Use LEFT and RIGHT arrow keys to navigate between flashcards;
Use UP and DOWN arrow keys to flip the card;
H to show hint;
A reads text to speech;
100 Cards in this Set
- Front
- Back
- 3rd side (hint)
|
bellis perennis
|
tusensköna asteraceae - korglomma stjälk ca 10cm hög stjälk bladlös blomkorgen ensam på toppen blomma något plattad vita till rödvita strålblommor förväxlas ej med någon annan |
|
|
Veronica chamaedrys
|
teveronica kan bli ett par decimeter höga Stjälken är upprätt och har två längsgående hårrader. Bladen sitter motsatta och är mörkgröna, De övre bladen är oskaftade medan de nedre ibland har korta bladskaft. blommor som sitter i glesa klasar från de övre bladvecken. Kronan är stor och djupt blå med mörkare ådring och vit mynning. Fruktkapseln är hjärtlik och kortare än de smala foderflikarna. |
|
|
Capsella bursa-pastoris
|
Lomme brassicasceae ett- eller tvåårig ört som kan bli upp till fyra decimeter hög. Den är kal eller glest hårig och kan ha både enkla hår och stjärnhår. Stjälken är upprätt och ibland grenig. De nedre bladen är vanligen parflikiga och sitter samlade i en rosett. Det mest karaktäristiska för arten är de triangulära fruktskidorna som blir omkring en halv centimeter långa och har en tvärställd skiljevägg
|
|
|
Taraxacum
|
maskoros asteraceae Fleråriga örter med grov pålrot. Stjälk bladlös, kal till finhårig, ihålig, med mjölksaftkanaler. Blad i rosett vid basen, hela, tandade till djupt flikiga, ibland fläckiga. Blomkorg ensam i toppen av stjälken. Holkfjäll gröna, örtartade, tilltryckta, yttre holkfjäll nedböjda eller tilltryckta, släta eller med hornlik knöl i spetsen. Korgbotten vitaktig, plan till något välvd, utan fjäll mellan blommorna. Blommor gula, tvåkönade, tunglika, i spetsen fint femtandade. |
|
|
Medicago lupulina
|
Humlelusern
Fabaceae ört som kan bli upp till fyra decimeter hög. Stjälkarna är nedliggande till upprätta. Bladen är trefingrade och har fint tandade småblad som har en liten uddspets. Kronan är två till tre millimeter lång. Frukterna är bara upp till tre millimeter långa, när de mognat är de svarta och spiralformigt böjda med nätådrig yta. De innehåller bara ett frö vilket skiljer den från alla andraluserner (Medicago). förväxlas med jordklöver |
|
|
Trifolium repens |
vitklöver fabaceae krypande flerårig ört som ofta bildar stora mattor. Bladen är oftast trefingrade men ibland kan man hitta blad med fyra småblad. Småbladen har raka, ej förtjockade sidonerver längs kanten. Blommorna sitter i ett ensamt huvud på ett bladlöst skaft från den krypande stjälken. Vitklöver kan bara förväxlas medsmultronklöver (T. fragiferum) som också den är krypande och har vita eller rödlätta blommor, men smultronklöverns foder är hårigt |
|
|
Syringa vulgaris |
syren oleaceae högväxt buske som skjuter rikligt med rotskott och därför ofta bildar stora bestånd. Barken är gråaktig och skrovlig. Bladen är motsatta, kala och spetsigt äggrunda, med utdragen spets och bred rundad bas. |
|
|
Tilia cordata |
lind tiliaceae lövfällande, upp till drygt 20 meter högt träd med stor krona och hjärtlika blad. Från nedre delen av stammen bildas ofta mängder med skott. Årsskotten är kala. Bladen är små, gröna och kala, bladundersidan är blågrön och har små rostfärgade hårtofsar i nervvinklarna. Linden är insektspollinerad till skillnad från de flesta andra träd, arten blommar sent och är det träd som blommar sist på säsongen. Nöten är rund till päronformad, tunnskalig med otydliga åsar. Arten bohuslind (T. platyphyllos) skiljer sig från genom håriga blad och bladskaft, och hårda tjockskaliga nötter med fem tydliga åsar. |
|
|
Aesculus hippocastanum |
hästkastanj Hippocastanaceae'tort träd med rundad till oval krona och hängande nedre grenar. Barken är gråbrun och spricker upp i plattor. Bladen är stora och fem- till sjufingrade. Kronbladen är vita med gulröda fläckar. Frukten är en grovtaggig kapsel som innehåller ett eller mer sällan två frön (hästkastanjer). |
|
|
Thlaspi arvense |
penningsört brassicaceae ettårig ört som kan bli upp till en halv meter hög. Stjälkarna är upprätta, ofta greniga, och har strödda blad, bladrosett saknas. Bladen är ljusgröna, äggrunda till avlånga, stjälkomfattande och har helbräddad eller glest tandad kant. Blommornas kronblad är bara tre till fyra millimeter långa och ståndarknapparna är gula. Fruktskidorna är stora, ofta över en centimeter långa, platta och runda med urnupen spets och breda vingkanter runt om. Växten har en skarp lukt då den bryts eller krossas. Penningört är lätt att känna igen på de stora, runda och plattade fruktskidorna. De andra arterna i släktet, backskärvfrö (T. caerulescens) och vårskärvfrö (T. perfoliatum), är grågröna, samt har mindre, mer hjärtformade frukter med smala vingkanter. |
|
|
Anthriscus sylvestris |
hundkex apiaceae ganska högväxt, flerårig ört. Stjälken kan bli upp till en och en halv meter hög och är vanligen grenig, fårad och hårig nertill och kal upptill. Bladen är triangulära och två till tre gånger pardelade. små vita blommor som sitter i flockar. Blomflockarna saknar allmänt svepe, det enskilda svepet består av fem hårkantade svepeblad. Det mest karaktäristiska för arten är dess frukter som är mörkbruna, blanka, helt släta och avlånga med ett kort spröt upptill. kan förväxlas med flera andra arter i familjen, till exempel spansk körvel (Myrrhis odorata), odört (Conium maculatum),vildpersilja (Aethusa cynapium) och de sällsynta arterna rotkörvel (Chaerophyllum bulbosum) och guldkörvel (C. aureum). |
|
|
Chelidonium majus |
skelört papaveraceae medelstor hårig ört som kan bli upp till åtta decimeter hög och har gulröd mjölksaft. Bladen är parbladiga med uddblad, småbladen är trubbigt tandade, tunna, med blågrön undersida. Skelört blommar från maj till augusti med gula blommor som sitter i ganska fåblommiga flocklika ställningar. Blommorna har fyra kronblad. Frukten är långsmal och liknar frukten hos de korsblommiga växterna(Brassicaceae). Hela växten är giftig.Skelört har ett karaktäristiskt utseende, typiskt för arten är också den gulröda mjölksaften som sipprar fram om man bryter av stjälken. |
|
|
Lamium album |
vitplister lamiaceae flerårig ört som kan bli upp till en halv meter hög och ofta växer i stora bestånd. Stjälken är upprätt, fyrkantig och styvhårig med motsatta blad. Bladen är skaftade och har en spetsigt äggrund bladskiva med grovt tandad kant. Vitplister blommar från maj till september med vita blommor som sitter samlade i kransar i bladvecken. Kronan är tvåläppig, vit med gulgröna fläckar, och överläppen är hårig på utsidan. |
|
|
Urtica dioica |
brännässla urticaceae lerårig meterhög ört som har underjordiska utlöpare och därför ofta växer i stora bestånd. Blad och stjälk har vanligen rikligt med brännhår. Bladen är motsatta och har äggformat spetsiga med sågad kant och hjärtlik till rundad bladbas. Brännässlan har han- och honplantor, båda har små och oansenliga grönaktiga blommor som sitter i axlika blomställningar. Hanblomställningarna är upprätta och hanblommorna har likstora grågula hylleblad. Honblomställningarna är först upprätta, sedan hängande och honblommorna har två större och två mindre grågröna hylleblad. Brännässla kan lätt förväxlas medetternässla (U. urens), men denna är ettårig, oftast bara några decimeter hög och har ovala blad. I andra växtfamiljer finns också arter som liknar nässlor, till exempel vitplister (Lamium album) och nässelklocka(Campanula trachelium) som liknar brännässlan i växtsätt och bladform men som saknar brännhår och har stora blommor. |
|
|
bunias orientalis |
ryssgubbe brassicaceae torväxt, vanligen flerårig ört som kan bli över en meter hög. Stjälken är upprätt och oftast glest strävhårig. Bladen är parflikiga nedtill och har en stor triangulär ändflik, de övre bladen är ofta hela. Kronbladen är drygt en halv centimeter långa. Det mest typiska för arten är dess frukter som är snett äggformade med avsatt spets och småvårtig yta. Fruktskidan innehåller bara två frön och öppnar sig inte vid mognaden.Ryssgubbe kan genom sin storlek och speciella frukter knappast förväxlas med några andra arter. |
|
|
Galium album |
stromåra rubiaceae Stammen är fyrkantig, kal, slät och ganska grov och kan bli meterlång. Den är trots sin grovlek vek och nedliggande med uppstigande blomställningar. Bladen är mörkgröna och uddspetsade och sitter åtta tillsammans i krans. Stormåra blommar från juni till augusti. Blomställningarna är mycket stora, greniga och yviga. De enskilda blommorna är vita och fatlika med fyra uddspetsade kronblad. Frukterna är kala med rynkig yta. |
|
|
Aegopodium podagraria |
kirskål apiacaeae flerårig och har en kal upprätt stjälk som kan bli upp till åtta decimeter hög. Dess krypande jordstam är rikt förgrenad och gör att den oftast växer i täta bestånd. Bladen är långskaftade och en eller två gånger trefingrade med breda spetsiga småblad som har tandad kant och oftast snett hjärtlik bas. Blomflockarna saknar både allmänt och enskilt svepe. Frukterna är äggformade och plattade från sidan, delfrukterna har fem smala åsar och saknar oljekanaler. Kirskål är lätt att känna igen på sina speciella blad som är en eller två gånger trefingrade med breda, spetsiga, tandade småblad. Bladen är ganska lika dem hos mästerrot(Peucedanum ostruthium), men den senare har dock blad med betydligt bredare bladflikar. |
|
|
Ranunculus repens |
revsmörblomma Ranunculaceae ågväxt ört. Stjälken är något köttig och bildar talrika ovanjordiska utlöpare som rotar sig och bildar nya plantor. Bladen är mörkgröna, skaftade och sitter i en rosett vid basen, de är tredelade med en tydligt skaftad mittflik. Bladbaserna är något uppsvällda. Stjälkbladen är små och treflikiga. Revsmörblomma blommar från maj till juli. Blommorna är stora och gula och sitter ensamma eller få tillsammans, foderbladen är bleka och tryckta mot kronan. Blomskaften är tydligt räfflade.Revsmörblomma är variabel och kan ofta uppträda helt utan utlöpare, men känns igen på de räfflade blomskaften och bladens skaftade mittflik. |
|
|
Robur quercus |
ek fagaceae |
|
|
Betula pendula |
vårtbjörck betulaceae Vårtbjörk kan förväxlas med glasbjörk (B. pubescens) som dock har håriga årsskott utan hartsvårtor och mer rundade, som unga håriga, blad med enkelt sågtandad kant. Alla våra tre björkarter kan korsa sig med varandra. |
|
|
Betula pubescens |
glasbjörck betulaceae Glasbjörk förväxlas ofta med vårtbjörk (B. pendula), men den senare har kala årsskott med hartsvårtor och mer långspetsade, kala blad. Alla våra tre björkarter kan korsa sig med varandra. |
|
|
Acer platanoides |
lönn aceraceae stort träd med rundad och tät krona och vackra höstfärger. Vinterknopparna sitter motsatta och är äggformade, kala, glänsande och rödbruna eller gröna. Bladen är spetsigt handflikiga, livligt gröna och kala. Bladskaften innehåller mjölksaft. Lönn blommar i april-maj alldeles innan lövsprickningen. Blommorna är gulgröna och sitter i upprätta kvastar, de är rika på nektar och har fem kronblad och fem foderblad. Lönn kan bara förväxlas medtysklönn (A. pseudoplatanus), men den senare har mer kortspetsade bladflikar, matta blad, samt blommor och frukter i hängande klasar. |
|
|
Taxus baccata |
idegran taxaceae Idegran är en vintergrönbarrväxt som oftast blir en oregelbundet växt buske eller ett litet träd. Barren kan bli upp till tre centimeter långa och är mörkgröna, platta, skaftade och spetsiga. Ovansidan av barren är glänsande men undersidan matt. Till skillnad från andra svenska barrväxter har idegranen inte kottar eller bärkottar, utan bara ett enkelt frö. Detta omges av ett rött köttigt fröhylle och liknar ett saftigt bär. |
|
|
Larix decidua |
lärk pinaceae upp till 30 meter högt. Kronan är ganska gles, från början är den kägelformig men den blir med tiden platt med utbredda grenar, de nedersta ofta hängande. Till skillnad från våra andra barrträd så fäller arterna i släktet lärkar(Larix) sina barr på hösten. Unga honkottar är röda och de mogna kottarna, som sitter upprätt, är äggrunda och två till fyra centimeter långa. Fröfjällen är längsstrimmiga, raka och kala mot spetsen. Den liknar den sibiriska lärken (L. sibirica), men den senare har har blekt gulgröna unga honkottar, håriga släta fröfjäll, samt något längre barr än lärk. |
|
|
Cardamine bulbifera |
tandrot brassicaceae flerårig, kal ört med tjock krypande jordstam som är vit med grova tandlika knölar. Stjälken är upprätt och blir kan bli drygt en halv meter hög. Bladen sitter strödda och är parflikiga med ett uddblad, de nedre bladen har två till fyra bladpar medan de övre bara har ett par. Småbladen är breda och grovt sågade i kanten. Kronbladen är violetta och drygt en centimeter långa. Arten sätter sällan frukt utan förökar sig istället med groddknoppar. |
|
|
Rubus idaeus |
hallon |
|
|
Prunus padus |
hägg rosaceae träd eller stor buske som ofta skjuter rikligt med rotskott. Bladen är ovala och vasst sågtandade, mörkgröna med nätlik nervatur, kala på båda sidorna. Bladskaften har två gröna eller rödaktiga körtlar (nektarier) vid basen av bladskivan. Underarten nordhägg (ssp. borealis (A. Blytt) Caj.) skiljs genom blad med hårig undersida.Hägg kan knappast förväxlas med andra arter. |
|
|
stachys sylvatica |
stinksyska lamiaceae flerårig, hårig, illaluktande ört som kan bli upp till en meter hög. Stjälken är upprätt och har motsatta blad. Bladen är stora, långskaftade och har en hjärtformad bladskiva och sågad kant. De påminner om brännässlans (Urtica dioica) blad och arten har förr också kallats stinknässla. Stinksyska blommar i juli-augusti. Blommorna är mörkt brunröda och sitter samlade i axlika ställningar i stjälkens topp. Kronan är tvåläppig och underläppen har ofta vita teckningar, sällsynt förekommer exemplar med vitaktiga blommor.Stinksyska känns lätt igen på sin lukt och de stora, håriga, hjärtformade bladen. Korsningar med knölsyska(S. palustris) förekommer ibland. |
|
|
Convallaria majalis |
liljekonvalj Convallariaceae lerårig ört som kan bli nästan tre decimeter hög, den har krypande jordstam och bildar ofta stora bestånd. Bladen är stora och brett lansettlika och kommer direkt från jordstammen. Liljekonvalj blommar i maj-juni med vita blommor som sitter i en bågböjd, ensidig klase. Blomstängeln är sidoställd och blommorna är hängande och mycket väldoftande. Kalken är klocklik med sex korta flikar och rent vit eller sällan rosa. Frukten är ett runt rödorange bär. Hela växten är giftig.Liljekonvalj kan knappast förväxlas med några andra arter. |
|
|
Anemone nemorosa |
vitsippa Ranunculaceae lerårig ört som har en lång krypande jordstam, vilket gör att den breder ut sig och bildar stora bestånd där den trivs. De tre stjälkbladen (svepebladen) är skaftade och flikiga och den vita blomman sitter oftast ensam i stjälkens topp. Blommorna är bara öppna på dagen, på kvällen sluter de sig och böjer sig ner mot marken. Hyllebladen kan vara mellan sex och nio stycken. När blomningen går mot sitt slut brukar blomman bli lätt rödfärgad och även nyutslagna vitsippor kan ibland skifta i rött. Efter blomningen utvecklas ett ensamt, långskaftat, trefingrat blad från jordstammen. Frukten är en gleshårig, elliptisk nöt. Vitsippa kan förväxlas med gulsippa (A. ranunculoides) om de inte blommar, men den senare har oskaftade stjälkblad och två blomstänglar från samma stjälk. Gulsippa och vitsippa kan också korsa sig om arterna växer tillsammans, hybriden kallas svavelsippa och har blekt gula blommor. |
|
|
Oxalis acetosella |
harsyra Oxalidaceae lerårig ört med krypande jordstam. Den bildar ofta stora mattor där den trivs och är lätt att känna igen på sina klöverlika blad och vackra blommor. Bladskaften är ofta rödaktiga och de gröna bladen viker ihop sig när det regnar eller när det blir kväll. Kronbladen är tunna och vita med röda ådror, sällsynt förekommer också former med rosa eller violetta blommor. Fröna är längsribbade och försedda med ett yttre elastiskt skikt som spricker upp explosionsartat och slungar iväg fröet ur kapseln.De andra arterna i släktet, klöveroxalis (O. stricta),krypoxalis (O. corniculata) och prärieoxalis (O. dillenii) har gula blommor och tvärribbade frön. |
|
|
Gymnocarpium dryopteris |
ekbräken Polypodiaceae en späd, matt ljusgrön ormbunke med triangulär bladskiva och svartgrönt bladskaft. Nedtill har bladskaftet ett par ljusbruna hinnlika fjäll, men det saknar körtelprickar, liksom bladet. Bladskivan är tre gånger delad i bladflikar, småblad och småflikar, den nedersta bladfliken är ungefär lika lång som bladet, och det nedersta småbladet är tydligt större än fjärde bladfliken.Ekbräken har ett långt bladskaft och en kort triangulär bladskiva och liknar därigenom ingen annan ormbunke, utom kalkbräken (G. robertianum). Den senare har dock mer utdraget trekantig bladskiva som är klädd med små körtelprickar. |
|
|
Geranium robertianum |
stinknäva Geraniaceae ettårig ört med rosaröda blommor och starkt håriga stjälkar och blad. Hela växten har en oangenäm, kvalmig doft. Stjälken har ofta uppsvällda leder och är vanligen rödaktig. Bladen är ljusgröna och till formen kantiga, med tre till fem flikar. Blommorna har rosaröda kronblad med vita strimmor och körtelhåriga, upprätta foderblad med långa uddar. Delfrukterna är avlånga, nätådriga och sprids oöppnade. Stinknäva är en mycket karaktäristisk art med sin unkna doft, brett kantiga blad och upprätta foderblad. |
|
|
Linnea borealis |
linnea Caprifoliaceae vintergrönt nedliggande ris som kan bilda meterlånga revor. Den har små och runda blad som sitter motsatta. Linnea blommar i juni-juli, i fjälltrakterna dock inte förrän i augusti. Blomstänglarna är upprätta och tvådelade upptill med en hängande blomma på varje gren. Blommorna är väldoftande, framförallt på kvällen, och blomkronan är klockformad med vitrosa utsida och gul- eller rödmönstrad insida. De klibbhåriga frukterna fastnar lätt på djur och i kläder, och de kan på så sätt spridas långa sträckor.Linnea kan inte förväxlas med andra arter. |
|
|
Phegopteris connectilis |
hultbräken Polypodiaceae ultbräken är en ganska lågväxt, bräcklig ormbunke med lång, krypande jordstam. Bladen växer enstaka och är parflikiga, matt ljusgröna med utdraget triangulär vithårig bladskiva. Småbladen är flikiga med nästan helbräddade småflikar och runda sporangiesamlingar utan svepefjäll. Det nedersta paret småblad är bakåtböjda på ett karaktäristiskt sätt. Bladskaftet är skört och fjälligt nedtill. Bland de ormbunkar som har enstaka blad från en krypande jordstam kännetecknas hultbräken av sin utdraget triangulära, finhåriga bladskiva med två V-ställt, tillbakaböjda småblad. |
|
|
echium vulgare |
blåeld boraginaceae våårig, strävhårig ört som kan bli upp till en meter hög. Stjälken är styvt upprätt, vanligen ogrenad, och mycket strävt hårig. Bladen sitter strödda och är lansettlika. Blåeld blommar i juni-juli med stora blå blommor som sitter i en axlik blomställning. Blommorna är röda i knopp, men blir när de slagit ut himmelsblå, sällsynt förekommer också vita blommor. Kronan är snett trattlik och femflikad med olikstora flikar, utsidan av kronan är hårig. De flesta av de fem ståndarna sticker ut ur kronan, liksom det böjda kluvna stiftet. Delfrukterna är skrovliga. Blåeld karaktäriseras av sina blå, snett trattlika blommor med utskjutande ståndare och kluvet stift. Den kan bara förväxlas med den odlade, eller tillfälliga, arten blå snokört (E. plantagineum), den senare är ettårig och har blommor som endast är håriga i kanten och på nerverna, samt vanligen bara två utskjutande ståndare. |
|
|
Allium schoenoprasum |
gräslök Alliaceae Gräslök är en flerårig ört som som kan bli upp till tre decimeter hög. Stjälkarna och bladen är trinda. Gräslök blommar i juni, blomställningen är toppställd, saknar groddknoppar och omges av två oansenliga hölsterblad. Blommorna är omkring en centimeter långa och har rödvioletta, violetta eller sällan vita kalkblad. Ståndarna är kortare än kalkbladen och saknar flikar på ståndarsträngarna. Gräslök blommar i juni, blomställningen är toppställd, saknar groddknoppar och omges av två oansenliga hölsterblad. Blommorna är omkring en centimeter långa och har rödvioletta, violetta eller sällan vita kalkblad. Ståndarna är kortare än kalkbladen och saknar flikar på ståndarsträngarna. |
|
|
Isatis tinctoria |
vejde brassicaceae ganska högväxt två- eller flerårig, blågrön ört. Stjälken är upprätt, upp till en meter hög, och har avlånga hela blad. De övre bladen har stjälkomfattande bladbas medan de nedre är skaftade. Vejde blommar i juni-juli. Blomställningen är grenig och blommorna är gula och ganska stora. De nötlika fruktskidorna kan bli upp till två centimeter långa och innehåller bara ett frö. Vejde kan, med sina hängande berlocklika frukter, inte förväxlas med andra arter avkorsblommiga växter (Brassicaceae). |
|
|
Rubus caesius |
blåhallon rosaceae |
|
|
Vincetoxicum hirundinaria |
tulkört Asclepiadaceae lerårig medelstor ört med rak styv stjälk, motsatta hela blad och små stjärnformade gulvita blommor i knippen från bladvecken. Bladen är brett lansettlika till spetsigt äggrunda, i början småludna men blir med tiden kala, de får en vackert gul färg på hösten. Blomman är en knapp centimeter bred, med en djupt femflikad fatlik krona och fem ombildade ståndare. Frukten är en långsmalt äggformad kapsel. Fröna är bruna, fyra till sju millimeter långa, och har en lång vit hårtofs.Tulkört kan knappast förväxlas med andra arter. |
|
|
Dactylis glomerata |
hundäxing poaceae ett flerårigt gräs med upprätta strån som kan bli upp till en meter höga. Bladen är oftast grågröna och platta och bladslidorna ihoptryckta, men den kan också vara ljusgrön i färgen. Arten blommar i juni-juli. Vippan är sammansatt av tätt gyttrade småax med de två nedersta vippgrenarna betydligt längre än de övriga. Småaxen sitter alla infästade med spetsen åt samma håll, vilket gör att vippan är platt på ena sidan och strävborstig på den andra. På den platta sidan av vippan syns både vippgrenarna och huvudaxeln tydligt. Ståndarknapparna är blekvioletta eller gula och producerar mycket pollen. |
|
|
Geranium sanguineum |
blodnäva Geraniaceae en flerårig ört som ofta växer i täta ruggar. Stjälkarna kan bli ett par decimeter långa och är veka och greniga, ofta rödaktiga och har styvt utstående hår. Bladen är djupt handflikiga. Blodnäva blommar i juni-juli med stor karminrosa blommor. Blommorna sitter ensamma på långa skaft från bladvecken, inte två och två som den gör hos de andra fleråriga nävorna (Geranium). Foderbladen är utåtriktade och kronbladen är grunt urnupna i toppen. Delfrukterna öppnar sig när de är mogna och slungar iväg fröet.Blodnäva kan genom sitt växtsätt och sina ensamma, stora, karminrosa blommor inte förväxlas med andra arter. |
|
|
Filipendula vulgaris |
brudbröd rosaceae medelstor ört som kan bli upp till fem decimeter hög. Stjälken är upprätt och nästan bladlös. De flesta bladen är samlade i en rosett vid marken och är parflikiga med många likstora, sågtandade småblad. Brudbröd blommar från maj till juli med gräddvita blommor som sitter i en yvig, oregelbundet grenig samling i spetsen av stjälken. Blomknopparna är klotrunda, ofta lite rödlätta, och doftar starkt av metylsalicylat (ett ämne som ibland ingår i tuggummi) om man krossar dem. Blommorna har sex kronblad. De små frukterna är håriga och nästan en halv centimeter långa. Rötterna har knölformade förtjockningar. Brudbröd känns igen på sina gräddvita blommor som sitter i en yvig oregelbundet grenig samling i spetsen av den nästan bladlösa stjälken. Den liknar älggräs(F. ulmaria), men den senare är högre med mångbladig stjälk, få stora breda bladpar, blommor med fem kronblad, samt kala, något spiralvridna frukter. |
|
|
Lonicera xylosteum |
skogstry Caprifoliaceae medelstor, lövfällande buske med spröda grenar och ljusgrå bark. Veden är tät och utomordentligt hård. Vinterknopparna är gråbruna och spetsiga, ofta förekommer ett antal så kallade biknoppar i bladvecken. Bladen sitter motsatta och är grågröna och mjukhåriga med helbräddad kant. Skogstry blommar i maj med gulvita blommor som sitter parvis på korta skaft från bladvecken. Blomkronan är tvåläppig och omkring en centimeter lång, den övre läppen är fyrtandad och den nedre är hel, långsmal och ofta tillbakaböjd. De nästan genomskinliga mörkröda bären sitter parvis på ett kort skaft.Skogstry kan förväxlas med den sällsynta arten blåtry(L. caerulea), den senare skiljs genom kala blad, blommor med fem likstora flikar och mörkblå bär. |
|
|
Geranium sylvaticum |
midsommarblomster Geraniaceae Midsommarblomster är en flerårig ört som kan bli drygt en halv meter hög. Stjälkarna är dunhåriga och har också körtelhår. Bladen är handflikiga med ganska breda och kortspetsade flikar. Midsommarblomster blommar vanligen i juni-juli. Blommorna är ganska stora och sitter två och två i stora knippen, de är oftast violetta men i norra Sverige är vitblommiga exemplar inte ovanliga. Delfrukterna öppnar sig när de är mogna och fröet slungas iväg med hjälp av den elastiska fruktnäbben. Underarten alpnäva (ssp. rivulare (Vill.) Rouy), som är vitblommig och saknar körtelhår på blomskaften, kan påträffas tillfälligt.Midsommarblomster är mest lik ängsnäva(G. pratense), men den senare har böjda blom- och fruktskaft, djupare flikade blad och mer blåtonade blommor. |
|
|
Melampyrum nemorosum |
natt och dag Scrophulariaceae Natt och dag eller lundkovall är en ettårig ört som är lätt att känna igen på sina gula blommor och blåvioletta stödblad. Stjälkarna är upprätta, har motsatta blad och blir vanligen ett par decimeter höga. Bladen är långsmala och något håriga. Natt och dag blommar vanligen i juni-juli, blommorna sitter i bladvecken och är ensidigt vända. Stödbladen är vanligen blåvioletta men kan ibland vara blekt gulvita eller gröna. Fodret är ullhårigt och kronan är klargul med rödaktig kronpip.I Sverige finns ytterligare fyra arter av kovaller (Melampyrum),skogskovall (M. sylvaticum) ochängskovall (M. pratense) har också gula blommor som sitter i bladvecken men ingen av dem har färgade stödblad. De två arterna korskovall (M. cristatum) och pukvete (M. arvense) har röda stödblad och mer eller mindre rödaktiga blommor som sitter samlade i ax. |
|
|
Vicia sepium |
häckvicker fabaceae Häckvicker är en flerårig, klättrande, oftast kal ört som kan bli upp till sex decimeter lång. Bladen är parbladiga med flera par småblad och ett vanligen grenigt klänge. Småbladen är utdraget äggrunda, bredast vid basen och har oftast en tvär spets. Stiplerna är hela och har en mörk fläck på undersidan.Häckvicker blommar från juni till augusti med violetta blommor som sitter i fåblommiga kortskaftade klasar från bladvecken, vanligen med bara två till fyra blommor i varje klase. Kronan är oftast violett med mörkt ådrat segel men kan ibland vara rödaktig eller sällan vit. Fruktbaljan är kal och blir slutligen svart.Två underarter av häckvicker brukar urskiljas, huvudunderarten sydhäckvicker (ssp. sepium) har vanligen äggformade småblad med uddspets, medan nordhäckvicker (ssp.montana (W. D. J. Koch) Hämet-Ahti) har smalare, avlånga blad och mindre, blekare blommor. |
|
|
Polygonatum odoratum |
getrams Convallariaceae Getrams är en flerårig, grågrön ört med krypande jordstam. Stjälkarna är upprätta, bågformigt böjda, kantiga och kan bli upp till en halv meter höga men är oftast lägre. Bladen är breda och sitter strödda längs stjälken. Getrams blommar i maj-juni, blommorna är grönvita, tubformade och hänger oftast ensamma eller ibland två eller tre tillsammans. Ståndarsträngarna är kala. Bären är blåsvarta och blådaggiga.Getrams liknar storrams (P. multiflorum), den senare är dock större, har rund stjälk och långhåriga ståndarsträngar. Vanligen har storrams också flera blommor från varje bladveck. De två arterna kan korsa sig med varandra och den uppkomna hybriden kallas jätterams, den är oftast högväxt med korthåriga ståndarsträngar. Getrams påminner i växtsättet om den odlade och ibland förvildade arten stjärnrams(Smilacina stellata), den senare har dock blommorna samlade i täta toppställda greniga klasar, samt röda bär. |
|
|
Polypodium vulgare |
stensöta Polypodiaceae stensöta är en vintergrön ormbunke med enstaka blad som utgår från en något grenig, krypande, fjällig jordstam. Bladen är enkelt parflikiga, upp till 30 centimeter långa, med helbräddade eller grunt naggsågade småblad.Sporangiesamlingarna är runda, orangebruna och saknar svepefjäll även som unga. De unga bladen utvecklas på våren.Stensöta skiljs från andra ormbunkar genom sin krypande jordstam med enstaka, enkelt parflikiga blad som vanligen har helbräddade småblad. |
|
|
Laburnum |
gullregn övfällande, stora buskar eller träd. Stam grågrön och slät, unga grenar vanligen gröna. Blad långskaftade, trefingrade, småblad oskaftade, kala till håriga. Stipler saknas. Blommor i stora hängande klasar, doftande. Krona gul. Ståndare tio, ståndarsträngar sammanväxta till ett rör. Stift ett. Fruktbalja med eller utan vingkant i övre sömmen. Frön bruna eller svarta. Giftiga.Kromosomtal: 2n=48. |
|
|
Castanea sativa |
äkta kastanj |
|
|
Pinus sylvestris |
tall |
|
|
Malus sylvestris |
vildapel rosaceae Vildapel är ett medelstort träd med grova kvistar. Barken är slät som ung men blir med tiden gråbrun, grov och flagande. Vissa av kvistarna kan vara tornartade. Bladen är runda eller elliptiska, med långa bladskaft och kal undersida. Vildapel blommar i maj-juni med stora, vita eller rödaktiga blommor. Blommorna har kala foderblad och ståndarknapparna är gula. Frukten är ganska liten och grönaktig, eller ibland röd på den solbelysta sidan, med ett långt skaft. Smaken är mycket syrlig.Vildapel är mycket lik apel (M. domestica), men den senare har kortskaftade blad med hårig undersida, större kortskaftade frukter, samt håriga foderblad. Arten päron (Pyrus communis) skiljs förutom på fruktens utseende genom blankt mörkgröna blad med helbräddad kant och blommor med röda eller rödvioletta ståndarknappar. |
|
|
Prunus spinosa |
slån rosaceae Slån är en buske som kan bli omkring två meter hög. Den växer ofta i stora täta snår som är nästan ogenomträngliga på grund av grenarnas vassa tornar. Bladen är små, två till fyra centimeter långa, och bladskaften saknar körtlar. Slån blommar i maj, oftast före det att löven spruckit ut och de vita blommorna brukar då klä in hela busken. Blommorna sitter ensamma eller två och två. Frukten, slånbäret, är en klotrund blådaggig svartblå stenfrukt med mycket kärv smak. Efter att de blivit frostnupna blir smaken sötare och mindre sträv.Slån kan korsa sig med krikon, vilket är en underart avplommon (P. domestica). |
|
|
Geranium pyrenaicum |
skuggnäva Geraniaceae Skuggnäva är en medelstor, två- eller flerårig, mjukt hårig ört med handflikiga blad. Stjälkarna är upprätta, utspärrat håriga, och blir upp till sex decimeter höga. Skuggnäva blommar under sommaren och hösten, från juni till september. Foderbladen är upprätta med en mycket kort uddspets och kronbladen är rödvioletta och urnupna i spetsen. Blommorna har tio ståndare. Delfrukterna är håriga och öppnar sig inte utan sprids oöppnade.Skuggnäva känns igen på sina urnupna kronblad, foderblad med kort uddspets och speciella blomfärg. Delfrukterna liknar sparvnävans (G. pusillum) delfrukter, men dessa är något mindre och sparvnäva är också mer lågväxt, med korthårig stjälk och små, rosa blommor med bara fem fertila ståndare. |
|
|
Cotoneaster lucidus |
oxbär rosaceae Lövfällande eller vintergröna buskar. Stammar upprätta, uppstigande eller nedliggande, grenar kala eller håriga, utan tornar. Blad strödda, skaftade, kala eller håriga, brett elliptiska eller äggrunda, ibland med uddspets, med helbräddad kant, med eller utan stipler. Blommor tvåkönade, enstaka, i korta klasar, eller i kvastlika samlingar. Foderblad fem, korta. Kronblad fem, vita till rosa. Ståndare tio till tjugo. Stift två till fem. Frukt en bärliknande stenfrukt, röd eller svart.Kromosomtal varierande. |
|
|
Lonicera caprifolium |
kaprilfol Caprifoliaceae Kaprifol är vedartad med slingrande, klängande stam, motsatta blad och välluktande blommor. De brett ovala bladen är kortskaftade, utom det översta bladparet som är sammanväxt till en skål under blomställningen. Kaprifol blommar i juni-juli, blommorna är stora och tvåläppiga, vita till krämgula och har ofta mörkare strimmor av gult och rött. De doftar starkast om kvällen och pollineras av svärmarfjärilar. Frukten är ett orangerött bär. Kaprifol kan förväxlas med vildkaprifol (L. periclymenum), men hos den senare är det översta bladparet inte sammanväxt, utan alla blad är fria och kortskaftade. Eftersom de skålformade övre bladparet hos kaprifol inte utvecklas förrän arten bildar blomställningar, misstas vegetativa skott av kaprifol mycket ofta för vildkaprifol. |
|
|
Crataegus rhipidophylla |
Spetshagtorn rosaceae Spetshagtorn är en stor tornig buske eller ett träd som kan bli upp till sex meter högt. Bladen är spetsigt treflikade och har vasst sågad bladkant, stiplerna är tydligt sågade. Spetshagtorn blommar i maj-juni med vita blommor som bara har ett stift. Frukterna har en sten. Spetshagtorn är variabel och delas i två varieteter, vilka ibland betraktas som underarter eller egna arter. Huvudvarieteten spetshagtorn (var. rhipidophylla) har ovala mörkröda frukter med tillbakaböjda, ganska korta, foderblad och den andra varieteten, korallhagtorn (var. lindmanii(Hrabetova) K. I. Chr.), har klarröda, cylindriska frukter med smala framåtriktade foderblad.Spetshagtorn förväxlas lätt med den snarlika arten trubbhagtorn (C. monogyna), men den senare har helbräddad bladkant utom i spetsen av flikarna där den har ett fåtal tänder, samt helbräddade stipler. Den tredje arten,rundhagtorn (C. laevigata), skiljs genom rundflikiga blad och blommor med två stift. |
|
|
Viscum album |
mistel Loranthaceae Misteln är Sveriges enda trädlevande parasit. Den är regelbundet gaffelgrenig och exemplaren blir med tiden stora och klotformiga med en diameter av ungefär en meter. Bladen är motsatta och vintergröna, blommorna är insektspollinerade, oansenliga och sitter gyttrade i grenvinklarna. Misteln har skilda han- och honexemplar och de vita saftiga bären bildas endast på de honliga exemplaren. Frukterna äts av fåglar, till exempel dubbeltrast (Turdus viscivorus) och fröna passerar ut med spillningen. Eftersom fruktköttet är klibbigt och segt bildas långa strängar som fastnar vid tunna kvistar där fröna kan gro. Den unga plantan skickar ut två fästskivor och bildar sedan ett sugorgan (haustorium) som den ansluter till trädets ledningsvävnad. På så sätt kan misteln ta näring ur trädet, men den har även egen fotosyntes och är egentligen en halvparasit. Misteln kan vara svår att upptäcka i trädkronorna, men eftersom de är vintergröna är de mycket lättare att hitta under vintern. |
|
|
Nymphaea alba |
vit näckros Nymphaeaceae Vit näckros är en flerårig vattenväxt med långa blom- och bladskaft, stora runda flytblad och stora vita blommor, de största hos någon svensk växt. Bladen är runda till brett äggrunda med sidonerver som är förenade i kanten, bladundersidan är ofta rödaktig. Vit näckros blommar från juni till augusti. Blomman har fyra gröna foderblad och talrika vita kronblad, sällsynt förekommer också en form med röda kronblad, så kallad röd näckros (f.rosea). När blomman blivit befruktad böjs frukten ner under vattnet för att mogna. Den köttiga fruktkapseln löser upp sig vid mognaden och fröna, som är försedda med ett luftfyllt bihang, kan flyta med vågor och strömmar innan de slutligen sjunker tillbotten. Vit näckros är variabel och delas i flera underarter, vilka ibland betraktas som egna arter. Huvudunderarten sydnäckros (ssp.alba), har stora blad, blommor med talrika märkesstrålar, platt blomfäste och taggiga pollenkorn. Underarten nordnäckros (ssp. candida (C. Presl) Korsh.) har mindre blad, blommor med färre märkesstrålar, konkavt blomfäste och vårtiga pollenkorn. Den tredje underarten, atlantnäckros (ssp.occidentalis (Ostenf.) Hyl.), liknar mest nordnäckros, men har en kal zon utan ståndare närmast märkena.Den gula näckrosens (Nuphar luteum) blad skiljer sig från den vita näckrosens genom sin mer avlånga form, sina sidonerver som ej är förenade i kanten och sin gröna undersida. |
|
|
Lemna trisulca |
Korsandmat Lemnaceae Korsandmat är vattenlevande ört som växer nedsänkt i vattnet. De enskilda skotten är bara upp till en centimeter men de sitter tillsammans i kors och bildar ofta långa greniga kedjor. Skotten är skaftade och fint sågade mot spetsen, varje skott har bara en rot. Arten blommar mycket sällan, blommande skott är flytande och ensamma. Frukten är en nöt.Korsandmat kan knappast förväxlas med andra arter. |
|
|
Lemna |
andmat Andmat är en mycket liten vattenväxt som trots sin ringa storlek är lätt att hitta då den är flytande och växer i stora massor. Stam och blad är sammansmälta till ett rundat skott eller skiva, skottet är platt, oskaftat och bara ett par millimeter långt. Kanterna är hela och undersidan är grön. Skotten är ensamma eller också sitter några få tillsammans, från varje skott utgår bara en rot.Andmat kan förväxlas med kupandmat (L. gibba) som dock har en uppsvälld kupad vitgrön undersida, och med stor andmat (Spirodela polyrhiza) som dock har större bladskivor med brunröd undersida och flera rötter från varje skott. |
|
|
Salix |
pil? |
|
|
Iris pseudacorus |
gul svärdslilja Iridaceae Svärdslilja är en ganska stor, flerårig ört som kan bli upp till en meter hög. Den har en vågrät, krypande jordstam och bildar ofta stora bestånd. Bladen är svärdlika, matt grågröna och upp till tre centimeter breda. Svärdslilja blommar i juni-juli. Blomstjälkarna är solida Blommorna är stora, klargula och har små inre kalkflikar. Fruktkapslarna är avlånga, omkring fem centimeter långa, och rundat trekantiga.Arterna dansk iris (I. spuria) ochstrandiris (I. sibirica), som också hör till släktet irisar (Iris), skiljs genom smalare blad och blå blommor. Svärdsliljor som inte blommar kan förväxlas med kalmus (Acorus calamus), men den senare är aromatiskt doftande och har saftigt gröna blad med vinröd bladbas. Kalmus hör till en annan växtfamilj, familjen kallaväxter (Araceae), och har mycket små blommor som sitter i en sidoställd kolv. |
|
|
Myrica gale |
pors Myricaceae Pors är en tämligen lågväxt, aromatiskt doftande buske som kan bli upp till en och en halv meter hög. Grenarna är rödbruna och i spetsen finhåriga. Bladen sitter strödda och är gråaktiga, omvänt lansettlika, samt tätt körtelklädda. De påminner mycket om dem hos vissa viden (Salix), men skiljer sig genom att vara grovsågade i spetsen och klädda med körtlar. Pors blommor på bar kvist, i april-maj, med oansenliga blommor som sitter samlade i korta axlika hängen.Blommorna är enkönade. Hanhängena är brunaktiga och honhängena med tiden grönaktiga. Nötterna har fruktvägg med luftfyllda celler som ger dem flytförmåga.Pors kan knappast förväxlas med andra arter. |
|
|
Fraxinus excelsior |
ask Oleaceae Ask är ett högväxt träd med stora sammansatta blad. Stammen är slät och grågrön, men blir med tiden uppsprucken och grå. Grenspetsarna är grova och båglikt uppböjda vilket gör den lätt att känna igen även under vintern. De matt svartbruna vinterknopparna är ovala till kupolformade med en spetsknopp som oftast större än de motsatta sidoknopparna. Den lövas sist av alla våra träd, ofta så sent som i början av juni, och avlövas först av alla, ibland redan i september. Bladen är motsatta, upp till 25 centimeter långa med fyra till sju bladpar och ett uddblad. Asken är vindpollinerad och blommar före lövsprickningen, men först när trädet blivit omkring 30 år. Blommorna sitter i mångblommiga knippen och de saknar vanligen kronblad och foderblad. Frukterna är vingade nötter, de är tre till fyra centimeter långa, utdraget elliptiska och sitter ofta kvar under vintern.Ask kan inte förväxlas med andra arter. Bara ett fåtal andra träd eller större buskar har parbladiga blad, somrönn (Sorbus aucuparia), fläder (Sambucus nigra) ochdruvfläder (Sambucus racemosa), men dessa har vitaktiga blommor och köttiga, bärlika frukter. |
|
|
Lychnis flos-cuculi |
gökblomster Caryophyllaceae Gökblomster är en ganska spenslig, högväxt ört som kan bli upp till sju decimeter hög. Stjälken är ofta något klibbig under lederna och har motsatta smala blad som är kala eller håriga. Gökblomster blommar i juni-juli med vanligen rosa blommor som sitter i glesa knippen. Kronbladen är djupt fyrflikade, oftast rosa men kan ibland vara vita. Fruktkapseln öppnar sig med fem tänder och sitter innesluten i det tionerviga fodret.Gökblomster känns lätt igen på sina stora rosa blommor med djupt fyrflikade kronblad. De båda andra arterna i släktet, tjärblomster(L. viscaria) och fjällnejlika (L. alpina), har hela eller tvåkluvna kronblad. |
|
|
Ulmus glabra |
skogsalm Ulmaceae Alm är ett stort träd som kan bli upp till 30 meter högt. Kronan är vid och huvudgrenarna är kraftiga och uppåtsträvande med hängande eller utåtböjda spetsar. Alm skjuter inte rotskott. Barken är uppsprucken och brungrå. Grenarna självgallras genom avstötning under eftersommaren, något som också förekommer hos andra lövträd, som ek (Quercus robur) och asp (Populus tremula). Årsskotten är håriga. Vinterknopparna är avtvå slag, dels de vegetativa bladknopparna som är spetsigt äggformade, glänsande och sitter långt ut på grenarna, och dels de större, nästan kulrunda florala knopparna som sitter längre in. Knoppfjällen är brunhåriga i kanterna. Bladen är stora, grova, mörkgröna och oftast mycket sträva på grund av de kalkinkrusterade håren. De har ett kort bladskaft och bladskivan är omvänt äggrund och spetsig med skev bladbas, kanten är dubbelt sågtandade och stora bladkan ibland vara otydligt treflikade mot spetsen. Höstfärgen är gul. Alm blommar i april-maj, på bar kvist. Blommorna är små, rödaktiga och sitter i små täta samlingar. Frukterna mognar snabbt och sprids redan i juni. Frukten är en kal vingkantad nöt, vingen är kluven i spetsen och fröet ligger mitt i frukten. I Sverige förekommer två underarter, skogsalm (ssp. glabra) och bergalm (ssp.montana (Stokes ex With.) Hyl.), den senare är mer lågväxt och har jämnt avsmalnande blad med trubbigare tänder.Alm kan förväxlas med lundalm (U. minor) och vresalm (U. laevis), de senare har dock blad med kal och glänsande översida. Vresalm skiljs framförallt genom sina långskaftade blommor och nötter med hårig vingkant, och lundalm genom sina nötter med fröet placerat ovanför mitten. Alm och lundalm bildar lätt hybrider när de växer tillsammans. |
|
|
juniperus communis |
en Cupressaceae En är oftast en upprätt buske, men den kan också vara trädformad eller krypande. Barren sitter tre och tre i kransar vilket skiljer den från våra andra vilda barrväxter. Enen sprider sitt pollen under våren och under första sommaren är de blivande enbären små och gulgröna. Andra året har de växt till i storlek och blivit mer grönaktiga men först år tre är fröna i de då blåsvarta enbären mogna. Alla de olika åldersstadierna av enbär förekommer samtidigt. Enbär är egentligen inga bär utan så kallade bärkottar bildade av tre sammanväxta köttiga fröfjäll, Nyman (1868) skriver "men 'bären' visa också annars, genom spetsens tre små uddar (nästan som en blodigel-mun), huruledes de bildats". Enen är mångformig och uppträder i en mängd olika skepnader. Träd-enar eller eneträd brukar betraktas som en form (f. suecica), medan de låga enar med bredare, föga stickande barr som dominerar i fjälltrakterna anses vara en särskild underart som kallas fjäll-en (ssp. nana (Willd.) Syme). |
|
|
Pteridium aquilinum |
örnbräken Polypodiaceae Örnbräken är en av våra största ormbunkar, den växer ofta i stora bestånd och har en lång underjordisk grenig jordstam som är klädd med hårlika fjäll. Bladen har långa, nedtill fjälliga, grunt fårade bladskaft som kan bli mer än en halvmeter höga. Bladskivan är stor och triangulär och sitter horisontellt utbredd, den är tre gånger pardelad med helbräddade småflikar som har nedvikt kant och som på fertila exemplar även döljer sporangiesamlingarna. Örnbräken förökar sig huvudsakligen vegetativt med skott från spetsen av den greniga jordstammen. Fertila blad med sporangier i kanten av småflikarna är smalbladigare och mer upprätta, och betydligt ovanligare än de sterila bladen. Trots att bladen har kraftigt, ganska segt bladskaft, och läderartad bladskiva vissnar de ner på hösten. De är mycket frostkänsliga och gulnar redan vid den första nattfrosten.Örnbräken är mycket enhetlig i hela landet och representeras endast av underarten taigaörnbräken (ssp.latiusculum (Desv.) Hultén), utom i sydligaste Sverige där även huvudunderarten slokörnbräken (ssp. aquilinum) förekommer. Den senare är mer högväxt och ljusgrön med mer uppåtriktade bladflikar och hårig mittnerv. |
|
|
Dryopteris filix-mas |
träjon Polypodiaceae Träjon är en kraftigt byggd ormbunke med kort tjock jordstam och ofta meterlånga, mörkgröna blad som sitter i rosett. Bladskivan är bredast nära mitten och har lansettlika småblad med grovsågade småflikar som inte är utdragna i smala spetsar. Nedre delen av bladskaftet är klätt med ljusa hinnlika fjäll. Sporangiesamlingarna är runda och täckta av ett runt svepefjäll, de blir med tiden svartbruna.Träjon är en av de vanligaste ormbunkarna i vårt land och de stora, kraftigt byggda, rosettställda bladen är karaktäristiska. Den liknarstrutbräken (Matteuccia struthiopteris), men den senare har blad som är bredast ovan mitten, sporangiesamlingar på speciella blad, samt bladskaft utan hinnlika fjäll. Träjon har också en viss likhet med majbräken (Athyrium filix-femina) som skiljs genom finflikigare bladflikar och sporangiesamlingar med smalt njurformade svepefjäll. |
|
|
Calluna vulgaris |
ljung Ericaceae Ljung är en flerårig risartad buske med små barrlika blad och rosa blommor i ensidiga klasar. Bladen är korsvis motsatta och de sitter kvar på vintern men blir då brunaktiga. Blommorna sitter på årsskotten, de är vanligen rosa, men vita eller purpurfärgade blommor förekommer ibland, fodret är större än kronan och av samma färg. Ljung blommar i juli-augusti men de vissnade blommorna sitter kvar långt efter blomningen. Frukten är en liten kapsel som innehåller många små frön.Ljung kan knappast förväxlas med andra arter, klockljung (Erica tetralix) har visserligen också barrlika blad och rosa blommor, men har blommor som är urnformade och sitter samlade i huvudlika flockar. |
|
|
Vaccinium myrtillus |
blåbär ericaceae Blåbär är ett flerårigt, lövfällande ris som ofta växer i stora bestånd. Grenarna är vintergröna och kantiga, vilket gör att blåbärsriset är lätt att känna igen även på vintern. Bladen är inte läderartade som hos lingon (V. vitis-idaea) utan tunna och spetsiga med fint sågad kant. Blåbär blommar i maj-juni, de hängande blommorna sitter ofta ensamma på skaft från bladvecken. Kronan är nästan klotrund och blekt grön med rödaktig ton. Bären mognar i juli-augusti, de är oftast blådaggiga på ytan, men kan ibland vara blanksvarta (f. epruinosum) och kallas då ofta skomakarbär. Även mutationer som förlorat alla blå pigment i frukterna förekommer sällsynt, så kallade 'vita blåbär' (f. leucocarpum). Blåbär förväxlas ibland medodon (V. uliginosum) som också den är lövfällande och har blåa bär. Odonet är dock lätt att känna igen på sina gråbruna, runda grenar och blågröna blad som har hela kanter och är runda i spetsen. Blåbär kan korsa sig medlingon (V. vitis-idaea), men sådana hybrider är mycket sällsynta. |
|
|
Vaccinium vitis-idaea |
lingon ericaceae Lingon är ett ris med vintergröna läderartade blad och röda bär. Bladen har nedböjda kanter, översidan är glänsande grön och undersidan blekgrön med glandelprickar. Lingon blommar i maj-juli, blommorna är klockformade, vita eller ljusrosa och sitter i klasar. De blanka och klarröda bären mognar i augusti-september.Lingon brukar ofta förväxlas medmjölon (Arctostaphylos uva-ursi), som också har vintergröna läderartade blad och röda bär men skiljs genom sitt mer mattformiga växtsätt, blad med platta kanter och blommor som är urnformade. Man kan också påträffa hybrider mellan lingon och blåbär (V. myrtillus) men sådana är mycket sällsynta. |
|
|
Arctostaphylos uva-ursi |
mjölon ericaceae Mjölon är ett krypande ris med vintergröna blad och röda frukter. Den har långa rotslående grenar och bildar ofta stora mattor. Bladen är läderartade, platta och har tydliga, nedsänkta nerver, kanten är helbräddad. Mjölon blommar i maj, blommorna är urnlika, vita till ljust rosa och sitter i klasar. Frukterna är runda stenfrukter som ser ut som lingonets bär, men de är torra, mjöliga och faddare i smaken. Linné (1749) konstaterar att de "äro osmakelige, hwadan få, om eljest någon, lära äta dem".Mjölon kan mycket lätt förväxlas med lingon(Vaccinium vitis-idaea), den senare har dock inte samma mattformiga växtsätt, och den kan också särskiljas på sina klockformade blommor och att bladen har nedvikta bladkanter och körtelprickar på undersidan. Den andra arten i släktet, ripbär (A. alpinus), är inte vintergrön och har tunna blad med sågtandad kant, samt svarta frukter. |
|
|
Sorbus aucuparia |
rönn rosaceae Rönn är oftast ett ganska litet träd, den har parbladiga blad med uddblad liksom asken(Fraxinus excelsior), men blommar med vita blommor och får röda frukter på hösten. Barken är slät och grå. Vinterknopparna är håriga, spetsiga och lite sneda. Bladen är parbladiga, har vanligen sex till åtta bladpar och ett uddblad. Småbladen är mörkgröna och vasst sågtandade, höstfärgen är ofta intensivt röd. Rönn blommar i maj-juni, blommorna sitter i klasar och har en tung kvalmig doft. Frukterna, rönnbären, är inte bär utan små röda äppelfrukter, de mognar under hösten och hänger ofta kvar till långt in på vintern. Rönn delas ibland i två underarter, vanlig rönn (ssp.aucuparia) och nordrönn (ssp.glabrata (Wimm. & Grab.) Cajander), den sistnämnda skiljs genom kal blomställning och avlånga frukter.Rönn kan förväxlas med tre andra arter ur släktet,finnoxel (S. hybrida), avarönn (S. teodori) ochfagerrönn (S. meinichii), dessa har också parbladiga blad, men har ett uddblad som är tydligt större än de andra småbladen. Hos rönn är alla småblad lika stora. |
|
|
Vaccinium uliginosum |
odon ericaceae Odon är en liten lövfällande buske med blåsvarta bär. Grenarna och kvistarna är gråbruna och runda. Bladen är blågröna, runda i spetsarna och har hel kant. Odon blommar i maj-juni med urnformade, vita eller något rödlätta blommor. Bären är ofta något ovala och trubbkantade med fadd smak, de är liksom blåbären oftast blådaggiga. I fjälltrakterna förekommer underarten fjällodon (ssp. microphyllum Lange) som är lägre, ofta nedliggande, och har mindre blad och kortare blomskaft än vanligt odon (ssp. uliginosum).Odon förväxlas ofta med blåbär (V. myrtillus), men den senare har gröna, kantiga grenar, samt spetsiga blad med sågtandad kant. |
|
|
Rumex acetosella |
bergsyra Polygonaceae Bergsyra är en lågväxt, flerårig ört med skilda han- och honplantor. Stjälkarna är greniga och kan bli upp till tre decimeter höga, men är oftast betydligt lägre. Bladen är kala och har spjutlik bas med smala, oftast utböjda flikar. Stjälkbladen är smala och helbräddade. Arten blommar i juni-juli, blomställningen är glesblommig och liksom blommorna ofta rödaktig. Honblommornas inre hylleblad är korta och täcker inte frukten. Bergsyra är variabel och brukar delas i ett par underarter som skiljer sig i kromosomtal och ett par vegetativa karaktärer. Huvudunderarten äkta bergsyra (ssp. acetosella) har breda basala blad med spjutlikt utböjda flikar, medan underarten rödsyra (ssp.tenuifolius (Wallr.) O. Schwarz) har smala basala blad med inrullad kant och trådsmala utböjda bladflikar.Bergsyra liknar mest ängssyra (R. acetosa), men den senare är större och har korta, breda, bakåtriktade basala bladflikar, samt honblommor vars inre hylleblad täcker frukten. |
|
|
Eriophorum vaginatum |
tuvull Cyperaceae Tuvull är ett tätt tuvat halvgräs med ett ensamt toppställt ax. Strået är tre till fyra millimeter tjockt och har upptill en tydligt vidgad bladslida utan bladskiva, vid basen är de omgivna av rödbruna bladslidor. Bladen är mycket smala, nästan trådlika. Axet har rent vit ull och axfjällen är hinnartade, gråaktiga och genomskinliga.Tuvull kan förväxlas med myrull (E. brachyantherum) som också den växer i tuvor och har ensamma ax, myrull har dock vanligen gulaktig ull och svartgrå axfjäll som inte är genomskinliga. De två arterna kan också bilda hybrider. Arterna polarull (E. scheuchzeri) ochrostull (E. russeolum) har också ensamma ax men växer inte tuvor. |
|
|
Carex vesicaria |
blåsstarr Cyperaceae Blåsstarr är en relativt storväxt starr som kan bli nästan en meter hög. Den har en krypande jordstam och växer därför inte i tuvor. Bladen är breda, platta och saftigt gröna. Axsamlingen är stor och har skilda han- och honax. Hanaxen är oftast flera. De två eller tre honaxen är stora, gula och uppåtriktade, men de nedre blir med tiden hängande. Axfjällen är ljusbruna. Fruktgömmena är framåtriktade och flasklika med utdraget spröt. Honblommorna har tre märken och trekantig nöt.Blåsstarr liknar älvstarr (C. rhynchophysa), men den senare är större, har bredare blad, fler honax, samt fruktgömmen med skarpt avsatt spröt. Arten flaskstarr (C. rostrata) har grågröna rännformiga blad, upprätta till nickande honax och mindre fruktgömmen som är utåtriktade. |
|
|
Rhododendron tomentosum |
skvattram ericaceae Skvattram är en vintergrön buske som kan bli upp till en och en halv meter hög och som har en stark aromatisk doft. Unga kvistar är brunt filtludna. Bladen är avlånga med nedböjd kant, ovansidan är grön och kal medan undersidan kläds av en tät rostbrun filtbehåring. Skvattram blommar i juni med vita blommor som sitter samlade i flocklika klasar i grenspetsarna. Kronbladen är vita och nästan helt fria från varandra, medan kronan hos andra ljungväxter(Ericaceae) oftast är tydligt sambladig. Frukten är en kapsel som öppnar sig underifrån.Skvattram kan knappast förväxlas med andra buskar. Den andra arten i släktet, lapsk alpros (R. lapponicum), är en dvärgbuske med rödvioletta blommor. |
|
|
Carex canescens |
gråstarr Cyperaceae Gråstarr är en tuvbildande art med raka strån och platta grågröna blad. Axen är likformiga, äggrunda och har hanblommor vid basen och honblommor i toppen. Stödbladet under nedersta axet är kort. Axfjällen är vitaktiga till ljusbruna. Fruktgömmena är plattat elliptiska med kort sträv näbb, först grågröna men vid mognaden brunaktiga. Honblommorna har två märken två och plattad nöt.Gråstarr liknar flera andra starrarter, som nickstarr (C. brunnescens), nordstarr (C. lapponica) och norskstarr(C. mackenziei), men är betydligt vanligare än någon av dessa. Den hybridiserar med ett stort antal andra starrar och det är inte ovanligt att mer eller mindre sterila mellanformer påträffas där flera arter växer tillsammans. |
|
|
Luzula campestris |
knippfryle Juncaceae Knippfryle växer inte i tuvor som många andra frylen, utan med enstaka strån som bildas från underjordiska utlöpare. Stråna kan bli drygt en decimeter höga och bladen är platta. Arten blommar i april-maj. Blommorna sitter samlade i täta bruna huvuden, oftast med ett oskaftat blomhuvud och två eller tre huvuden som sitter på långa, bågböjda skaft. Kalkbladen är bruna. Ståndarna har långa ståndarknappar som är minst dubbelt så långa som ståndarsträngarna. Fruktkapseln är kortare än kalkbladen och nästan klotrund.Knippfryle kan förväxlas med flera andra frylen (Luzula), som ängsfryle (L. multiflora), hedfryle (L. congesta),blekfryle (L. pallidula) och svartfryle(L. sudetica). Dessa arter har dock aldrig underjordiska utlöpare och de har kortare ståndarknappar. Knippfryle kan korsa sig med både blekfryle och svartfryle. |
|
|
Vaccinium Oxycoccus |
tranbär Tranbär är ett nedliggande ris med tunn och krypande, rotslående stam och rosaröda blommor. Bladen sitter strödda och är smalt äggrunda, vintergröna och läderartade med något nedvikt kant. Tranbär blommar i juni-juli. Blommorna är rosa och sitter på långa, tunna, finludna skaft. Foderflikarna är fint håriga i kanten. Kronan är djupt kluven, nästan till basen, och kronbladsflikarna är bakåtböjda och sex till sju millimeter långa. Bären är ganska stora, vanligen över sex millimeter i diameter, runda, röda, ofta med mörkare röda prickar och mycket sura. De mognar sent och skall helst plockas efter det att de blivit frostnupna.Tranbär är svår att skilja från dvärgtranbär (V. microcarpum) och de betraktas ibland som samma art, den senare är dock till alla delar mindre och spädare och har kala blomskaft och foderflikar. |
|
|
Drosera rotundifolia |
Rundsileshår Rundsileshår är en liten 'köttätande växt' som kan bli drygt en decimeter hög. Bladen sitter samlade i en basal rosett och är vanligen utbredda på marken. Bladskivan är nästan rund och bladskaften är fint håriga. Bladöversidan har grova klibbiga körtelhår som avsöndrar slem i vilket insekter fastnar. Rundsileshår blommar i juli-augusti. Blommorna är små och vita och sitter i ett ax på den bladlösa blomstängeln. Fröet är spolformat och nätmönstrat.Rundsileshår liknar de två andra arterna i släktet sileshår (Drosera), men dessa har tungformade, upprätta blad och kala bladskaft. Hybrider mellan rundsileshår och storsileshår (D. anglica) kan påträffas. Hybriden är ganska lik den tredje sileshårsarten, småsileshår (D. intermedia), men är nästan helt steril och utvecklar inte mogna frön. |
|
|
Andromeda polifolia |
rosling Rosling är ett glest växande ris med långsmala, vintergröna blad och blekrosa blommor. Den blir bara omkring två decimeter hög. Bladen är läderartade med nedvikt eller inrullad bladkant, ovansidan är mörkgrön och undersidan vitaktig. Rosling blommar i juni-juli, blommorna har blekt rosa skaft och sitter i fåblommiga flockar. Blomkronan är urnformad och har fem små och korta kronbladsflikar, i början är den ljust rosa men den bleknar något under blomningen. Fruktkapseln är upprätt.Rosling är lätt att känna igen på sina små, nästan runda, ljusrosa blommor som sitter på långa rosa blomskaft och de långsmala bladen med bleka undersidor. |
|
|
Eriophorum angustifolium |
ängsull Ängsull är ett halvgräs med en toppställd axsamling och krypande jordstam. Stråna är trinda, omkring en halv meter höga och växer enstaka. Bladen är mörkgröna, två till sex millimeter breda, och platta till något rännformade. Axsamlingen har ett till tre stödblad. Axen har plattade, släta axskaft och sitter vanligen tre till sju tillsammans. Blommornas kalkborst växer till efter blomningen och bildar den vita karaktäristiska ullen.Ängsull är lätt att känna igen på de vitulliga bomullslika axen som har släta axskaft och sitter flera tillsammans i en axsamling. Den kan förväxlas med två arterna gräsull (E. latifolium) och kärrull(E. gracile), men dessa har sträva axskaft. De andra arterna i släktet ullar (Eriophorum) har ett ensamt ax i toppen av strået. |
|
|
Trientalis europaea |
skogsstjärna Skogsstjärna är en flerårig ört med stjärnlika blommor och en krypande jordstam. Bladen är olikstora, smalt omvänt äggrunda, och sitter samlade i en kranslik rosett i stjälkens topp. Skogsstjärna blommar vanligen i maj-juni och från stjälken kommer ett, eller sällan två, långa blomskaft med en ensam blomma. Blomkronan är vit eller ibland rosa, den är djupt flikig och har oftast sex eller sju kronflikar. Frukten är klotrund och sitter kvar efter det att fruktväggen fallit av. Varje frö är täckt av ett gråvitt nätlikt ytterskikt, fröna sitter tätt samlade och bildar ett litet klot.Skogsstjärna kan knappast förväxlas med andra arter, de olikstora bladen som sitter kranslikt samlade i toppen av stjälken och de vanligen vita, stjärnlikt utbredda blommorna är karaktäristiska. |
|
|
Empetrum nigrum |
kråkbär Kråkbär är ett lågt vintergrönt ris med barrlika blad, oansenliga blommor och svarta bärlika frukter. Stammen är ofta nedliggande och rotslående. Blommorna är enkönade, med ståndare eller pistill. Frukten har inga ståndare vid basen, vilket skiljer arten från den mycket snarlika nordkråkbär (E. hermaphroditum). De två skiljs också genom skillnader ikromosomtal, kråkbär har 26, medan nordkråkbär har 52 kromosomer. Nordkråkbär betraktas ofta som en underart av kråkbär och har då det latinska namnet Empetrum nigrum ssp.hermaphroditum (Hagerup) Böcher. Bladen hos kråkbär är oftast smala och parallellsidiga, medan de hos nordkråkbär är bredare och mer elliptiska. |
|
|
Populus tremula |
asp Asp är ett stort träd med oregelbunden, ganska gles krona och riklig rotskottsbildning. Stammen är slät och grågrön, men kan som äldre spricka upp. Vinterknopparna sitter strödda och är långsmala, vasst spetsiga, kala, glänsande och lite klibbiga. Bladen är runda med naggad kant, kala eller ibland silkeshåriga, mörkgröna med ljusare undersidor och de är nästan ständigt i rörelse, vilket givit upphov till uttrycket "att darra som ett asplöv". Bladskaften är långa och plattade vinkelrätt mot bladskivan. Bladen på rotskott och unga fröplantor är stora, hjärtlikt ovala, spetsiga och håriga på undersidan. Asp blommar i april-maj, före lövsprickningen. Hängena är långa och brunaktigt gråludna. Blommorna är enkönade och han- och honhängen sitter på skilda träd. Hanhängena är ofta kortare än honhängena. Fröna sprids kort efter det att löven spruckit ut.Flera avvikande former och namnsorter odlas, till exempel pelarasp ('Erecta') som är smalt pelarformig, hängasp ('Pendula') med hängande grenar, samt jätteasp (f. gigas Nilsson-Ehle) en triploid storväxt typ som hittades 1935 på Lillö vid Bosjökloster. Den odlade gråpoppeln (P. x canescens) är en hybrid mellan asp och silverpoppel (P. alba). |
|
|
Viscaria vulgaris |
tjärblomster Tjärblomster är en flerårig ört som kan bli upp till fem decimeter hög och som ofta växer i tuvor. Stjälken är fåbladig och har vid basen en rosett av lansettlika mörkgröna blad. Det mest typiska för tjärblomster är att stjälkarna är klädda med ett mörkt, tjärliknande, klibbigt ämne under bladfästena. Bladen sitter motsatta och är smalt lansettlika. Tjärblomster blommar från maj till juli med mörkt rosaröda blommor som sitter i klaselika ganska glesa knippen, ofta mer eller mindre ensidigt vända i toppen av stjälken. Kronbladen är vanligen hela. Fruktkapseln öppnar sig med fem tänder.Arten fjällnejlika (L. alpina) liknar tjärblomster men är lågväxt, vanligen bara upp till två decimeter hög, har tätare blomställning, samt stjälkar som inte är klibbiga. De två arterna kan korsa sig om de växer tillsammans. En annan snarlik art är rosenglim (Silene armeria), den har samma blomfärg och har även något klibbiga |
|
|
Asplenium trichomanes |
svartbräken Svartbräken är en lågväxt, tätt tuvad ormbunke med smala parbladiga blad. Bladflikarna är något avlånga till nästan runda, grunt tandade eller naggade. Bladskaftet och bladets mittnerv är svart ända till spetsen och sitter kvar under vintern. Tre underarter brukar urskiljas i Sverige, huvudunderarten kallas vanlig svartbräken (ssp. trichomanes) och har långsamt avsmalnande bladskiva och ganska glest sittande, runda bladflikar. Bladflikarna har skaftet fäst mitt på och de ramlar av under vintern, vilket gör att växten ser skräpig ut. Den andra underarten, trubbsvartbräken (ssp.inexpectans Lovis), har tvärt avsmalnande bladskiva. Den tredje underarten, kalksvartbräken (ssp.quadrivalens D. E. Mey.), har liksom huvudunderarten långt avsmalnande bladskiva, men tätsittande, parallellsidiga bladflikar som har sitt skaft i ena hörnet, och bladflikarna sitter oftast kvar under vintern. Kalksvartbräken skiljer sig också från de två föregående genom att ha dubbelt så många kromosomer.Svartbräken är mycket lik den mycket sällsynta artenbrunbräken (A. adulterinum), men hos den senare är bladets mittnerv grön upptill. Arten grönbräken (A. viride), som i byggnad liknar dessa två arter, har helt grönt bladskaft och mittnerv. |
|
|
Asplenium septentrionale |
gaffelbräken Gaffelbräken är en hårt tuvad, vintergrön ormbunke med smala, en till två gånger gaffelgrenade blad. Bladen är mörkgröna och läderartade med smala bladflikar som på undersidan är helt klädda med sporangiesamlingar. Unga sporangiesamlingar är dolda under vitaktiga långsmala fjäll. De långa bladskaften är gröna och något håriga vid basen.Gaffelbräken är omisskännlig och ser mest ut som en tät grästuva där den sitter. Den kan möjligen förväxlas med den snarlika hybrid som den kan bilda med svartbräken(A. trichomanes). Hybriden, som skiljs genom brunt bladskaft, kan ses i bildgalleriet. Gaffelbräken kan också bilda hybrider med murruta (A. ruta-muraria), men dessa har mer avsatta, smalt triangulära bladflikar. |
|
|
Equisetum arvense |
åkerfräken Åkerfräken är en flerårig art som kan bli upp till fyra decimeter hög. Den har särskilda ogrenade vitaktiga klorofyllfria skottsom bildas tidigt på våren och i vars topp de axlika sporangiesamlingarna sitter. Då dessa vårskott vissnat ner utvecklas de gröna grenade stjälkarna. Sidogrenarna är fyrkantiga, ogrenade eller sällan med få sidoskott. Bladslidorna är grönaktiga med ganska få, mörka bladtänder, huvudstjälkens bladslidor är kortare än sidogrenarnas första led. Åkerfräken är ganska variabel och på kalfjället förekommer nedliggande exemplar med färre grenar och sporangiesamlingar på de gröna sommarskotten, dessa brukar betraktas som en egen underart och kallas krypfräken (ssp. boreale (Bong) A. Löve).Åkerfräken liknar mest kärrfräken(E. palustre) eller ängsfräken (E. pratense). Kärrfräken skiljs genom att den har sporangiesamlingar på gröna skott, svartare bladtänder, samt att bladslidan på huvudstammen är längre än sidogrenarnas första led. Ängsfräken är spädare och har bladslidor som är lika långa som sidogrenarnas första led. Åkerfräken hybridiserar också med arter somsjöfräken (E. fluviatile). Denna ganska sällsynta hybrid kallas strandfräken och ser mest ut som en spröd åkerfräken men med större central stjälkhålighet och femkantiga grenar. |
|
|
Pilosella officinarum |
gråfibbla Gråfibbla är en lågväxt, mattbildande, flerårig ört som bildar ovanjordiska utlöpare. Stjälken är bladlös och har både borsthår och stjärnhår. Utlöparna är filthåriga och har blad som blir mindre mot spetsen. Bladen är elliptiska till brett lansettlika, grågröna och har långa borsthår på ovansidan. Bladundersidan är vit eller ljusgrå av tätt sittande stjärnhår. Gråfibbla blommar från juni till augusti, den har endast en blomkorg på stjälken och holkfjällen är ofta klädda med svarta körtelhår. Blommorna är ljusgula med en röd strimma på undersidan.Gråfibbla utgörs av ett komplex av sexuella och delvis apomiktiska former vilket gör variationen stor och avgränsningar i småarter vansklig. Hybrider mellan sexuella gråfibblor och andra arter i släktet komplicerar bilden ytterligare. Gråfibbla förväxlas lätt med mattfibbla (P. peleteriana) och nickfibbla (P. peteriana), vilka båda har blad med gråfiltad undersida. Mattfibbla skiljs genom kortare utlöpare där bladen är lika stora eller större och ofta rosettlikt samlade i änden. Nickfibbla skiljs genom att ha två eller tre korgar på stjälken, dessa sitter dessutom på gaffelgrenade, ofta nickande skaft. |
|
|
Geum urbanum |
nejlikrot Nejlikrot är den vanligaste av våra gulblommiganejlikrötter (Geum). Det är en flerårig, mjukt hårig ört som kan bli upp till sex decimeter hög. Stjälken är upprätt och har parflikiga basalblad och treflikade eller trefingrade stjälkblad. Stiplerna är fliktandade och en till tre centimeter långa. Nejlikrot blommar från juni till augusti med ganska små, gula blommor som har har utbredda foder- och kronblad, kronbladen är vanligen bara en halv centimeter långa. Varje blomma får omkring sjuttio frukter. Frukterna är plattade och avlångt äggformade med lång krokuddig fruktnäbb, vilket är typiskt för alla arter i släktet.Tre andra arter som förekommer sällsynt eller tillfälligt kan förväxlas med nejlikrot. Arterna rysk nejlikrot (G. aleppicum) och sträv nejlikrot (G. hispidum) är dock strävt och styvt håriga, och amerikansk nejlikrot (G. macrophyllum) kan skiljas genom sina stora blad, större blommor och fruktsamlingar med över tvåhundra frukter. Den femte arten i släktet,humleblomster (G. rivale), har brunröda hängande klocklika blommor, den kan korsa sig med nejlikrot. |
|
|
Alliaria petiolata |
löktrav Löktrav är en tvåårig ört som kan bli omkring en meter hög. Stjälken är upprätt, vanligen ogrenad och mångbladig. Bladen är stora och skaftade med rundat hjärtlik bladskiva som har naggad till grovt tandad kant. Löktrav blommar i maj-juni med vita blommor. Fruktskidorna sitter på ganska korta skaft och är långsmala, oftast omkring en halv decimeter långa. Skidan är fyrkantig och varje halva innehåller bara en rad med frön.Löktrav är lätt att känna igen på sina stora hjärtlika, skaftade blad och vita blommor. Hela örten luktar svagt av vitlök, krossade blad och även roten är starkt doftande. Den kan knappast förväxlas med andra arter. |
|
|
Armoracia rusticana |
pepparrot Pepparrot är en flerårig storväxt ört som kan bli över en meter hög. De nedre bladen är stora och långskaftade, bladskivan är något vågkantad och har naggad kant. Stjälkbladen är kortskaftade, de nedre är parflikiga medan de övre är hela. Pepparrot blommar i juni-juli med vita blommor. Blomställningarna är greniga och rikblommiga. Fruktskidorna är omvänt äggformiga, men arten sätter mycket sällan frö i Sverige.Pepparrot kan knappast förväxlas med några andra växter, även när den inte blommar är bladrosetterna typiska, med de mycket stora, rent gröna, tungformade bladen som har långa bladskaft. Bladen påminner något om bladen hos en del arter ur släktet skräppor(Rumex). |
|
|
Carex spicata |
piggstarr Piggstarr är en medelstor, tuvad starr med grönaktiga, likformiga ax. Stråna är uppstigande eller utböjda och ungefär tre decimeter höga. Bladen är platta och ganska smala, vid basen har de en smal snärphinna som går i en hög båge över bladet. Bladslidorna är violettbruna, hela eller något upprispade. Axsamlingen består vanligen av tre till åtta ax med oansenliga stödblad, axen är likformiga och sitter i en ganska tät axlik gyttring i stråtoppen. Varje ax har hanblommor i toppen och honblommor vid basen, axfjällen är trubbiga och ljusbruna med en ljusare mittnerv. Fruktgömmena är först gröna men blir med tidenljusbruna, de har ett utdraget, flasklikt spröt och är mer eller mindre utspärrade. På insidan är fruktgömmena platta utom vid basen där de har ett kuddformigt, upphöjt parti av luftfylld, svamplik vävnad. Honblommorna har två märken och plattad nöt.Piggstarr kan lätt förväxlas med arterna snårstarr (C. muricata) och långstarr (C. divulsa). Snårstarr har upprätta strån, svarta, tagellikt upprispade bladslidor, snärphinna som går i en flack båge och fruktgömmen utan en upphöjd kudde av svamplik vävnad vid basen. Hos långstarr är snärpet också flackt och fruktgömmena saknar svampvävnad vid basen, men de nedersta axen i axsamlingen sitter långt åtskilda. |
|
|
Sambucus racemosa |
druvfläder Druvfläder är en stor buske eller litet träd med parflikiga blad, gulvita blommor och röda frukter. Den blir två till tre meter hög och ungefär lika bred. Grenar och kvistar har ljusbrun märg och motsatta blad, vinterknopparna är snett utåtriktade. De parbladiga bladen har ett till tre bladpar och ett uddblad. Druvfläder blommar redan i april-maj. Blomställningarna är ovalt rundade och blommorna är gulgröna. Frukterna är röda och bärlika. Hela växten är giftig.Druvfläder förväxlas ibland med fläder (S. nigra), men de båda arterna är inte speciellt lika utan skiljer sig både i blomställningen form, blommornas och frukternas färg och färgen på grenarnas märg. Fläder blommar senare och har rent vita blommor i platta blomställningar, samt svarta frukter och vit märg. |
