Use LEFT and RIGHT arrow keys to navigate between flashcards;
Use UP and DOWN arrow keys to flip the card;
H to show hint;
A reads text to speech;
145 Cards in this Set
- Front
- Back
|
Björkpyrola Beskrivning. Björkpyrola är en flerårig, vintergrön ört med sågtandade ovala blad och små grönvita blommor. Stjälken är upprätt. Bladen är kort skaftade och sitter strödda eller i otydliga rosetter på nedre delen av stjälken. Bladskivan är spetsigt oval med fint sågtandad kant. Björkpyrola blommar i juli-augusti. Blommorna är hängande, ensidigt vända och sitter i en lutande axlik klase. Kronan är grönvit och äggformad, med ett långt, grönt, utskjutande stift. Frukten är en kapsel. Björkpyrola skiljs lätt från arterna i släktet pyrolor (Pyrola) på sina lutande blomklasar med ensidigt vända blommor.
|
|
|
|
Blodrot Beskrivning. Blodrot är en flerårig, nästan kal ört som kan bli upp till fyra decimeter hög. Jordstammen är grov, vedartad, och blir röd vid snittning, vilket givit arten dess namn. Stjälkarna är veka och uppstigande eller nedliggande, men inte rotslående utan bildar små och ganska täta ruggar. Bladen är oskaftade, trefingrade med grovtandade småblad och blanka och gröna på båda sidorna. Stiplerna är fria, grovtandade och något mindre än småbladen. Blodrot blommar från juni till augusti med små gula blommor. Blommorna är centimeterbreda med fyra gula kronblad som har en orangegul fläck vid basen. Blodrot skiljs från de flesta andra arter i släktet fingerörter (Potentilla) genom sina kala mörkgröna oskaftade blad samt sina fyrtaliga blommor. Mest lik är den sällsynta arten revig blodrot (P. anglica), som också har fyrtaliga blommor, men som skiljer sig genom att dess stjälkar är nedliggande och rotslående vid noderna, samt att bladen är tydligt skaftade.
|
|
|
|
Asp Beskrivning. Asp är ett stort träd med oregelbunden, ganska gles krona och riklig rotskottsbildning. Stammen är slät och grågrön, men kan som äldre spricka upp. Vinterknopparna sitter strödda och är långsmala, vasst spetsiga, kala, glänsande och lite klibbiga. Bladen är runda med naggad kant, kala eller ibland silkeshåriga, mörkgröna med ljusare undersidor och de är nästan ständigt i rörelse, vilket givit upphov till uttrycket "att darra som ett asplöv". Bladskaften är långa och plattade vinkelrätt mot bladskivan. Bladen på rotskott och unga fröplantor är stora, hjärtlikt ovala, spetsiga och håriga på undersidan. Asp blommar i april-maj, före lövsprickningen. Hängena är långa och brunaktigt gråludna. Blommorna är enkönade och han- och honhängen sitter på skilda träd. Hanhängena är ofta kortare än honhängena. Fröna sprids kort efter det att löven spruckit ut. Flera avvikande former och namnsorter odlas, till exempel pelarasp ('Erecta') som är smalt pelarformig, hängasp ('Pendula') med hängande grenar, samt jätteasp (f. gigas Nilsson-Ehle) en triploid storväxt typ som hittades 1935 på Lillö vid Bosjökloster. Den odlade gråpoppeln (P. x canescens) är en hybrid mellan asp ochsilverpoppel (P. alba).
|
|
|
|
Baldersbrå Beskrivning. Baldersbrå är en ettårig kal, doftlös ört med finflikiga dill-lika blad och prästkragelika blomkorgar. Stjälken kan bli upp till sex decimeter hög och är vanligen upprätt och bladflikarna är spetsiga och tunna. Baldersbrå blommar under sommaren och hösten, från juni till oktober. Blomkorgarna har vita tunglika strålblommor och gula rörformade diskblommor. Den kan ibland sakna vita strålblommor och små exemplar kan då förväxlas med gatkamomill (Matricaria matricarioides). Blomfästet är plattat och kompakt i genomskärning. Frukterna är omkring två millimeter långa, trekantiga med tre tydliga ljusa ribbor. Baldersbrå sätter rikligt med frukt, en planta producerar i genomsnitt omkring 35.000 frukter, men kan producera ända upp till 250.000.
|
|
|
|
Ask Beskrivning. Ask är ett högväxt träd med stora sammansatta blad. Stammen är slät och grågrön, men blir med tiden uppsprucken och grå. Grenspetsarna är grova och båglikt uppböjda vilket gör den lätt att känna igen även under vintern. De matt svartbruna vinterknopparna är ovala till kupolformade med en spetsknopp som oftast större än de motsatta sidoknopparna. Den lövas sist av alla våra träd, ofta så sent som i början av juni, och avlövas först av alla, ibland redan i september. Bladen är motsatta, upp till 25 centimeter långa med fyra till sju bladpar och ett uddblad. Asken är vindpollinerad och blommar före lövsprickningen, men först när trädet blivit omkring 30 år. Blommorna sitter i mångblommiga knippen och de saknar vanligen kronblad och foderblad. Frukterna är vingade nötter, de är tre till fyra centimeter långa, utdraget elliptiska och sitter ofta kvar under vintern. |
|
|
|
Blåbär Beskrivning. Blåbär är ett flerårigt, lövfällande ris som ofta växer i stora bestånd. Grenarna är vintergröna och kantiga, vilket gör att blåbärsriset är lätt att känna igen även på vintern. Bladen är inte läderartade som hos lingon (V. vitis-idaea) utan tunna och spetsiga med fint sågad kant. Blåbär blommar i maj-juni, de hängande blommorna sitter ofta ensamma på skaft från bladvecken. Kronan är nästan klotrund och blekt grön med rödaktig ton. Bären mognar i juli-augusti, de är oftast blådaggiga på ytan, men kan ibland vara blanksvarta (f. epruinosum) och kallas då ofta skomakarbär. Även mutationer som förlorat alla blå pigment i frukterna förekommer sällsynt, så kallade 'vita blåbär' (f. leucocarpum). Blåbär förväxlas ibland medodon (V. uliginosum) som också den är lövfällande och har blåa bär. Odonet är dock lätt att känna igen på sina gråbruna, runda grenar och blågröna blad som har hela kanter och är runda i spetsen. Blåbär kan korsa sig medlingon (V. vitis-idaea), men sådana hybrider är mycket sällsynta. |
|
|
|
Blåklint Beskrivning. Blåklint är en ett- till tvåårig ört med upprätt stjälk, smala blad och intensivt blå blommor. Stjälken är ofta grenig och kan bli nästan en meter hög. Bladen är smala, de nedre ibland parflikiga. Blåklint blommar från juni till augusti. Blomkorgarna är tre till fyra centimeter breda och har klarblå kantblommor och violetta diskblommor. Frukten har en kort borstlik pensel. Blåklint liknar ingen annan svensk växt, men kan möjligen förväxlas med den odlade och förvildade arten bergklint (C. montana), den senare är dock flerårig och har breda blad och större, mörkare blå blommor.
|
|
|
|
Blåsippa Beskrivning. Blåsippa är en decimeterhög, flerårig ört med vintergröna treloberade blad och blå blommor. Bladen är stora, något läderartade och mörkgröna med brunviolett undersida. Blåsippa blommar i april-maj, men blomknopparna bildas redan året innan de skall blomma och ligger klara att slå ut när vårvärmen blir tillräcklig. Detta gör att blåsippor ibland ses blomma redan under hösten då det varit mild väderlek. Blommorna är mattblå, eller ibland lilaröda, rosa eller vita, sällsynt förekommer också exemplar med dubbla blommor. Efter blomningen böjer blåsippan sina blomskaft mot marken, där myror hämtar frukterna som är försedda med köttiga bihang som myrorna gärna äter. Blåsippor tillväxer från spetsen av en grov jordstam och ett exemplar kan bli utomordentligt gammalt, flera hundra år.
|
|
|
|
Brudborste Beskrivning. Brudborste är en nästan tornlös tistel med stora blomkorgar. Arten är flerårig och har krypande underjordiska utlöpare. Stjälken kan bli upp till en och en halv meter hög och är ogrenad eller har ibland ett fåtal grenar. De nedre bladen är hela, medan de övre är hela eller djupt parflikiga, bladundersidorna är vitludna och ofta nästan silverglänsande. Brudborste blommar i juli-augusti. Blomkorgarna är stora och sitter ensamma eller få tillsammans i toppen av stjälken. Blommorna är vackert rödvioletta eller sällan vita. |
|
|
|
Brännässla Beskrivning. Brännässla är en flerårig meterhög ört som har underjordiska utlöpare och därför ofta växer i stora bestånd. Blad och stjälk har vanligen rikligt med brännhår. Bladen är motsatta och har äggformat spetsiga med sågad kant och hjärtlik till rundad bladbas. Brännässlan har han- och honplantor, båda har små och oansenliga grönaktiga blommor som sitter i axlika blomställningar. Hanblomställningarna är upprätta och hanblommorna har likstora grågula hylleblad. Honblomställningarna är först upprätta, sedan hängande och honblommorna har två större och två mindre grågröna hylleblad. I fjälltrakterna förekommer en underart som kallas fjällnässla (ssp. sondenii (Simm.) Hyl.), denna är spensligare, har rundad bladbas och saknar nästan helt brännhår. Brännässla kan lätt förväxlas medetternässla (U. urens), men denna är ettårig, oftast bara några decimeter hög och har ovala blad. I andra växtfamiljer finns också arter som liknar nässlor, till exempel vitplister (Lamium album) och nässelklocka (Campanula trachelium) som liknar brännässlan i växtsätt och bladform men som saknar brännhår och har stora blommor.
|
|
|
|
Daggkåpa Beskrivning. Fleråriga örter med grov jordstam. Stjälkar upprätta eller nedliggande, kala eller vanligen med utspärrad eller tilltryckt behåring. Blad grunt handflikiga med trubbiga lober eller sällan flikade nästan till basen, bladbas djupt urnupen, bladskaft långa, kala eller med utspärrad eller tilltryckt behåring. Blommor tvåkönade, i glesa eller mer eller mindre täta knippen i grenspetsarna. Foder med ytterfoder, foderblad fyra,gulgröna. Kronblad saknas. Ståndare fyra. Stift ett, kort. Frukt en nöt. Kromosomtal varierande. |
|
|
|
Dvärbjörk Beskrivning. Dvärgbjörk är en låg, sällan mer än meterhög buske med krypande och uppstigande grenar. Grenarnas årsskott är tätt håriga och saknar hartsvårtor. Vinterknopparna är små och trubbiga och hanhängena övervintrar nakna. Bladen är små, ungefär en centimeter i diameter, nästan runda, med naggad kant. Höstfärgen är ofta röd. Dvärgbjörk blommar vid bladsprickningen. Han- och honblomställningarna är ganska korta och upprätta. Nöten har en smal vinge. Alla våra tre björkarter, dvärgbjörk, glasbjörk (B. pubescens) och vårtbjörk (B. pendula), kan korsa sig med varandra. Hybrider mellan dvärgbjörk och fjällbjörk (B. pubescens ssp.czerepanovii) är inte ovanliga i fjälltrakterna. |
|
|
|
Ek Beskrivning. Ek är ett högväxt träd med grov stam och vid krona. Barken är grov och skrovlig. Vinterknopparna sitter strödda och är trubbiga, femkantiga i omkrets, i grenspetsarna sitter de ofta i små samlingar. Bladen är avlånga och grunt rundflikiga, bladundersidan är kal eller glest stjärnhårig. Bladskaften är ofta korta, upp till en halv centimeter långa. Hanblommorna är små och gulaktiga, de sitter samlade i glesa hängen som blommar på våren. Honblommorna sitter enstaka eller få tillsammans i grupper på långa skaft. Märkena är rödaktiga och pistillerna omges av en fjällförsedd svepeskål (cupula) som vid fruktmognaden omsluter basen av frukten, ekollonet. |
|
|
|
Ekorrbär Beskrivning. Ekorrbär är en lågväxt, flerårig ört som kan bli upp till två decimeter hög. Arten har krypande jordstammar och växer därför oftast i bestånd. Från unga delar av jordstammen kommer enstaka, långskaftade hjärtlika blad, och från de äldre delarna kommer de blombärande stjälkarna. Bladen är skaftade med utdraget hjärtlik bladskiva. Ekorrbär blommar i maj-juni med vita väldoftande blommor som sitter i täta klasar. Blomman har fyra kalkblad, fyra ståndare och ett stift. Frukterna, bären, är klotrunda och först blekgröna med röda fläckar men blir som mogna helt röda. Hela växten är giftig. |
|
|
|
En Beskrivning. En är oftast en upprätt buske, men den kan också vara trädformad eller krypande. Barren sitter tre och tre i kransar vilket skiljer den från våra andra vilda barrväxter. Enen sprider sitt pollen under våren och under första sommaren är de blivande enbären små och gulgröna. Andra året har de växt till i storlek och blivit mer grönaktiga men först år tre är fröna i de då blåsvarta enbären mogna. Alla de olika åldersstadierna av enbär förekommer samtidigt. Enbär är egentligen inga bär utan så kallade bärkottar bildade av tre sammanväxta köttiga fröfjäll, Nyman (1868) skriver "men 'bären' visa också annars, genom spetsens tre små uddar (nästan som en blodigel-mun), huruledes de bildats". Enen är mångformig och uppträder i en mängd olika skepnader. Träd-enar eller eneträd brukar betraktas som en form (f. suecica), medan de låga enar med bredare, föga stickande barr som dominerar i fjälltrakterna anses vara en särskild underart som kallas fjäll-en (ssp. nana (Willd.) Syme). |
|
|
|
Fackelblomster Beskrivning. Fackelblomster är en flerårig ört som kan bli över en meter hög. Stjälken är upprätt och fyrkantig med motsatta eller kransställda blad. Bladen är oskaftade, lansettlika och något håriga. Fackelblomster blommar i juli-augusti med ganska små rödvioletta blommor som sitter i kransar i bladvecken i en lång toppställd klase. Fodret är till synes sambladigt och har syllika flikar. De sex kronbladen är rödvioletta, smala och ofta rynkiga. Blommorna har tolv ståndare och ett stift. Tre blomtyper förekommer, i vilka ståndarna och stiftet är olika långa i förhållande till varandra. Detta fenomen kallas heterostyli och förekommer även hos andra växter, till exempel släktet vivor (Primula). Blommande fackelblomster kan inte förväxlas med andra arter. Den andra arten i släktet, rödlånke (L. portula), är en ettårig liten ört med krypande växtsätt.
|
|
|
|
Fjällglim Beskrivning. Fjällglim är en flerårig, vintergrön, tätt tuvad ört. Stjälkarna är korta och greniga, bara ett par centimeter höga, och bildar vida platta tuvor. Bladen är syllika, en knapp centimeter långa, ljusgröna och har korta hår i kanten. Fjällglim blommar i juli-augusti. Blommorna sitter ensamma på korta skaft, nästan nedsänkta i tuvorna. Fodertuben är rödaktig och ungefär en halv centimeter lång. Kronbladen är grunt kluvna i spetsen och rosa eller sällan vita. Arten är oftast tvåbyggare (dioik), det vill säga den har skilda han- och honplantor. Hos hanblommor sticker ståndarna ut ur blommans mynning, ståndarknapparna är vita. Honblommorna har tre långa vita stift. Fruktkapseln är något längre än fodret. Fjällglim bildar med tiden ganska stora, låga tuvor som ofta blommar rikligt och ger arten ett karaktäristiskt utseende.
|
|
|
|
Fjällgröna Beskrivning. Fjällgröna är en vintergrön, lågväxt, hårt tuvad ört eller kuddbildande dvärgbuske som bara blir ett par centimeter hög. Bladen är smalt omvänt äggrunda, hårda, något böjda och med helbräddad kant, de är blankt mörkgröna eller ibland rödaktigt bruna. Fjällgröna blommar i juni-juli, blommorna är skaftade och omkring en centimeter breda. Fodret är gulgrönt och klocklikt, och kronan är sambladig med vid öppning och vita trubbiga kronbladsflikar. Ståndarna har breda strängar som är fästa på insidan av kronan och små gulaktiga ståndarknappar som står i rät vinkel mot strängen. Kapseln är trerummig och något kortare än fodret. |
|
|
|
Fjällviol Beskrivning. Fjällviol är en flerårig ört som kan bli upp till två decimeter hög. Från jordstammen utgår örtartade stjälkar som har strödda blad. Bladen är skaftade och har matt ljusgrön, njurlik bladskiva. Stiplerna är små och helbräddade. Fjällviol blommar i juni-juli med klargula väldoftande blommor som sitter på skaft från stjälkarna. Blommorna har mörka teckningar och fyra av dem är uppåtriktade och ett är nedåtriktat, sporren är kort och smal. Fruktkapslarna är kala. |
|
|
|
Förgätmigej Beskrivning. Äkta förgätmigej är en flerårig ört som blir upp till fyra decimeter hög. Stjälken är upprätt och bladen är avlånga, tunglika och något håriga. Äkta förgätmigej blommar från juni till augusti med ganska stora ljusblå eller vita blommor som sitter i ensidiga knippen. Blomställningen är bladlös upptill och fodret har raka tilltryckta hår och korta foderflikar, som är kortare än halva fodrets längd. Blommorna har ett platt kronbräm och är upp till en centimeter breda. Delfrukterna blanka och plattat äggformade. Äkta förgätmigej är mycket variabel och ibland urskiljs varieteten praktförgätmigej (var. praecox (Hülph.) Jonsell). |
|
|
|
Gatkamomill Beskrivning. Gatkamomill är en lågväxt, ettårig ört som kan bli upp till två decimeter hög. Hela växten doftar aromatiskt liksom den andra arten i släktet, kamomill(M. recutita). Stjälken är upprätt, rikt grenig och har mörkgröna finflikiga blad. Gatkamomill blommar från juli till september.Blomkorgarna är kortskaftade, omkring en halv centimeter breda, och saknar strålblommor. Diskblommorna är gulgröna och rörlika med fyra flikar. Frukterna är drygt en millimeter långa, de har två längsgående oljekanaler och oftast två längsgående åsar på den inre sidan. |
|
|
|
Skvattram Beskrivning. Skvattram är en vintergrön buske som kan bli upp till en och en halv meter hög och som har en stark aromatisk doft. Unga kvistar är brunt filtludna. Bladen är avlånga med nedböjd kant, ovansidan är grön och kal medan undersidan kläds av en tät rostbrun filtbehåring. Skvattram blommar i juni med vita blommor som sitter samlade i flocklika klasar i grenspetsarna. Kronbladen är vita och nästan helt fria från varandra, medan kronan hos andra ljungväxter (Ericaceae) oftast är tydligt sambladig. Frukten är en kapsel som öppnar sig underifrån. Skvattram kan knappast förväxlas med andra buskar. Den andra arten i släktet, lapsk alpros (R. lapponicum), är en dvärgbuske med rödvioletta blommor. |
|
|
|
Glasbjörk Beskrivning. Glasbjörk är ett träd med smal krona och vit bark, ofta vitare och slätare än hos vårtbjörk (B. pendula), men som äldre ofta uppsprucken och mörk, unga träd har brunglänsande bark. Årsskotten är håriga och saknar hartsvårtor. Vinterknopparna är trubbiga och ofta klibbiga. Bladen är ovala, kortspetsade med enkelsågad bladkant och som unga ofta håriga. Glasbjörk blommar samtidigt med lövsprickningen i maj. Hanhängena sitter i grenspetsarna och övervintrar nakna. Honhängena sitter i bladvecken, de är uppåtriktade under blomningen men blir senare hängande. Hängefjällen är treflikiga med uppåtriktade och 'avhuggna' sidoflikar. Frukten är en liten vingkantad nöt som mognar i augusti-september. Glasbjörken är variabel och inom formserien har flera beskrivits som egna arter. Numera erkänns bara två underarter, vanlig glasbjörk (ssp. pubescens) och fjällbjörk (ssp. czerepanovii (N. I. Orlova) Hämet-Ahti). Fjällbjörken är mer lågväxt och knotig, och har ofta mörkare stam och tjockare blad. Glasbjörk förväxlas ofta med vårtbjörk (B. pendula), men den senare har kala årsskott med hartsvårtor och mer långspetsade, kala blad. Alla våra tre björkarter kan korsa sig med varandra.
|
|
|
|
Gran Beskrivning. Gran är ett av de få vildväxande barrträden i Sverige. Kronan har en smalt konisk form och huvudstammen är rak, de övre grenarna är uppåtriktade och de nedre grenarna är ofta hängande. Barren sitter enstaka direkt på grenarna och har en långsmal infästning i motsats tillädelgranar (Abies), vars barr fäster med en cirkelrund skiva. Barren blir omkring åtta till tio år gamla, men senare års försurning anses förkorta livslängden i utsatta områden. Hanorganen är röda liksom honkottarna. Pollenkornen sprids med vinden i oerhörda mängder under maj-juni, efter pollineringen sker befruktning och fröna mognar under hösten. Fröspridningen sker dock inte förrän påföljande vår. De mogna kottarna är hängande och uppträder vissa år i stort antal, så kallade kotteår. I norra Sverige förekommer granar med smalare växtsätt vars kottar har rundade fjäll. Dessa kallas altaigran och anses utgöra en särskild underart (ssp. obovata(Ledeb.) Domin). Formrikedomen är mycket stor hos granen och ett flertal avvikande former har namngivits, till exempel ormgran. Även former med gulbrokiga barr eller med gulgröna kottar är kända.
|
|
|
|
Dyblad Beskrivning. Dyblad är en fritt flytande vattenväxt med små rundade flytblad och utlöpare mellan bladrosetterna. Bladen är långskaftade och liknarnäckrosväxternas (Nymphaeaceae) blad men är mycket mindre, bara tre centimeter långa, de är blankt gröna med röda undersidor. Dyblad blommar i juli-augusti. Blommorna är skaftade, vita och enkönade med tre inre kronbladslika hylleblad, han- och honblommor sitter på olika plantor. Honblommorna sitter ensamma och är omgivna av ett hölsterblad, medan hanblommorna vanligen sitter flera tillsammans med två hinnaktiga hölsterblad vid basen av blomskaften. Dyblad blommar bara ibland och sätter inte frukt i Sverige, förökning kan dock ske vegetativt. En art med liknande blad ärsjögull (Nymphoides peltata), som dock har gula blommor och strödda långskaftade flytblad, sjögull hör till familjenvattenklöverväxter (Menyanthaceae).
|
|
|
|
Gråal Beskrivning. Gråal är ett litet träd eller buske med slät och ljusgrå stam. Arten skjuter rikligt med rotskott vilket gör att den ofta bildar stora täta bestånd. Grenarnas årsskott är grå och tätt håriga. Vinterknopparna sitter strödda och är kortskaftade, ovala, korthåriga och ljusgrå med bara två eller tre knoppfjäll. Bladen är sågtandade, spetsiga, matta och grågröna, bladundersidan är gråluden. Sällsynt förekommer gråalar som har flikiga blad. Gråal blommar tidigt på våren på bar kvist, oftast i mars och är, tillsammans med hasseln (Corylus avellana), ett av de träd som blommar först. Blommorna sitter i hängen som anläggs redan sommaren före blomning. Hanhängena är långa och hängande. Honhängena är korta, bruna och oskaftade, med undantag av det yttersta som är skaftat. Honhängena förvedas vid fruktmognaden och bildar en så kallad alkotte. Han- och honhängen övervintrar nakna och ofta sitter också gamla 'alkottar' kvar under vintern. Frukten är en plattad nöt. Förutom huvudunderarten vanlig gråal (ssp. incana) finns också underarten lappal (ssp. kolaënsis (N. I. Orlova) A. Löve & D. Löve). Lappal har mindre, rundare blad och kala årsskott men övergångsformer till huvudunderarten förekommer. Arten klibbal (A. glutinosa) skiljer sig från gråal genom sina trubbiga, ofta urnupna blanka blad och skaftade honhängen och 'kottar'. Hybrider mellan gråal och klibbal uppträder ibland där de båda arterna möts. |
|
|
|
Gråbo Beskrivning. Gråbo är en storvuxen flerårig ört med djupt flikiga blad och en stor grenig klase med massor av små blomkorgar. Stjälken är upprätt, upp till en och en halv meter hög, och vanligen mörkt brunröd. Bladen är för det mesta kala på ovansidan och gråludna undertill, bladflikarna är platta och spetsiga. Gråbo blommar från juli till september. Blomkorgarna är små och gråludna med vitaktiga blommor som har rödbruna utskjutande stift. Frukten är mycket liten. I Sverige förekommer bara huvudunderarten (ssp. vulgaris) som delas upp i de två varieteterna vanlig gråbo (var. vulgaris) och strandgråbo (var. coarctata (Forselles) Lindm.). Den sistnämnda är mer aromatisk och har gråluden stjälk, samt smalflikiga gråludna blad.
|
|
|
|
Gräslök Beskrivning. Gräslök är en flerårig ört som som kan bli upp till tre decimeter hög. Stjälkarna och bladen är trinda. Gräslök blommar i juni, blomställningen är toppställd, saknar groddknoppar och omges av två oansenliga hölsterblad. Blommorna är omkring en centimeter långa och har rödvioletta, violetta eller sällan vita kalkblad. Ståndarna är kortare än kalkbladen och saknar flikar på ståndarsträngarna. Gräslök varierar i utseende och ett par varieteter brukar urskiljas och ges svenska namn, som alvargräslök (var. alvarense Hyl.), jättegräslök (var. sibiricum (L.) Hartm.), skärgårdsgräslök (var. jurmoënse O. A. Eklund) och huvudvarieteten trädgårdsgräslök (var.schoenoprasum). |
|
|
|
Guckusko Beskrivning. Guckusko är en högväxt, kraftig orkidé med krypande underjordisk jordstam. Stjälken kan bli nästan en halv meter hög och har tre eller fyra blad. Bladen är stora, brett ovala och något veckade. Guckusko blommar i juni-juli med mycket stora blommor som vanligen sitter ensamma i toppen av stjälken. De utspärrade kalkbladen är rödbruna och den stora toffelformade läppen är gul. En guckuskoplanta utvecklas långsamt och det kan ta över tio år innan den går i blom. |
|
|
|
Gul fetknopp Beskrivning. Gul fetknopp är en lågväxt, flerårig ört som kan bli upp till en decimeter hög. Skotten är oftast ljusgröna men kan i soliga lägen bli brun- eller rödanlupna. Bladen är köttiga och triangulära och sitter tryckta mot stjälken. Gul fetknopp blommar i juni-juli med klargula blommor som sitter i glesa kvastar. Kronbladen är sex till åtta millimeter långa. Efter blomningen torkar stjälkarna. |
|
|
|
Gul näckros Beskrivning. Gul näckros är en flerårig vattenväxt med långa blom- och bladskaft, stora flytblad och gula blommor. Bladen är äggrunda med sidonerver som inte är förenade i kanten och bladundersidan är grön och kal. Gul näckros blommar i juni-juli. Blommorna är plattat klotrunda och fyra till fem centimeter breda med fem stora foderblad, kronbladen är små och ståndarknapparna är långsträckta. Märkesskivan vanligen har ett tjugotal märkesflikar. Fruktkapseln mognar ovan vatten till skillnad från frukten hos vit näckros (Nymphaea alba). Gul näckros kan förväxlas meddvärgnäckros (Nuphar pumila), den senare är dock till alla delar mindre, blommorna är bara upp till tre centimeter breda, ståndarknapparna är ungefär lika långa som breda, märkeskivan har vanligen bara ett tiotal märkesflikar och bladen är ofta dunhåriga på undersidan. Hybrider mellan gul näckros och dvärgnäckros förekommer i de områden där båda arterna finns. Blad av vit näckros (Nymphaea alba) skiljs genom rundare bladskiva som ofta är rödaktig på undersidan, samt nerver som är förenade i kanten.
|
|
|
|
Gullris Beskrivning. Gullris är en flerårig ört med gula blommor. Stjälken är upprätt och blir en halv meter hög, den har strödda, brett lansettlika blad med grov nervatur och sågad kant. Gullris blommar från juli till september. Blomkorgarna är sju till tio millimeter långa och sitter i mer eller mindre täta klaselika samlingar. Holkfjällen är tegellagda. Strålblommorna är tunglika och minst fyra millimeter långa,diskblommorna är rörlika. Frukten är ribbad med hårpensel. Två underarter av gullris förekommer i Sverige, underarten lappgullris (ssp. alpestris(Waldst. & Kit.) Gremli) är mer lågväxt och har färre men större blomkorgar än vanligt gullris (ssp.virgaurea). |
|
|
|
Gulsporre Beskrivning. Gulsporre är en flerårig ört som kan bli upp till en halv meter hög. Stjälkarna är upprätta och bladen är smalt lansettlika och grågröna. Gulsporre blommar från juli till september med gula blommor som sitter samlade i toppställda klasar. Kronan är läppformig, blekgul med en orangegul buckla, och har en rak sporre. Fruktkapseln är avlångt äggformad. Fröna hos gulsporre är skivformade med en bred hinnkant, den inre delen är fint vårtig. Gulsporre kan förväxlas med den sällsynt förekommande artenginstsporre (L. genistifolia), den senare skiljs genom bredare blad, klotrunda kapslar, samt klyftformade frön. Gulsporre kan bilda hybrider medstrimsporre (L. repens) om arterna växer tillsammans, hybriderna har varierande blomfärg och frön av växlande utseende.
|
|
|
|
Hallon Beskrivning. Hallon är en halvbuske som kan bli upp till två meter hög. Stammen är upprätt och trind. Årsskotten har tunna borstlika röda taggar, andra året blommar skotten och barken fjällar av, därefter vissnar de. Bladen är parbladiga med ett uddblad och två till sex småblad, de är vitfiltade på undersidan. Hallon blommar i juni-juli med ganska små blommor. Kronbladen är vita och upprätta. Frukterna mognar i juli-augusti och lossnar då lätt från blomaxeln. De är oftast röda men former med gulvita frukter förekommer (f. chlorocarpus). En sällsynt fridlyst form av hallon är forma anomalushos vilken de nedre bladen på årsskotten och på de blombärande grenarna är hela och rundade, medan de övre bladen är trefingrade. Hallon kan förväxlas med björnbär(Rubus subg. Rubus sect. Rubus) ochblåhallon (R. caesius), men dessa har svarta eller blådaggiga frukter, fingrade blad och gröna bladundersidor. Hallon kan bilda hybrider med blåhallon.
|
|
|
|
Harsyra Beskrivning. Harsyra är en flerårig ört med krypande jordstam. Den bildar ofta stora mattor där den trivs och är lätt att känna igen på sina klöverlika blad och vackra blommor. Bladskaften är ofta rödaktiga och de gröna bladen viker ihop sig när det regnar eller när det blir kväll. Harsyra blommar i maj-juni med vita blommor som sitter ensamma på skaft från jordstammen. Kronbladen är tunna och vita med röda ådror, sällsynt förekommer också former med rosa eller violetta blommor. Fröna är längsribbade och försedda med ett yttre elastiskt skikt som spricker upp explosionsartat och slungar iväg fröet ur kapseln. |
|
|
|
Hassel Beskrivning. Hassel är oftast en stor mångstammig buske, men kan i sällsynta fall bli trädformad. Unga skott är borsthåriga och har rödbruna körtelhår. Vinterknopparna är strödda, korta och trubbiga, bruna eller gröna; hanhängena övervintrar nakna. Bladen är stora, nästan runda, vasst dubbelsågade och mjukhåriga, bladbasen är symmetrisk och hjärtlik till skillnad från alm (Ulmus glabra), som har strävhåriga blad med asymmetrisk bladbas. Hasseln blommar mycket tidigt på våren, ibland redan i januari då snön fortfarande ligger. Honblommorna är vindpollinerade och är vid blomningen inneslutna i knopparna och bara de vackert röda, trådlika märkena sticker ut. Hanblommorna sitter i långa, gula hängen som utbildas redan under sommaren för att följande vår finnas färdiga att slå ut och sprida sitt pollen. Hassel är mest känd för sina välsmakande frukter, hasselnötterna. Dessa sitter i grupper, var och en omsluten av flikiga svepeblad. Hasselnötterna sprids ofta med möss, ekorrar och nötskrikor. Hassel är mångformig och former med flikiga blad eller ljust rödbruna blad är kända. |
|
|
|
Havtorn Beskrivning. Havtorn är en lövfällande buske eller litet träd med torniga grenar, långsmala blad och stora, orangefärgade, bärlika frukter. Den bildar rotskott och växer ofta i bestånd. De smalt lansettlika bladen är helbräddade, matt gröna på ovansidan och rostbruna eller silverglänsande på undersidan. Havtorn är vindpollinerad och blommar på bar kvist, före lövsprickningen. Blommorna sitter i bladvecken, de är oskaftade, små och oansenliga med ett enkelt, tvåflikigt hylle. Den är tvåbyggare och har skilda han- och honplantor. Hanblommorna har två stora hylleflikar och fyra ståndare, medan honblommorna har små hylleflikar och ett stift. Frukten är en bärlik skenfrukt som är bildad av den uppsvällda, köttiga blomaxeln, skenfrukten mognar under sensommaren och är som mogen orange. |
|
|
|
Hjortron Beskrivning. Hjortron är en låg flerårig ört som kan bli knappt tre decimeter hög och som har krypande jordstam. Bladen är njurformade och fem- till sjuflikiga. Hjortron börjar blomma i maj i södra Sverige, i norr i juni-juli med stora vita blommor som oftast sitter ensamma. Blommorna är enkönade och arten är tvåbyggare, det vill säga att han- och honblommor sitter på olika exemplar. Frukterna är stora och välsmakande, först röda och omslutna av foderbladen men som mogna gula, saftigt mjuka och fria från de nedböjda fodren. Hjortron kan knappast förväxlas med andra arter, den känns igen på de enkla, flikiga bladen, de enkönade blommorna och de gula frukterna. |
|
|
|
Humleblomster Beskrivning. Humleblomster är en flerårig, mjukt hårig ört som kan bli upp till fyra decimeter hög. Stjälken är upprätt med lutande topp, stjälkbladen är trefingrade och basalbladen är parflikiga med ett stort uddblad. Humleblomster blommar från maj till juli. Blommans foder är rödbrunt och kronbladen är först gulvita senare blekt rosafärgade med mörkare ådror. Blomstjälkarna sträcker sig när den går i frukt och blir då helt upprätta. Ibland kan man hitta humleblomster med stora, dubbla, missbildade blommor och bladlika foder som ibland även har en ny blomma framväxande ur den första. Frukterna är mjukt håriga. |
|
|
|
Hundloka Beskrivning. Hundkäx eller hundloka är en ganska högväxt, flerårig ört. Stjälken kan bli upp till en och en halv meter hög och är vanligen grenig, fårad och hårig nertill och kal upptill. Bladen är triangulära och två till tre gånger pardelade. Hundkäx blommar från maj till juli med små vita blommor som sitter i flockar. Blomflockarna saknar allmänt svepe, det enskilda svepet består av fem hårkantade svepeblad. Det mest karaktäristiska för arten är dess frukter som är mörkbruna, blanka, helt släta och avlånga med ett kort spröt upptill. |
|
|
|
Hundviol Beskrivning. Ängsviol är en flerårig ört med tunn slät jordstam varifrån det endast utgår örtartade stjälkar med blad och blommor, bladrosett saknas. Bladen är skaftade och har smalt hjärtlik bladskiva som vanligen är dubbelt så lång som bred. Stiplerna är långflikiga och kortare än bladskaftet. Ängsviol blommar i maj-juni med blåvioletta eller ljusblå blommor som sitter på skaft från stjälkarna. Blommorna har ganska breda kronblad som är något överlappande, två av kronbladen är uppåtriktade och tre är nedåtriktade, det nedersta är ofta kortare än de andra. Sporren är vanligen vitaktig. Fruktkapslarna sitter på upprätta skaft och öppnar sig explosionsartat. Ängsviol är en variabel art och man brukar urskilja två underarter, huvudunderarten ängsviol (ssp. canina) har stipler som är mindre än hälften så långa som bladskaften, samt mörkare, rent blå blommor. Underarten norrlandsviol (ssp.montana (L.) Hartm.) är mer upprätt, ofta med gamla vissnade fjolårsstjälkar som sitter kvar i tuvorna, och har smalare blad, stipler som är mer än hälften så långa som bladskaften, samt oftast ljusare blå blommor. Ängsviol hybridiserar med flera andra violer (Viola). Vanlig är till exempel hybriden med skogsviol (V. riviniana), hybriden har en bladrosett liksom skogsviolen men saknar dess grova ärriga jordstam och har istället, liksom ängsviolen, en tunn, slät och grenig jordstam. Blommorna kan i form och färg vara lika endera föräldraarten.
|
|
|
|
Hägg Beskrivning. Hägg är ett träd eller stor buske som ofta skjuter rikligt med rotskott. Bladen är ovala och vasst sågtandade, mörkgröna med nätlik nervatur, kala på båda sidorna. Bladskaften har två gröna eller rödaktiga körtlar (nektarier) vid basen av bladskivan. Hägg blommar i maj-juni, strax efter lövsprickningen. Blommorna är vita, starkt doftande och sitter i mångblommiga klasar. Frukterna mognar i juli-augusti, de är små, svarta och glänsande, med söt, något sträv smak. Underarten nordhägg (ssp. borealis (A. Blytt) Caj.) skiljs genom blad med hårig undersida. |
|
|
|
Hästhov Beskrivning. Hästhov eller tussilago är en av de första vårblommorna, som kan blomma redan i februari, oftast infaller dock blomningstiden i april-maj. Den gula blomkorgen, som sitter ensam på en kort köttig och fjällig stjälk, kommer fram långt innan bladen börjat utvecklas. Blomstjälken växer till efter blomningen och är i regel ett par decimeter lång när frukterna är mogna. Bladen är skaftade och har en till två decimeter lång, bred och grunt loberad bladskiva med hjärtlik bladbas, de är först filthåriga men blir så småningom kala på ovansidan. Frukten har hårpensel.
|
|
|
|
Hönsbär Beskrivning. Hönsbär är en flerårig lågväxt ört med krypande jordstam. Stjälkarna blir bara en till två decimeter höga och har motsatta, oskaftade, spetsigt äggrunda blad med bågböjda nerver. Blomställningen består av ett flertal små svartvioletta blommor som sitter i stjälktoppen omgivna av de skyltande vita högbladen. Hela blomställningen ger intryck av att vara en enda blomma med vita kronblad. Frukten är en bärlik röd stenfrukt som bara innehåller en sten med ett frö. Hönsbär är den enda örten av släktets svenska arter, de övriga arterna är buskar. Artens mycket speciella utseende med de fyra stora vita högbladen och de små mörka blommorna och röda frukterna gör att den inte kan förväxlas med andra arter.
|
|
|
|
Höstfibbla Beskrivning. Höstfibbla är en lågväxt, flerårig ört med smal, upptill sparsamt grenig stjälk som kan bli upp till fyra decimeter hög. De djupt smalflikiga bladen sitter samlade i en basal bladrosett, bladen är kala eller glest håriga med bara enkla, ogrenade hår. Höstfibbla blommar från juli till september. Stjälkarna har en eller två blomkorgar som har tegellagda, ofta svarthåriga holkfjäll. Blommorna är klargula, ofta med rödaktig undersida, och det finns inga fjäll mellan blommorna. Frukterna är smalt elliptiska med en pensel som består av en rad brunaktiga, fjädergrenade borst. Arten är mångformig och delas i flera varieteter vilka skiljs genom skillnader i holkfjällens hårighet, bladens flikighet och andra vegetativa karaktärer. De olika varieteterna är oskarpt avgränsade gentemot varandra och mellanformer är vanliga. Huvudvarieteten vanlig höstfibbla (var. autumnalis) har gleshåriga eller nästan kala holkfjäll och djupt flikiga blad. Svart höstfibbla (var. taraxaci (L.) Hartm.) har svarthåriga holkfjäll och nästan hela blad. Gulbrun höstfibbla (var. asperior Wahlenb.) är grovt byggd med glesflikiga blad och brunhåriga holkfjäll. Kal höstfibbla (var. salinus(Aspegren) Lange) har kala holkfjäll, vanligen ogrenad stjälk och grunt flikade blad. har ogrenad stjälk, grunt flikiga och styvhåriga blad som åtminstone har några grenade hår, samt frukter med en annan typ av pensel. En del former av höstfibbla liknar vissa småarter avmaskrosor (Taraxacum), maskrosorna har dock alltid en ihålig stjälk och enradiga holkfjäll med ytterholk.
|
|
|
|
Jungfru Marie Nycklar Beskrivning. Jungfru Marie nycklar är en ofta tämligen högväxt orkidé som kan bli nästan en halv meter hög. Bladen är ganska breda och trubbiga med en största bredd i eller framför mitten, vanligen blågrönaktiga på undersidan och med tydliga mörka fläckar på ovansidan. Jungfru Marie nycklar blommar i juni-juli, blommorna är mörkt till ljust rosa, ibland vitaktiga och sitter i en tät blomställning, som kan vara jämnbred eller mer eller mindre spetstoppig. De yttre kalkbladen är utåtriktade och läppen treflikig med mörkare teckningar. Stödbladen är i förstoring fint sågade i kanten. Det är en variabel art som förekommer med ett par underarter i vårt land. På kalkfattig mark dominerar huvudunderarten Jungfru Marie nycklar (ssp. maculata) som är en tetraploid (2n=80) med fyrdubbel kromosomuppsättning. Den har jämnbred blomställning med rundad topp och blommor med grunt flikig läpp. På rikare marker och i kalktrakter dominerar underarten skogsnycklar (ssp. fuchsii(Druce) Hyl.) som kännetecknas av spetstoppig blomställning och blommor med djupt treflikad läpp och stor mittflik. Denna underart är diploid och har endast hälften så många kromosomer som huvudunderarten (2n=40) och betraktas ibland som en särskild art. Övergångsformer mellan dessa två underarter är vanliga och i fjälltrakterna finns dessutom avvikande populationer som skulle kunna utgöra en tredje underart. Båda underarterna kan hybridisera med andra arter i släktet, till exempel med ängsnycklar (D. incarnata),mossnycklar (D. sphagnicola) och sumpnycklar (D. traunsteineri).
|
|
|
|
Kabbleka Beskrivning. Kabbleka är en flerårig ört som kan bli ett par decimeter hög. Stjälken är tjock, upprätt eller nedliggande och rotslående. Bladen är glänsande mörkgröna och njur- till hjärtformade med naggad kant, de nedre bladen är långskaftade. Kabbleka blommar i maj-juni med gula blommor som liknarsmörblommornas (Ranunculus), men som är betydligt större. Blommorna är stora och sitter i toppställda knippen. Hela växten är giftig. Arten är mångformig och delas upp i två underarter, vanlig kabbleka (ssp.palustris) och revkabbleka (ssp. radicans (T. F. Forst.) Syme). Revkabbleka är mindre än huvudunderarten och har nedliggande, rotslående stjälkar, samt mindre och ljusare blommor. |
|
|
|
Kattfot Beskrivning. Kattfot är en lågväxt, ullhårig ört som kan bli upp till två decimeter hög. Från bladrosetterna kommer korta utlöpare vilket gör att den kan bilda täta mattor.De flesta bladen sitter samlade i en rosett vid basen, men stjälken har flera strödda blad. Rosettbladen är bredast mot spetsen och har bara en nerv. Stjälken är upprätt och, liksom stjälkbladen och rosettbladens undersidor, vitt ullhårig. Kattfot blommar från maj till juli. Blomkorgarna är små och sitter samlade i toppen av stjälken. Arten är tvåbyggare och dess han- och honplantor är lika vanliga. Blomkorgarnas holkfjäll är ljusa, vita eller mer eller mindre rosa. Hanplantorna har kortare och bredare korgar medan honkorgarna är längre och smalare. Frukten är liten med en vit hårpensel. Kattfot skiljer sig från de andra arterna i släktet kattfötter (Antennaria) genom sina vita eller rosa holkfjäll. De övriga arterna är alla fjällväxter med mörka bruna eller brunsvarta holkfjäll. |
|
|
|
Kaveldun Beskrivning. Storväxta, kraftiga vattenörter med jordstam. Strå upprätt, trint, styvt. Blad platta, långa och något skruvade. Blommor enkönade. Blomställning cylindrisk, hanblommor samlade i ett övre tunt ax, honblommor i ett undre grovt, röd- eller svartbrunt ax. Hanblomma av en till tre ståndare, blommar före honblommorna för att undvika självpollinering (protandri). Pollenkorn fria eller i tetrader. Honblommor på långa, håriga skaft. Stift ett, märke brunt. Frukt en nöt med långhårigt skaft.
|
|
|
|
Kirskål Beskrivning. Kers och skvallerkål är namn som ofta används på kirskål, ett av våra vanligaste trädgårdsogräs. Arten är flerårig och har en kal upprätt stjälk som kan bli upp till åtta decimeter hög. Dess krypande jordstam är rikt förgrenad och gör att den oftast växer i täta bestånd. Bladen är långskaftade och en eller två gånger trefingrade med breda spetsiga småblad som har tandad kant och oftast snett hjärtlik bas. Kirskål blommar från juni till augusti med små vita blommor som sitter samlade i flockar. Blomflockarna saknar både allmänt och enskilt svepe. Frukterna är äggformade och plattade från sidan, delfrukterna har fem smala åsar och saknar oljekanaler. Kirskål är lätt att känna igen på sina speciella blad som är en eller två gånger trefingrade med breda, spetsiga, tandade småblad. Bladen är ganska lika dem hos mästerrot(Peucedanum ostruthium), men den senare har dock blad med betydligt bredare bladflikar.
|
|
|
|
Klibbal Beskrivning. Klibbal är ett medelstort träd, med rak genomgående huvudstam och välvd krona. Barken är gråaktig, grov och sprucken i längs- och tvärsprickor. Årsskotten är kala och har hartskörtlar. Vinterknopparna sitter strödda och är skaftade, ovala, blåskimrande, med bara två eller tre knoppfjäll. Bladen är veckade, blanka, mörkgröna nästan runda och i spetsen urnupna, unga blad är starkt klibbiga; bladen gulnar inte om hösten utan faller av gröna. Klibbal blommar på bar kvist. Hanblommorna sitter i långa hängen, medan honblommorna sitter i korta axlika hängen vilka efter fruktmognaden utvecklas till så kallade alkottar, blomställningar och 'kottar' är skaftade. Både han- och honhängen övervintrar nakna och ofta sitter också gamla 'alkottar' kvar under vintern. Arten gråal (A. incana) skiljs från klibbal på sina spetsiga och matta blad, sin släta bark och på att honhängen och 'kottar' är oskaftade. Hybrider mellan klibbal och gråal förekommer.
|
|
|
|
Kruståtel Beskrivning. Kruståtel är ett av våra vanligaste gräs. Den är flerårig, kal, och växer i lösa tuvor. Stråna är släta och blir upp till en halv meter höga. Bladen är ihoprullade, trådsmala, mjuka, släta och saftigt gröna. Snärpet är rundat och ett par millimeter långt. Bladslidorna är tunna och grönaktiga, eller ibland något rödaktiga vid basen. Stråbladen är ofta korta. Arten blommar i juni-juli. Vipporna är greniga och yviga, runda, med tydligt krusiga vippgrenar. Småaxen är tvåblommiga och ofta brokiga i vitt, gult och rött, med spetsiga skärmfjäll som är vita i spetsen. Ytteragnarna är fintandade i spetsen och har ett långt utskjutande borst. Kruståtel har två underarter i Sverige. Huvudunderarten vanlig kruståtel (ssp.flexuosa) har höga, späda strån och mindre småax, vilka är fyra till sex millimeter långa med gulbruna till rödlätta skärmfjäll. Underarten fjällkruståtel (ssp. corsica (L.) Gremli) har kortare, grövre strån och smalare vippa med mer upprätta grenar, samt större småax, vilka är mer än sex millimeter långa och har skarpt rödvioletta skärmfjäll. Fjällkruståtel är ibland vivipar, det vill säga har axgroende småax. Kruståtel är lätt att känna igen och skiljs från alla andra gräs på de saftigt gröna, trådsmala bladen och de krusiga vippgrenarna. Den sällsynta arten sjötåtel (D. setacea) skiljs genom smalare blågröna sträva blad, långt spetsigt snärp, trubbiga gulspetsade skärmfjäll och i spetsen grovtandade ytteragnar. Arten fårsvingel (Festuca ovina), som också har trådsmala blad, skiljs genom styva vippor med flerblommiga småax och tuvor av grågröna blad som sitter blandade med torra fjolårsblad.
|
|
|
|
Krypljung Beskrivning. Krypljung är ett lågväxt, vintergrönt, krypande ris som bara blir ett par centimeter högt och som bildar platta, täta mattor. Grenarna ligger oftast tätt mot marken och är rotslående. Bladen är läderartade, små, plattade och elliptiska med en tydlig mittfåra. Krypljung blommar i juni-juli med små rosa blommor som sitter på korta, mörkt rosaröda skaft. Kronan är bara omkring en halv centimeter bred, klockformad med fem utbredda flikar och blekt rosa, medan foderbladen, och därmed också knopparna, är mörkare rosaröda. Den har endast fem ståndare vilket skiljer den från de flesta andra svenska ljungväxter. Frukten är en liten och rund, upprätt kapsel. Krypljung karaktäriseras av sina bleka, brett och öppet klockformade blommor med fem ståndare och sina mörkare röda knoppar och foderblad. Den kan knappast förväxlas med någon av de andraljungväxterna (Ericaceae).
|
|
|
|
Kråkbär Beskrivning. Kråkbär är ett lågt vintergrönt ris med barrlika blad, oansenliga blommor och svarta bärlika frukter. Stammen är ofta nedliggande och rotslående. Blommorna är enkönade, med ståndare eller pistill. Frukten har inga ståndare vid basen, vilket skiljer arten från den mycket snarlika nordkråkbär(E. hermaphroditum). De två skiljs också genom skillnader i kromosomtal, kråkbär har 26, medan nordkråkbär har 52 kromosomer. Nordkråkbär betraktas ofta som en underart av kråkbär och har då det latinska namnet Empetrum nigrum ssp. hermaphroditum(Hagerup) Böcher. Bladen hos kråkbär är oftast smala och parallellsidiga, medan de hos nordkråkbär är bredare och mer elliptiska.
|
|
|
|
Kråkvicker Beskrivning. Kråkvicker är en flerårig ört med vek, tilltryckt hårig stjälk som kan bli en meter lång. Bladen är parbladiga med många småblad och grenigt klänge, småbladen är lansettlika och otydligt ådrade. Stiplerna är hela. Kråkvicker blommar från juni till augusti med blåvioletta blommor som sitter i rikblommiga långskaftade klasar från bladvecken. Kronan är ganska smal och har ett kort segel som är liklångt med skaftet. Fruktbaljorna är mörkbruna. Kråkvicker känns igen på sina veka stjälkar och mörkt blåvioletta blommor i mångblommiga klasar. Den är dock mycket lik arternaluddvicker (V. villosa) ochluktvicker (V. tenuifolia), men de båda senare är vanligen större och grövre. Luddvicker är ett- eller tvåårig, har ullhårig stjälk, oftast tydligt ådrade småblad, samt ett kronsegel som är kortare än sitt skaft. Luktvicker har större krona vars segel är dubbelt så långt som skaftet.
|
|
|
|
Kvickrot Beskrivning. Kvickrot är ett flerårigt beståndsbildande gräs med lång, krypande, underjordisk jordstam. Stråna är upprätta och kan bli drygt en meter höga. Bladen är platta och ganska breda, med finhårig sträv ovansida och kal slät undersida. Arten blommar från juni till september. Småaxen sitter ordnade i ett tvåsidigt ax, ett vid varje nod, med bredsidan vänd mot strået. De är flerblommiga med lansettlika skärmfjäll och ytteragnar som slutar i korta broddar, eller ibland i ett ganska långt borst som dock är kortare än ytteragnen. Kvickrot är mycket variabel i utseende, men variationen är delvis svårtolkad och antalet beskrivna underarter och varieteter är få. Två underarter brukar urskiljas i Sverige, huvudunderarten vanlig kvickrot (ssp.repens) som har platta blad med hårig ovansida, och blågrå kvickrot (ssp.arenosa (Spenn.) A. Löve) som avviker genom mer blågrön färg och inrullade, kala blad. Bland de gräs som har småaxen ordnade i ax, känns kvickrot lättast igen på att småaxen sitter ett vid varje nod med bredsidan vänd mot strået. Artenstrandkvickrot (E. juncea) har större, helt borstlösa, småax och inrullade blad med mjukluden ovansida. Intermediära hybrider mellan kvickrot och strandkvickrot är vanliga på havsstränder. Artenlundelm (Elymus caninus) kan ibland förväxlas med borstförsedda exemplar av kvickrot, men skiljs genom att borsten är längre än motsvarande ytteragn och på att bladen hos lundelm är sträva även på undersidan. |
|
|
|
Kärleksört Beskrivning. Kärleksört är en flerårig, något blågrön ört som kan bli upp till fem decimeter hög. Stjälken är upprätt och har köttiga blad som sitter strödda eller motsatta. Bladen är platta och breda med tandad kant. Kärleksört blommar i augusti-september. Blommorna är gulvita eller något grönaktiga och har kronblad som är omkring fyra millimeter långa. I Sverige förekommer dels underarten vanlig kärleksört (maximum (L.) Krock.) som har gulaktiga kronblad, dels den odlade och ibland förvildade underarten röd kärleksört (ssp.telephium) som har rosaröda kronblad. |
|
|
|
Kärrfräken Beskrivning. Kärrfräken är en medelstor, ganska rikt grenig fräkenväxt med svartglänsande jordstam. Stjälken kan bli upp till sex decimeter hög och är grön med en ganska liten central hålighet. Grenarna är femkantiga, ofta uppåtriktade med en första gren som är tydligt kortare än bladslidan. Bladslidorna är svarta med långa, vitkantade bladtänder och växten ger ofta ett mörkt intryck. Sporangiesamlingen sitter i toppen av de gröna stjälkarna. Kärrfräken kan förväxlas med åkerfräken (E. arvense), men den senare har sporangiesamlingar på särskilda klorofyllfria skott. Vegetativt skiljs åkerfräken på grenarnas första led, som är tydligt längre än stjälkens bladslida. Arten ängsfräken (E. pratense) har sträv stjälk och är mycket spädare än de två arter som nämnts ovan.
|
|
|
|
Lappljung Beskrivning. Lappljung är ett lågvuxet ris som kan bli drygt två decimeter högt. Bladen är vintergröna och barrlika, de sitter strödda men ser ut att sitta i kransar. Lappljung blommar i juni-juli med rödlila blommor som sitter ensamma eller få tillsammans på långa, rödaktiga, körtelhåriga skaft som utgår från grenspetsarna. Blommorna är vanligen hängande, ganska stora och utdraget äggformiga med vackert rödlila färg som övergår i blålila efter blomningen. Frukten är en kapsel. De barrlika bladen påminner om dem hos kråkbär(Empetrum), men dessa har oansenliga blommor och bärlika svarta stenfrukter.
|
|
|
|
Lillekonvalj Beskrivning. Liljekonvalj är en flerårig ört som kan bli nästan tre decimeter hög, den har krypande jordstam och bildar ofta stora bestånd. Bladen är stora och brett lansettlika och kommer direkt från jordstammen. Liljekonvalj blommar i maj-juni med vita blommor som sitter i en bågböjd, ensidig klase. Blomstängeln är sidoställd och blommorna är hängande och mycket väldoftande. Kalken är klocklik med sex korta flikar och rent vit eller sällan rosa. Frukten är ett runt rödorange bär. Hela växten är giftig. |
|
|
|
Lingon Beskrivning. Lingon är ett ris med vintergröna läderartade blad och röda bär. Bladen har nedböjda kanter, översidan är glänsande grön och undersidan blekgrön med glandelprickar. Lingon blommar i maj-juli, blommorna är klockformade, vita eller ljusrosa och sitter i klasar. De blanka och klarröda bären mognar i augusti-september. Lingon brukar ofta förväxlas med mjölon (Arctostaphylos uva-ursi), som också har vintergröna läderartade blad och röda bär men skiljs genom sitt mer mattformiga växtsätt, blad med platta kanter och blommor som är urnformade. Man kan också påträffa hybrider mellan lingon och blåbär (V. myrtillus) men sådana är mycket sällsynta.
|
|
|
|
Linnea Beskrivning. Linnea är ett vintergrönt nedliggande ris som kan bilda meterlånga revor. Den har små och runda blad som sitter motsatta. Linnea blommar i juni-juli, i fjälltrakterna dock inte förrän i augusti. Blomstänglarna är upprätta och tvådelade upptill med en hängande blomma på varje gren. Blommorna är väldoftande, framförallt på kvällen, och blomkronan är klockformad med vitrosa utsida och gul- eller rödmönstrad insida. De klibbhåriga frukterna fastnar lätt på djur och i kläder, och de kan på så sätt spridas långa sträckor. |
|
|
|
Liten blåklocka Beskrivning. Liten blåklocka är en ganska späd, flerårig ört, den växer ofta i glesa tuvor med veka uppstigande stjälkar och blir bara ett par decimeter hög. De nedre bladen är rundade medan de övre är långsmala. Liten blåklocka blommar från juli till september med hängande blommor i greniga klasar. Kronan är klockformad, ganska grunt flikad, och blå eller sällan vit. Blommans märkesflikar är korta, bara en till två millimeter. Fruktkapseln är hängande. Liten blåklocka är mångformig och delas ofta upp i flera underarter. I Sverige förekommer underarterna liten blåklocka (ssp. rotundifolia) och skredblåklocka (ssp. groenlandica (Berlin) A. Löve & D. Löve). Den senare skiljs genom större, ofta ensamma blommor, samt mer nedliggande växtsätt. Liten blåklocka kan möjligen förväxlas medängsklocka (C. patula), men den senare har rödviolett och djupt flikad blomkrona.
|
|
|
|
Ljung Beskrivning. Ljung är en flerårig risartad buske med små barrlika blad och rosa blommor i ensidiga klasar. Bladen är korsvis motsatta och de sitter kvar på vintern men blir då brunaktiga. Blommorna sitter på årsskotten, de är vanligen rosa, men vita eller purpurfärgade blommor förekommer ibland, fodret är större än kronan och av samma färg. Ljung blommar i juli-augusti men de vissnade blommorna sitter kvar långt efter blomningen. Frukten är en liten kapsel som innehåller många små frön. Ljung kan knappast förväxlas med andra arter, klockljung(Erica tetralix) har visserligen också barrlika blad och rosa blommor, men har blommor som är urnformade och sitter samlade i huvudlika flockar.
|
|
|
|
Lärk Beskrivning. Lärk är ett stort, snabbväxande barrträd som kan bli upp till 30 meter högt. Kronan är ganska gles, från början är den kägelformig men den blir med tiden platt med utbredda grenar, de nedersta ofta hängande. Tvååriga kvistar är matt grågula. Barren är två till tre centimeter långa och gröna, men gulnar på hösten. Till skillnad från våra andra barrträd så fäller arterna i släktet lärkar (Larix) sina barr på hösten. Unga honkottar är röda och de mogna kottarna, som sitter upprätt, är äggrunda och två till fyra centimeter långa. Fröfjällen är längsstrimmiga, raka och kala mot spetsen. Lärk är den vanligaste av de lärkträdsarter som förekommer i Sverige. Den liknar den sibiriska lärken (L. sibirica), men den senare har har blekt gulgröna unga honkottar, håriga släta fröfjäll, samt något längre barr än lärk. Arten japansk lärk (L. kaempferi) har glansiga, rödbruna tvååriga grenar, blågröna barr, runda kottar och fröfjäll som är utböjda i spetsen.
|
|
|
|
Lönn Beskrivning. Lönn är ett ganska stort träd med rundad och tät krona och vackra höstfärger. Vinterknopparna sitter motsatta och är äggformade, kala, glänsande och rödbruna eller gröna. Bladen är spetsigt handflikiga, livligt gröna och kala. Bladskaften innehåller mjölksaft. Lönn blommar i april-maj alldeles innan lövsprickningen. Blommorna är gulgröna och sitter i upprätta kvastar, de är rika på nektar och har fem kronblad och fem foderblad. Delfrukterna är platta med mer eller mindre vinklad vinge, insidan är kal och embryot är hopvikt. |
|
|
|
Majbräken Beskrivning. Majbräken är en storväxt ormbunke med ljusgröna, upprepat parflikiga och ganska gracila blad. Den växer i tuvor från en kort, tjock jordstam och bladen blir nästan en meter långa. Bladskaftet är minst en fjärdedel av bladets längd och har hinnlika, ljusa fjäll. Småbladen är oskaftade, smalt lansettlika med flikiga småflikar. De smala sporangiesamlingarna är något böjda och sitter i en rad på var sida om småflikarnas mittnerv, unga sporangiesamlingar är täckta av ett smalt hinnlikt svepefjäll. Den andra arten i släktet, fjällbräken (A. distentifolium), är mindre och har kortare bladskaft, något skaftade småblad, samt slutligen runda sporangiesamlingar utan svepefjäll. Majbräken liknar mest de större arterna i släktet lundbräknar (Dryopteris), särskiltlundbräken (D. dilatata), nordbräken (D. expansa) och träjon (D. filix-mas). Alla dessa arter har dock runda sporangiesamlingar med njurlika svepefjäll, samt bredare bladflikar.
|
|
|
|
Maskros Beskrivning. Fleråriga örter med grov pålrot. Stjälk bladlös, kal till finhårig, ihålig, med mjölksaftkanaler. Blad i rosett vid basen, hela, tandade till djupt flikiga, ibland fläckiga. Blomkorg ensam i toppen av stjälken. Holkfjäll gröna, örtartade, tilltryckta, yttre holkfjäll nedböjda eller tilltryckta, släta eller med hornlik knöl i spetsen. Korgbotten vitaktig, plan till något välvd, utan fjäll mellan blommorna. Blommor gula, tvåkönade, tunglika, i spetsen fint femtandade. Ståndare gula, ofta med mycket lite pollen, ibland helt sterila. Stift gult, med hår långt ner på skaftet. Frukt gråbrun till rödaktig, spolformig, särskilt upptill småtaggig, hårpensel i spetsen av långt hårfint spröt. |
|
|
|
Mattlummer Beskrivning. Mattlummer är en vintergrön lummerväxt som bildar långa, krypande revor med upprätta skott. Skotten har tätt sittande, strödda, mjuka blad som har långa, vita håruddar i spetsarna. Sporangierna är samlade i axlika, toppställda bildningar, axen sitter ofta två eller ibland tre tillsammans på långa, nästan bladlösa skaft. Mattlummer brukar delas i två underarter, underarten riplummer (ssp. monostachyon(Grev. & Hook.) Selander) avviker från huvudunderarten vanlig mattlummer (ssp. clavatum) genom sina kortare, mer tilltryckta blad och ensamma, kortskaftade ax.
|
|
|
|
Midsommarblomster Beskrivning. Midsommarblomster är en flerårig ört som kan bli drygt en halv meter hög. Stjälkarna är dunhåriga och har också körtelhår. Bladen är handflikiga med ganska breda och kortspetsade flikar. Midsommarblomster blommar vanligen i juni-juli. Blommorna är ganska stora och sitter två och två i stora knippen, de är oftast violetta men i norra Sverige är vitblommiga exemplar inte ovanliga. Delfrukterna öppnar sig när de är mogna och fröet slungas iväg med hjälp av den elastiska fruktnäbben. Underarten alpnäva (ssp. rivulare (Vill.) Rouy), som är vitblommig och saknar körtelhår på blomskaften, kan påträffas tillfälligt. Midsommarblomster är mest likängsnäva (G. pratense), men den senare har böjda blom- och fruktskaft, djupare flikade blad och mer blåtonade blommor.
|
|
|
|
Missne Beskrivning. Missne är en lågväxt, men tämligen kraftigt byggd, flerårig ört. Den har en grov krypande jordstam från vars spets utgår både blad och en blomstjälk. Både stjälken och de långa bladskaften är trinda och porösa av talrika luftkanaler. Bladen är blankt mörkgröna, med en decimeterbred, hjärtlik bladskiva som har fjädergrenad nervatur, vilket är ovanligt bland enhjärtbladiga växter. Blomställningen är en kort och tjock kolv med oansenliga blommor, den omges vid basen av ett stort hölsterblad som är grönaktigt på utsidan men vitt på insidan. Frukterna är röda bär som sitter många tillsammans på blomkolven. |
|
|
|
Mjölkört Beskrivning. Mjölke är en kal, nästan ogrenad flerårig ört som kan bli upp till en och en halv meter hög. Alla blad sitter strödda, de är lansettlika, ofta mörkgröna på ovansidan och ljusare under. Mjölke blommar i juli-augusti med rosaröda blommor som sitter samlade i en lång toppställd smalt pyramidformig klase. Blomman har långa vita utskjutande ståndare, ett likaledes långt utskjutande stift med fyrflikigt märke och dess kronblad är något olikstora. Blomknopparna som oftast avslutar blomklasen är smalt elliptiska på långa skaft. Efter blomningen mognar frökapslarna och sprider stora mängder med små frön, alla försedda med långa tunna fröhår som kan spridas med vinden över stora avstånd. |
|
|
|
Mjölon Beskrivning. Mjölon är ett krypande ris med vintergröna blad och röda frukter. Den har långa rotslående grenar och bildar ofta stora mattor. Bladen är läderartade, platta och har tydliga, nedsänkta nerver, kanten är helbräddad. Mjölon blommar i maj, blommorna är urnlika, vita till ljust rosa och sitter i klasar. Frukterna är runda stenfrukter som ser ut som lingonets bär, men de är torra, mjöliga och faddare i smaken. Linné (1749) konstaterar att de "äro osmakelige, hwadan få, om eljest någon, lära äta dem".
|
|
|
|
Odon Beskrivning. Odon är en liten lövfällande buske med blåsvarta bär. Grenarna och kvistarna är gråbruna och runda. Bladen är blågröna, runda i spetsarna och har hel kant. Odon blommar i maj-juni med urnformade, vita eller något rödlätta blommor. Bären är ofta något ovala och trubbkantade med fadd smak, de är liksom blåbären oftast blådaggiga. I fjälltrakterna förekommer underarten fjällodon (ssp.microphyllum Lange) som är lägre, ofta nedliggande, och har mindre blad och kortare blomskaft än vanligt odon (ssp. uliginosum).
|
|
|
|
Ormbär Beskrivning. Ormbär är en flerårig kal ört med krypande jordstam. Stjälken blir två till tre decimeter hög och har fyra brett ovala bladen som sitter i en krans mitt på stjälken. Ormbär blommar i maj-juni med en grönaktig blomma som sitter ensam i toppen av stjälken. Blomman har åtta gröna lansettlika kalkblad som sitter två kransar, åtta gulgröna ståndare och ett mörk purpurrött fruktämne med fyra smala mörka märken. Frukten är ett runt, svartblått och blådaggigt bär. Ormbär är lätt att känna igen på de vanligen fyra brett ovala bladen som sitter i en krans mitt på stjälken och den kan knappast förväxlas med någon annan art. Bäret, som är giftigt, har dock en viss likhet med bären hos blåbär (Vaccinium myrtillus) och kan därför av misstag plockas av barn.
|
|
|
|
Ormrot Beskrivning. Ormrot är en lågväxt, flerårig ört med kort och grov jordstam. Stjälken blir omkring tre decimeter hög och har några få strödda smala blad. Vid basen av stjälken är bladen mer välutvecklade, skaftade med smalt lansettlik, i kanten inrullad bladskiva som är mörkgrön på ovansidan och blekt grågrön på undersidan. Ormrot blommar i juli-juli, blommorna är vita eller ljusrosa och sitter samlade i täta men smala toppställda ax. Arten sätter sällan frukt och sprids huvudsakligen vegetativt. I nedre delen av blomaxet sitter rödbruna, något flasklika groddknoppar som med tiden faller till marken och gror till nya plantor. Ormrot är lätt att känna igen på sitt smala ax med vita eller ljusrosa blommor. Arten kan knappast förväxlas med någon annan svensk växt, men kan erinra något om någon av de mindre, småblommiga orkidéerna, till exempelvityxne (Pseudorchis albida). Arten stor ormrot (B. major) är större och grövre, med stjälkomfattande stjälkblad och breda basala blad med hjärtlik bas, samt tjocka blomax utan groddknoppar. |
|
|
|
Prästkrage Beskrivning. Prästkrage är en flerårig ört med oftast ogrenad stjälk som kan bli omkring sju decimeter hög. Bladen är enkla och spatellika, i kanten grovsågade. Prästkrage blommar i juni-juli. Blomkorgen sitter ensam i stjälkens topp och har vita tunglika strålblommor ("prästkragen") och gula rörlika diskblommor. Korgbotten är nästan platt och har inga fjäll mellan blommorna. Frukterna är ribbade och saknar hårpensel. Prästkrage kan möjligen förväxlas med baldersbrå(Tripleurospermum perforatum) eller kamomill (Matricaria recutita), men dessa har finflikiga dill-lika blad och blomkorgar i glesa toppställda samlingar. Arterna åkerkulla (Anthemis arvensis) ochkamomillkulla (Anthemis cotula), vilka också har korgar med vita strålblommor och gula diskblommor, skiljs genom flikiga blad och blomkorgar som har fjäll mellan blommorna.
|
|
|
|
Renfana Beskrivning. Renfana är en högväxt flerårig ört som kan bli upp till en meter hög. Stjälkarna är styvt upprätta, ofta något rödaktiga och kan bli nästan vedartade nedtill. Bladen sitter strödda och är mörkgröna och dubbelt parflikiga med vasst sågade småblad, ibland förekommer också former med starkt krusade blad (f. crispum). Renfana blommar under högsommaren och hösten, från juli till september, blomkorgarna är talrika och sitter samlade i en ganska tät kvastlik ställning. Korgarna är små, mindre än en centimeter breda, och har endast rörlika gula diskblommor, av vilka de yttre är treflikiga medan de inre är femflikiga. Renfana ser mycket speciell ut med sina gula knappformade blomkorgar och flikiga blad. Arten balsamblad (T. balsamita), som också tillhör släktet renfanor(Tanacetum), saknar också strålblommor men har enkla blad.
|
|
|
|
Revlummer Beskrivning. Revlummer är en vintergrön lummerväxt med långa, krypande revor och upprätta, enkla eller grenade skott. Skotten har strödda, ganska glest sittande blad som är styva och uddspetsade med fint tandad kant. Bladen är utåtriktade eller något tilltryckta. Sporangierna sitter i axlika samlingar, axen är oskaftade och sitter en och en i spetsen av de upprätta skotten. Arten delas upp i två underarter, huvudunderarten vanlig revlummer (ssp.annotinum) har långa ax och utåtriktade, fint tandade blad som är kort uddspetsade, och underarten nordlummer (ssp. alpestre (Hartm.) A. Löve & D. Löve) har kortare ax och mer tilltryckta, långt uddspetsade blad med helbräddad eller fåtandad kant. Revlummer liknar mattlummer (L. clavatum), men den senare har mjuka blad med långa, vita håruddar och långskaftade ax som ofta sitter två eller tre tillsammans.
|
|
|
|
Ripbär Beskrivning. Ripbär är ett nedliggande krypande ris som ofta bildar stora mattor. Bladen är tunna, omvänt äggrunda, spetsiga med tydliga nätlika nerver och sågtandad kant. Höstfärgen är mycket vacker, ofta mörkt röd. Arten är inte vintergrön utan bladen vissnar på hösten, men sitter ofta kvar ända till våren. Ripbär blommar tidigt, ofta före bladen spruckit ut. Blommorna är vita, urnlika och sitter i fåblommiga klasar. Frukten är en svartblå bärliknande stenfrukt med saftigt fruktkött och fadd smak, den är först grön, sedan röd och slutligen svart. har läderartade blad med helbräddad kant, samt röda frukter. Ripbärets svarta frukter liknar kråkbärens (Empetrum), men kråkbärsarterna har barrlika, vintergröna blad och kan inte förväxlas med ripbär.
|
|
|
|
Rundsileshår Beskrivning. Rundsileshår är en liten 'köttätande växt' som kan bli drygt en decimeter hög. Bladen sitter samlade i en basal rosett och är vanligen utbredda på marken. Bladskivan är nästan rund och bladskaften är fint håriga. Bladöversidan har grova klibbiga körtelhår som avsöndrar slem i vilket insekter fastnar. Rundsileshår blommar i juli-augusti. Blommorna är små och vita och sitter i ett ax på den bladlösa blomstängeln. Fröet är spolformat och nätmönstrat. Rundsileshår liknar de två andra arterna i släktet sileshår (Drosera), men dessa har tungformade, upprätta blad och kala bladskaft. Hybrider mellan rundsileshår och storsileshår(D. anglica) kan påträffas. Hybriden är ganska lik den tredje sileshårsarten, småsileshår (D. intermedia), men är nästan helt steril och utvecklar inte mogna frön.
|
|
|
|
Rödklöver Beskrivning. Rödklöver är en flerårig ört som saknar utlöpare. Stjälken är rak, vanligen grenig, och kan bli upp till fem decimeter hög. Bladen är trefingrade och har ofta ljusa fläckar på småbladen. Stiplerna är breda. Rödklöver blommar hela sommaren och fortsätter att blomma till långt in på hösten. Blomhuvudena är oskaftade och sitter ensamma eller två tillsammans. Foder är hårigt och har tio nerver. Kronan är vanligen rosa eller röd, men kan ibland vara vit. Fruktbaljans övre del är glatt och hård medan undre delen är tunn och matt. Rödklöver är mycket variabel vad gäller hårighet och bladform. Då man importerat vallfrö har flera utländska sorter kommit in, vilka sedan förvildats och korsats med den ursprungliga typen och arten har därför blivit mycket mångformig. Fyra varieteter anses förekomma i Sverige, ängsrödklöver (var. pratense), amerikansk rödklöver (var. americanum Harz), strandrödklöver (var. maritimum Zabel) och foderrödklöver (var.sativum Schreb.). Rödklöver kan förväxlas medskogsklöver (T. medium) och den mycket sällsynta alpklövern (T. alpestre). Skogsklöver skiljs genom att den har utlöpare och därför ofta växer i stora bestånd, samt att den har krokig stjälk, smalare stipler och skaftade blomhuvuden. Alpklöver har foder med tjugo nerver, smala småblad och oftast ogrenad stjälk.
|
|
|
|
Röllika Beskrivning. Röllika är en flerårig, hårig ört med krypande jordstam. Stjälkarna är upprätta, upp till sex decimeter höga, och har strödda två- till tredubbelt fint parflikiga blad. Röllika blommar under hela sommaren till långt in på hösten. Blomkorgarna är små, bara en halv centimeter breda, och sitter i platt kvastlik ställning. Blommorna är vanligen rent vita eller rödlätta, men exemplar med ljusare eller mörkare rosa blommor förekommer också. Korgarna har vanligen bara fem strålblommor. Röllika delas upp i tre underarter, huvudunderarten vanlig röllika (ssp.millefolium), fjällröllika (ssp. sudetica(Opiz) E. Weiss), samt underarten plymröllika (ssp. lanulosa (Nutt.) Piper) som bara påträffats tillfälligt. |
|
|
|
Rönn Beskrivning. Rönn är oftast ett ganska litet träd, den har parbladiga blad med uddblad liksom asken(Fraxinus excelsior), men blommar med vita blommor och får röda frukter på hösten. Barken är slät och grå. Vinterknopparna är håriga, spetsiga och lite sneda. Bladen är parbladiga, har vanligen sex till åtta bladpar och ett uddblad. Småbladen är mörkgröna och vasst sågtandade, höstfärgen är ofta intensivt röd. Rönn blommar i maj-juni, blommorna sitter i klasar och har en tung kvalmig doft. Frukterna, rönnbären, är inte bär utan små röda äppelfrukter, de mognar under hösten och hänger ofta kvar till långt in på vintern. Rönn delas ibland i två underarter, vanlig rönn (ssp.aucuparia) och nordrönn (ssp.glabrata (Wimm. & Grab.) Cajander), den sistnämnda skiljs genom kal blomställning och avlånga frukter. Rönn kan förväxlas med tre andra arter ur släktet,finnoxel (S. hybrida), avarönn (S. teodori) ochfagerrönn (S. meinichii), dessa har också parbladiga blad, men har ett uddblad som är tydligt större än de andra småbladen. Hos rönn är alla småblad lika stora.
|
|
|
|
Sjöranunkel Beskrivning. Sjöranunkel är en flerårig, kal ört som kan bli mer än meterhög och är den största av vårasmörblommor (Ranunculus). Stjälken är ihålig, en centimeter tjock, med upp till två decimeter långa blad som är enkla och lansettlika med svagt och otydligt glestandad kant. Både stjälken och bladen är oftast grågröna. Sjöranunkel blommar i juli-augusti med mycket stora, omkring fyra centimeter breda, blommor med glänsande gula kronblad. Frukterna är något gropiga med kort böjd näbb. Sjöranunkel liknar ingen annan svensk växt, dess stora blankt gula blommor och långa lansettlika blad gör den lätt att känna igen.
|
|
|
|
Skogsbräken Beskrivning. Skogsbräken är en medelstor ormbunke som oftast inte blir mer än en halvmeter hög, den växer i små och fåbladiga tuvor. Bladskaftet är ungefär lika långt som bladskivan och är nedtill klätt med elliptiska ljusbruna fjäll som saknar mörkare mittparti. Den utdraget trekantiga bladskivan, som är bredast vid basen, är tre gånger parflikad med plana småflikar som har tagglikt utdragna tänder. Varken bladskivan eller bladskaftet har körtelprickar.
|
|
|
|
Skogsfräken |
|
|
|
Skogslyst |
|
|
|
Skogssippa |
|
|
|
Skogsstjärna |
|
|
|
Skogsvinbär |
|
|
|
Smultron |
|
|
|
Smörblomma |
|
|
|
Smörboll |
|
|
|
Sommargyllen |
|
|
|
Sprängört |
|
|
|
Stenbär |
|
|
|
Stensöta |
|
|
|
Stor blåklocka |
|
|
|
Strandaster |
|
|
|
Strandlysing |
|
|
|
Strandråg |
|
|
|
Styvmorsviol |
|
|
|
Svalört |
|
|
|
Svinmålla |
|
|
|
Svärdslilja |
|
|
|
Sälg |
|
|
|
Säv |
|
|
|
Tall |
|
|
|
Teveronika |
|
|
|
Timotej |
|
|
|
Tjärrblomster |
|
|
|
Tranbär |
|
|
|
Tuvtåtel |
|
|
|
Tuvull |
|
|
|
Ullig kardborre |
|
|
|
Vass |
|
|
|
Vattenklöver |
|
|
|
Vit näckros |
|
|
|
Vitklöver |
|
|
|
Vitsippa |
|
|
|
Vårbrodd |
|
|
|
Vårfryle |
|
|
|
Vårtbjörk |
|
|
|
Vårärt |
|
|
|
Våtarv |
|
|
|
Åkerbär |
|
|
|
Åkerfräken |
|
|
|
Älggräs |
|
|
|
Ängsklocka |
|
|
|
Ängskovall |
|
|
|
Ängssyra |
|
|
|
Ängsull |
|
|
|
Örnbräken |
|
|
|
Husmossa |
|
|
|
Kvastmossa |
|
|
|
Björnmossa |
|
|
|
Vitmossa |
|
|
|
Väggmossa |
|
|
|
Kammossa |
|
|
|
Fönsterlav |
|
|
|
Islandslav |
|
|
|
Renlav |
|
|
|
Skägglav |
|
|
|
Bägarlav |
|
