (bekantas bekanta) kan tillskansa oss ny information (ex. Jobb) då de troligtvis har tillgång till skild information än vad den närmsta kretsen har då den sannolikt har samma informationstillgång. (2) Nätverksanalys


(s. 157)

Ronald Burt har myntat begreppet ”strukturellt hål”. I vad för struktur finns sådana


hål, och på vilka sätt kan de användas av aktörer för att skapa kreativitet?

Strukturella hål uppstår kring nätverkspositioner som förenar två eller fler nätverk. Tack vare en homogenisering av respektive nätverk blir avståndet till andra längre. De aktörer som står med en fot i båda (eller flera) har därför tillgång till mer information/tolkningar vilket ger dem en fördel i upptäckandet av bra idéer.


(s. 158)

Vad är det för skillnad på ”sociala nätverk” och ”sociala rörelser”?

Ett socialt nätverk syftar oftast på hur enskilda individer eller organisationer mobiliserar sina kontakter, emedan social rörelse används för att att beskriva mobiliseringen av gemensamma resurser för att nå kollektiva mål. En rörelse har ursprung i ett nätverk och existerar för att påverka samhället i någon riktning.


(s. 162)

Exemplifiera hur sociala rörelser kan begripliggöras med teorier som fokuserar på


instrumentellt handlande respektive teorier som bygger på expressivt handlande.

Genom att studera sociala rörelser utifrån en teori med fokus på instrumentellt handlande bör grundtesen vara att den sociala rörelsen finns för att den fyller en funktion (om inte för samhället så för dess deltagare (?) ). Dess kamp kommer att förstås som medvetna och överlagda för att nå ett mål (målrationella handlingar). (Antagligen ska Giddens demokratiska rörelser (typ arbetarrörelsen) förstås som dessa).


Genom teorier byggda på expressivt handlande (uttrycka subjektiva upplevelser s. 62) bör istället rörelsernas syften och individernas anledning till organiseringen uppmärksammas. Rörelsen agerar i affekt och vill ge uttryck för sina ”känslor”. (Antagligen ska fredsrörelsen och miljörörelsen (och kvinnorörelsen) passa in här).


(s. 162-164)

Vad är det för skillnad på ”sociala organisationer” och ”sociala rörelser”?

En gemensam karakteristiska kan vara att både organisationer såsom rörelser strävar efter att uppnå vissa mål, ehuru en social organisation kräver regler och struktur, ett medvetet skapande, emedan en social rörelse är mer informellt och används för att mobilisera gemensamma resurser för att nå sina mål.


(s. 162, 171)

Vilka karaktärsdrag har en idealtypisk byråkratisk organisation?

Att organisationen är byggd på principer som syftar till att säkerställa att alla uppgifter utförs på ett förutsägbart, likartat och exakt sätt.


Följande kännetecken är enligt den mest kända klassificeringen: (1) Fasta och reglerade kompetensområden. (2) Tjänstehierarki och instansordning. (3) Åtskillnad mellan yrkesutövning och privatliv. (4) Specialistutbildning.


(s. 174)

Vad menas med ”fordism” respektive ”taylorism”. I vilken typ av organisationer


förekommer dessa två organisationsformer vanligen?

Taylor upptäckte att ingen arbetare visste vilken metod som var effektivast. Kunskap förmedlades muntligt mellan arbetare, alltså fanns ingen standardiserad metod. Taylor ville ersätta personligt omdöme med vetenskaplig kunskapsmassa.


Fordism syfter till en generell term som hänvisar till massproduktion. ­Arbetet bryts ned i beståndsdelar och distribueras längs med bandet. Arbetet längsmed sker i samma takt.


Dessa organisationsformer förekommer när det är stora mängder av samma produkt som ska tillverkas. Industriella organisationer.


(s. 176-177, Giddens s. 168)

Vad karakteriserar en ”social institution”? Försök ge exempel på både en formell och


en informell institution.

Institutioner är stabila handlingsmönster som vilar på formella eller informella normer och som alla förväntas vilja följa. Till skillnad från organisationer har institutioner inga medlemmar eller adresser. Är ”samhällets spelregler”.


En formell institution är t.ex. lagstiftning och trafikregler. Informella är tex. Bordsskick och mötesprocedurer.


(s. 193 + Carls föreläsning (F7))

Förklara och exemplifiera Hochschilds begrepp "emotionellt arbete" och diskutera


problem som ett intensivt emotionellt arbete kan medföra på ett personligt plan.

Begreppet refererar till arbete inom relationsorienterande yrken, tydligast inom F2F. Inom dessa används känslouttryck som ett medium för yrkesrollen och inte som individens egentliga känslouttryck.


Detta kan leda till att dessa ”påtvingade” känslor blir svåra att skilja från den egna personen under den lediga tiden, eller motsatt: att personen gör en stark åtskiljning mellan sitt arbete och den person de är där respektive ”sin riktiga person”. Det finns en risk att de som väljer den förra strategin bränner ut sig, emedan den senare kan leda till att arbetet inte tas seriöst. En tredje väg är möjligt där individen distanserar sig från arbetet vilket kan leda till främlingsskap gentemot sig själv och arbetet.


(s. 186-187)

Vad avses med ”stratifiering”?

En skiktning av samhället utifrån ex. Kön, klass, stånd mfl.


Den sociala stratifieringen liknas ofta vid en samhällspyramid, med samhällsksikt av olika storlek och position. Pyramidformen symboliserar att de resursstarka individerna är få i jämförelse med de grupper som har små resurser.


(s. 227)

Vad är det för skillnad på ”konsensus-” och ”konfliktperspektiv” inom sociologin?

Funktionalismen och den sociologiska systemteorin präglas av konsensusperspektiv:


Konsensusperspektiv: Innebär att en i sådana teorier betonar hur människor enas om och accepterar den rollfördelningen som finns i samhället, främst utifrån insikten att den är för “det gemensamma bästa” (224).




Detta till skillnad från stratifieringsanalysen som ofta baseras på konfliktperspektiv.


Konfliktperspektiv: betoning av skillnader i resurser drar uppmärksamhet till intressemotsättningar och konflikter grupper emellan (s224). Konfliktperspektivet innebär att samhället betraktas som ett i grunden instabilt system. (228).

Vad skiljer ”dominans” från ”konflikt” inom stratifikationsteorin?

Konflikt åsyftar situationer när olika stratifierade gruppers intressen står i motsättning mot varandra, emedan dominans innebär att en grupp, genom maktutövning, förverkligar sina egna intressen på den underordnade gruppens bekostnad.




I ett instabilt konfliktsystem kan tillfällig stabilitet uppnås genom att maktbalansen stabiliseras genom en starkare grupps dominans, t.ex. inom politik, ekonomi, rättssystem religion m.fl.


(s. 227-228)

Vad för slags rörlighet avses med begreppet ”social mobilitet”? Varför är detta


begrepp mer centralt inom den nyweberianska klassanalysen än i den marxistiska?

Denna fråga pekar bort från dominans- och konfliktperspektiven, mot möjligheten att utveckla individuella strategier och projekt i syfte att förbättra den egna situationen. (228)



Den nyweberianska klasschema är utvecklat för att studera den sociala mobiliteten i industriella samhället. En nedtonar härmed klasskonflikter och det klassmedvetande som är baserat på stabilitet i klasspositioner. (235).

Vad är det som gör att den marxistiska klassanalysen kan sägas representera ett


konfliktperspektiv?

Den marxistiska klassanalysen utgår från klasskampen mellan proletariatet och bourgeoisien; en kamp som antas driva samhällsförändringen framåt.


En marxistisk analys åsyftar den exploaterande relation som existerar mellan kapitalägarna och de som enbart har sin arbetskraft att sälja, då dessa skapar ett mervärde som de inte själva får ta del av.


(s. 229-230)

Vad avser Weber med begreppen ”statusgrupper” respektive ”ståndssamhällen”?

Statusgrupper: skillnader i prestige som baseras på livsstil eller livsföring, härkomst eller utbildning. Detta slags statusindelningar finns vid sidan av klassindelningar och kan vara avgörande för individens umgänges -, äktenskaps- och förvärvsmöjligheter. (232).



Ståndssamhällen: i vilka statusgrupper dominerar (jmf klassamhällen) (232).

Vad är det som gör att den funktionalistiska analysen av stratifikation kan sägas representera ett konsensusperspektiv?

Utifrån en funktionalistisk analys av stratifikation framkommer det att ojämlikhet existerar av en anledning. Genom att vissa samhällsroller värderas högre, samt får större belöningar och privilegier försäkrar fördelningsmekanismen att de mest lämpade personerna får dessa roller. Mindre kvalificerade personer hör alltså hemma på “mindre värda” arbeten.


Detta synsätt anser att så länge stratifieringen är allmänt erkänd och accepterad i ett gemensamt institutionaliserat värdesystem finns det inga risker för konflikter, utan domineras istället av konsensus.


(s. 232-233)

Av vilka skäl kan man utifrån feministiska utgångspunkter vara kritisk mot den traditionella klassanalysen?

I feministisk teori har den traditionella klassanalysen kritiserats. Två grundproblem som framför allt har uppmärksammats är först att analysenheten vanligtvis har varit familjen. Kvinnorna definieras därmed utifrån mannens klass- och yrkesposition, som om de inte hade en egen livssituation och familjen inga inre ojämlikheter. Det andra probelmet är att könsfrågan alltför starkt har underordnats klassfrågan i både sociologisk teori och partipolitiska program. (237)

Namnge de huvudsakliga riktningarna inom patriarkatteori och ge en kortfattad beskrivning av vari den centrala skillnaden på dem är finns.

Inom patriarkatteorin omnämns två huduvdiktningar: marxistisk feminism och radikalfeminism.




Enligt marxistisk feminism är fundamentet kvinnors arbetskraft och det kapitalistiska systemets exploaterings- och dominansrelationer. Männens förtryck av kvinnor baseras på kapitalets exploatering av arbete. Kvinnor ges i detta system ansvaret för männens mat, kläder och omsorg. Marxistiska feminister menar att kapitalet utnyttjar de patriarkala könsmaktsrelationerna genom att kvinnors obetalda hemarbete och lågbetalda arbete inom offentlig sektor exploateras.




Enligt radikalfeminismen är patriarkatet en förutsättning för kapitalismen, snarare än en konsekvens av. Kvinnans underordning sammanhänger med mäns makt över deras sexualitet och kropp. Den starkaste institutionalisering av denna sexualiserade dominans är de heterosexuella äktenskaps- och sexualitetsformerna, vilka tillgodoser männens begär framför kvinnornas. De patriarkala strukturerna har en utbredd verkan, och kommer även till uttryck i mäns våld mot kvinnor. (238)


(Inom radikalfeminsimen är patriarkatet helt enkelt roten för ojämlikheten mellan könen, och det skär genom andra gränser såsom klass och etnicitet).

Vad är den avgörande skillnaden på elitteorier och klassanalys?

Inom elitteorin finns enbart två grupper, eliten och massan. Teorin och diverse empiriska studier överenstämmer inte i vilka grupper de pekar ut som elit, men gemensamma drag är att de betonar avståndet mellan den härskande eliten och en inflytelselös massa. Massans brist på inflytande samt dess heterogenitet beror på att de inte har några klassintressen att samlas kring. Till skillnad från klassanalysen finns det alltså inga klasskonflikter, utan istället antas enstaka individer överta makten från eliten, vilket skapar en elitcirkulation.


(241-242)

Vad menar Pierre Bourdieu med ”socialt” respektive ”symboliskt” kapital? Vad avses med att vissa kapitalformer är ”fältspecifika”?

Socialt kapital avser våra kontakter, vilka är de tillgångar som våra sociala nätverk, familjeband och grupptillhörigheter ger. Symboliskt kapital är enbart ett kapital i den mån det erkänns av andra. Det kan alltså vara ett utbildningsbevis eller ens sociala kompetens, så länge det är vad som anses vara bra.


Vad som avses med fältspecifika kapital är att vissa kapitaltillgångar enbart erkänns inom specifika fält, till exempel förtroendekapital inom politiken.


(s. 245)

Vad avses med begreppet ”klasshabitus” och på vilket sätt är det relaterat till


livsstil”?

Habitus åsyftar det system av dispositioner som en människa förvärvat, något som kan omnämnas som tyst kunskap, eller en praktisk känsla om hur spelet på ett fält bör utföras. Klasshabitus åsyftar därmet hela gruppers liknande habitus (utifrån Bourdieus tre sociala klasser, det viktiga är alltså inte kapital utan habitus). Klasshabitus berör ex. val av yrke, partner, bostad osv, vilket skulle kunna kallas livsstil (om det hade studerats ur individperspektiv).


(246, 252)

Vad menas med ”funktionell differentiering”?

Att samhällets funktioner särskiljs i allt mer autonoma sfärer. Alla individer står i relation till respektive sfär. (Ekonomiska, politiska, religiösa, rättsliga, kulturella, familjära, etc.)


(s. 274)

Vad är det för skillnad på ”social integration” och ”systemintegration”?

Social integration åsyftar konkreta relationer mellan enskilda individer/grupper medan systemintegration däremot åsyftar mer abstrakta relationer mellan samhällets olika organisationer, institutioner eller subsystem.


Gällande social integration lever människor i gemensamma livsvärldar och delar förståelsehorisiont utifrån vilken de orienterar sig gentemot världen. De har alltså liknande kognitiva och normativa föreställningar om hur värlen är beskaffad.


Angående systemintegration menas det istället att samhällets system är stabila, en stabilitet som bildas inte av samförstånd som vid social integration, utan istället att handlingarnas konsekvenser upprätthåller systemet. Människor använer sig av pengar, regler, politisk beslutsmakt m.fl. för att samordna sina handlingar. Tydligt exempel är Smiths osynliga hand.


(s. 278-279, 281)

Vad är den centrala skillnaden på hur strukturperspektiv respektive aktörs-/handlingsperspektiv ser på samhället? (Kap )

Skillnaden ligger i perspektivet på vilken vikt vi ska tillmäta den sociala konstruktionen i relation till den mänskliga aktören. Ur ett strukturperspektiv är det i huvudsak strukturerna som har makt och styr människornas handlingar. Ur det motsatta perspektivet tillmäts individernas egen förmåga och kreativitet. De styr alltså aktivt sina egna handlingar.


(s. 64)

Vad menar sociologer när de hävdar att verkligheten är ”socialt konstruerad”? (Kap )

De menar att människor har skapat sin omgivning, i diverse led. Det är människor som har skapat vissa praktiker, följer dem, talar om dem och reproducerar dem.


(s. 111-112)

Vilka två faser av ”socialisation” brukar sociologer tala om? Vad skiljer dessa faser åt och vilka ”socialisationsagenter” är centrala i de olika faserna? (Kap )

Den primära socialiseringen sker under den tidiga barndomen och är en intensiv period av kulturell inlärning då barnet lär sig språk och viktiga beteendemönster. Den centrala socialisationsagenten är familjen.


Den sekundära socialiseringen infaller under senare delen av barndomen och fortsätter sedan resten av livet. Här lär sig individen värderingar, normer och övertygelser. Det är dessa som bildar samhällets kulturella mönster. Centrala socialiseringsagenter är skola, kamrater, organisationer, massmedia och arbetsplatser.


(s. 227)

Vilka fyra funktioner (/uppgifter) har skolan enligt Illich teori om ”den dolda läroplanen”? (Kap 1)

Den tjänar ett förvaringssyfte, den fördelar människor i olika yrkeskategorier, den undervisar om samhällets dominerande värderingar och den lär människor socialt accepterade färdigheter och kunskaper.


(s. 569)

Vad är den centrala skillnaden mellan de språkliga färdigheter som Bernstein beskrev i sina studier av utbildningssystemet med begreppen ”begränsad kod” respektive ”utvecklad kod”? (Kap 1)

Den utvecklade koden är anpassad till att beskriva abstrakta fenomen, används med en personlig prägel och anpassas till situationen, medan användare av begränsad kod ofta tar normer och värderingar för givet, vilket medför att dessa inte uttrycks i ord, så att många antaganden förblir outtalade. (Medelklass vs. Arbetarklass)


(s. 572)

När man talar om genusorättvisor i arbetslivet kan man skilja mellan ”vertikal segregation” och ”horisontell segregation”. Vad menas? (Kap )

Med vertikal segregation åsyftas den skillnad mellan auktoritet och utrymme för avancemang inom sitt yrke. Män kan alltså lättare klättra på karriärsstegen. Med horisontell segregation åsyftas det faktum att män och kvinnor återfinns inom skilda yrkeskategorier (där kvinnornas har sämre lön osv).


(s. 180)

Vad menas med att ”förklara” samhället? Ge exempel på någon teori / teoretiker som


kan sägas representera detta. (Kap 5, 6)

Genom användandet av specifika teorier ska samhällets ”väsen” kartläggas och förstås för att genom sociologin kunna förklara den sociala verkligenheten, helt objektivt givetvis.


En representerande teoretiker är Émile Durkheim som studerade samhället för att kunna förklara hur olika fenomen hängde samman. Han ansåg sig objektivt kunna studera samhälle.


(s. 66-68)

Vilka är de tre vanligaste förklaringstyperna? Förklara vad de innebär! (Kap 6)

Kausal förklaringstyp – Kollektiva fakta som enbart kan förklaras genom andra sociala fakta. Dessa får alltså en direkt inverkan på varandra. (Durkheim)


Funktionell förklaringstyp – Varje samhällsfenomen innehar en funktion, annars hade den inte funnits. (Parsons)


Socialiseringsteorier (rollteori) – Genom att vissa positioner eller funktioner i samhället redan existerar kommer människor genom samhällets förväntningar uppfylla dessa. Genom belöningar och bestraffningar socialiseras personen in i dessa.


(s. 66-70)

Vad innebär det att ”förstå” samhället? Ge exempel på någon teori / teoretiker som


kan sägas representera detta. (Kap 5, 7)

Genom vetenskaplig undersökning (ex. Webers handlingstypologi) kan individers handlande kopplas till samhällets rörelser. Försöker förstå personernas handlande utifrån deras egen världsbild, och inte förklara dem som en omedveten reproduktion av samhället.


Weber representerar sagda inriktning, då hans forskning utfördes på en mikronivå för att på så sätt förstå det övergripande.


(s. 80)

Ge exempel på sociologi som försökt ”förändra” samhället. Vad är skillnaden mot


sociologi som nöjer sig med förstå eller förklara?

Genom att förstå både mikro- såväl som makronivåerna (och historian) blev Marx en av förändringssociologins främsta namn. Han menade att förändringen låg i samhällets innersta väsen, och att denne genom vetenskapen kunde påverkas genom sociologin.


Marx och förändringssociologin med honom ansåg att en genom vetenskapen kunde och borde (?) förändra samhället (till det bättre?).


Sociologi som nöjer sig med att förklara eller förstå må förvisso påverka samhället genom sina studier, men upprätthåller istället redan existerande strukturer. Genom Durkheim som ville ”bota samhällets sjukdomar” menar han upprätthålla de traditionella institutioner som han ansåg krävdes för ett fungerande samhälle. Marx och förändringssociologin ville istället använda vetenskapen för att förändra strukturer.